Måhända är det för tidigt att börja skriva i "Det vidare livet" men jag vill inte Förändra mitt nuvarande drickande. Jag vill fortsätta vara nykter. Hela livet.
Det här med 100 dagar känns som en mycket viktig milstolpe och jag måste bara få berätta det. Få berätta att jag är oerhört stolt och vill fira min framgång med er. Utan alkoholhjälpen hade jag inte kommit hit, till dag 100. Och det känns otroligt viktigt att dela glädjen över den här dagen här.
Så viktigt att jag äntligen tog mod till mig och startade min egen tråd.
Jag hoppas kunna inspirera någon och få lite pepp i deppiga stunder. För såna kommer ju. Men nu njuter jag så länge jag kan av prestationsruset (dopamin är kraftfulla grejer) och ser fram emot ytterligare 100 vita dagar!

Ha en trevlig kväll!

Babar

Det är klart att du ska vara stolt och kunna fira din milstolpe.
Mycket imponerande och jag gläds så himla mycket med dig.
Själv är jag på dag 36 och blir ju naturligtvis peppad av din framgång.
Just nu får jag min stöttning av länkarna, drogrådgivare och alla er på alkoholhjälpen förstås.
Att man inte behöver känna sig ensam i kampen är jätteskönt.
Så både här på forumen och hos länkarna får jag möjlighet att prata med människor som är i samma sits.

Ha en fortsatt bra kväll & lycka till med kommande 100 vita dagar!

Sofia

Hej Vitutanvin! Vad glädjande att se dig så målmedveten i din nykterhet, att du nu tar steget över till Det vidare livet, att du har vågat starta en egen tråd och att du njuter av din 100:e vita dag! En viktig milstolpe, värd att fira och njuta av. Inspirerande för andra att ta del av. Det blir ju också lättare att få ta emot pepp och stöd de dagar som resan känns motigare, nu när du har en egen tråd som andra kan följa. Uppmärksammade du dagen på något särskilt sätt, mer än att skriva här igår?
Varma hälsningar med hopp om många härliga dagar framöver!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ellan

Grattis till 100-dagar. Klart att du ska känna dig stolt. Finns inget annat och ge dig själv så mycket kärlek du bara förmår. Det är du värd.
Kram
Ellan ❤️

Hälsningar från dag 62.
Tänker som du - fortsatt min dagbok under vidare livet men undrar om det är för tidigt då tankarna kanske inte riktigt släppt helt på riktigt. Livet är så vackert utan a! Bra jobbat!

Jag blir rörd och glad! ?❤
Blev inget direkt annat firande än trådstart. Gick och tänkte på det hela dagen och kände mig glad och stolt.
Fortfarande glad och stolt över "det vidare livet" Skönt att fattat beslutet.
Du har verkligen rätt @Tackohej Livet är vackert utan a. Det får en klarhet och sanning som man missar i ruset.
Trevlig helg på er!
Kram

Grymt!
Du ska absolut känna dig stolt över det du gjort. 100 dagar är ju en evighet!
Trevlig helg!

Solen, värmen, ledigheten- jag var inte beredd på att suget skulle slå till så snabbt och så starkt. Jag är ju nykter nu. Över hundra dar. Släppte jag kanske garden? Eller ska man öva ett par gånger i varje situation, fira påsklov nykter några år innan det blir självklart? Eller, alltså det är självklart att jag håller mig nykter! Men är överraskad och överrumplad av det plötsliga starka suget och tankarna igen, "en kväll gör ju inget...."

Faller till föga på socker. Får ta tag i det beroendet senare.

Och imorgon blir det blåkulla ;)

Hälsa Blåkulla!
Jag känner likadant. Är skitsugen på vin. Men det gäller att stå emot. Jag tar ett varmt bad och försöker läsa istället. Men det är då själva fan att suget bara kan dyka upp så där... ?

...det första vita på många år.
Det börjar bli så länge sedan jag upplevde bakfylla att jag glömt bort hur jobbig den är. Befintlig ångest och kroppens krämpor är påtagliga. Summan blir att den härliga känslan av sundhet , klarhet och hälsomässig vinst är svår att hitta. Ett av de starka argumenten "hälsovinst!" är naggat i kanten.
Försöker ändå tänka att det hade varit ännu värre med ett par biboxar i bagaget.

