Jag har vetat om mitt beroende länge, men det här är mitt första anonyma erkännande. Jag vet inte hur jag ska få bukt på suget men inser själv att min trappa utvecklas åt ett håll som kommer gå åt helvete om jag inte löser det nyss. Det är bara när jag är onykter som jag "kollar" på hjälp och det är väl det magiska i spriten, att man vågar. Ja, jag är full nu också. Jag lever under ordnade på gränsen till väldigt bra förhållanden men spriten har mig i sitt grepp, och så kan jag inte ha det. Hur går jag vidare? Hur somnar jag utan sprit? Hur socialaiser jag utan sprit? Hur får jag en "sund" relation till spriten? Jag har hamnat på den här sidan via Systembolaget och har ärligt talat noll koll på forumet, syftet och möjlig respons. Men jag vill lösa detta och vill ha hjälp. Jesus och medicin är inte några alternativ. Tack på förhand.