Hatet man själv känner går inte att beskriva men ni här inne förstår nog exakt vad jag menar. Självhatet att inte kunna motstå. Att vakna dagen efter men sådan djup ångest. Jag vill inte mer men om 2 veckor kommer hjärnan börja igen. Vad ska jag ta mig till?

34dagar klarade jag, tack vare antabus.
Fick finnar och blev trött av de: tänkte att jag fixar detta ändå. I fredags åkte jag och köpte öl.
Nu är jag på dag 2, jag är så ledsen! Jag hatar mig själv så mycket! Varför varför kan jag bara inte motstå skiten? Det är ju inte värt det dagen efter!

Jag orkar inte med mina egna inre demoner. Jag orkar inte med mig själv, detta självhat, denna skam

Jag är på dag 2 nu.
Kan utstå att avstå men bara tills besattheten lurar mig (igen)
Är väl just det som är det svåra. Att stoppa djävulen på axeln i tid., innan man står inne på bolaget i nåt sorts autopilot läge utan konsekvenstänket kvar.

Ska börja min 40v behandlig nu på onsdag. Får jag några bra tips kommer jag dela med mig.

Nya friska tag nu. 34 dagar är ju skitbra jobbat!

Nino

Jag känner verkligen igen hatet och ångesten och hur man känner sig som en svikare.
Jag har precis blivit lämnade pga. alkoholen så mitt självhat är enormt just nu.

Hej Halihalo!

Vill bara titta in och saga några ord.

Du beskriver självhat och skam, det är smärtsamt att känna och tänka så om sig själv. Vad tanker du kan hjälpa dig att må lite mindre dåligt just nu när det kommer till dessa tankar och känslor? Bra att du skriver och berättar hur du har det just nu.

Att tänka att man är misslyckad eller känna sig arg på sig själv vid snedsteg i en livsstilsförändring som denna kan nog de flesta känna igen sig i, samtidigt ska man inte behöva må såhär dåligt.

Det är verkligen tydligt att du inte vill att alkoholen ska få den plats den tidigare haft i ditt liv. Du tar steg för steg framåt i din förändring och får flera insikter längs vägen. Du känner det nu som att du är på dag två, utifrån ser det ut som du kommit betydligt längre än så.

Allt det du hiintills gjort är fortfarande gjort. Det är erfarenheter av att klara av de steg du tagit och din envishet och målmedvetenhet hjälper dig att ta dig vidare härifrån även om det just nu känns förjäkligt.

Du ser tillbaka på det som nyligen hänt, reflekterar kring det, skriver och berättar öppet här. Du har tagit det på allvar men borstar av byxorna, reser dig upp och gårvidare framåt nu.

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag förstår precis hur du mår, har varit där fler gånger än jag kan minnas. Själv fick jag Campral utskrivet. Tyckar det fungerar över förväntan, för mig har det faktiskt tagit bort suget.

Hoppas du orkar kämpa på.