Styrka är ordet jag tänker när jag läser din tråd? Börjat fundera på hur bakfylla känns, se fick en bild i huvudet. Stäng i mig i en trång låda, dra en påse över huvudet och framkalla illa mående så känns det för mig????
Den skall jag försöka komma ihåg länge......
Kram❤️//Strulan65

...och glad av att min tråd säger "styrka" till dig strulan65. Stolt! ?

Och när du beskriver baksmällan sådär så minns ju jag också hur det känns ?
Det går uppåt just nu, den här timmen, delvis tack vare ditt inlägg.

Glädjer mig över riktningen och hoppas den håller över natten! ?
Kram på er så länge

Jag svarade så här:

Hej Rosette!
Tack för ditt engagemang det är en del av det pussel som gjort att detta funkat; Personlig pepp/rådgivning. Nästa del är gänget som slutade samtidigt. Vi fick så himla fin kontakt i vår tråd och peppade varandra den första tiden. De två faktorerna var mycket viktiga - att veta att någon faktiskt brydde sig om hur det gick för mig. Det innbar också att det fanns motivation att rapportera läget vilket förutsatte att jag fortsatte reflektera dag efter dag (ibland timme för timme eller några minuter itaget) .

Programmet med att svara på frågorna fyllde också en viss funktion. Särskilt i början. Något praktiskt ohc konkret att ägna sig åt för att komma framåt. För mig som genomgått flera personlighetsutvecklingsprogram och gått i terapi några omgångar var det inga nyheter i programmet men repetition är ju kunskapens moder :)

Den kunskap som jag haft mest nytta av är "Surfa på suget" . Att tillåta suget när det kommer och betrakta det nyfiket. Det hjälpte mig också extremt mycket mot nikotinsuget när jag oplanerat blev tvungen att sluta snusa mitt i allt.
På detta kommer det "typ planerade" bakslaget/återfallet på nyår. Det var nödvändigt för mig att uppleva den otrevliga fyllan för att grunda beslutet om att sluta med alkohol för livet. Utan det hade jag gått och undrat om jag inte kunde lära mig dricka måttligt. Men det visste jag naturligtvis inte innan jag upplevde återfallet. Och jag var inte alls medveten om att mitt val att ändå dricka på nyår skulle leda till det beslutet. Det var inget medvetet test. Jag kunde helt enkelt inte stå emot.

Nu njuter jag verkligen, lika mycket om inte ännu mer, av att dricka något gott alkoholfritt vin eller bubbel eller annat ur ett vackert glas. Precis som förr men ändå helt annorlunda. Jag saknar inte alkoholen alls. även om suget kommer ibland. Särskilt när det är svårt i livet och min ångest hängt i flera dagar i sträck. Då kan jag bli riktigt sugen för jag vet att på kort sikt skulle alkohol blåsa bort det obehagliga direkt. Men suget kan också komma helt utan förvarning - som på påsklovet då jag sett fram emot en nykter vecka på landet med mycket härliga naturupplevelser, promenader i soluppgången, kroppsarbete i trädgården som gör en så där härligt trött så man lägger sig tidigt och vaknar utvilad. Men jag gick och suktade hela veckan efter vinet som finns där. Jag måste nog göra mig av med det. Känns dumt att bara hälla ut. Jag är av den gamla slolan "inget får förfaras" så det tar verkligen emot att slänga bort något som funkar. Men jag vill inte heller ge bort alkohol till någon jag tycker om ftersom risken finns att denne ska åka dit på samma beroende som jag. Och ge bort presenter till någon jag inte gillar - nej men det är ju helt galet. Jag kontaktar inte ens folk jag inte gillar ännu mindre ger dem presenter. Och i ärlighetens namn önskar jag inte detta destruktiva alkoholhot ens för mina bittraste fiender.
Lyx-Dilemma! ;)

Tack för att du frågar och bryr dig! Det är som sagt en av de mest värdefulla bitarna i min nykterhet.

Skönt att det är fredag!
Ledigheten är efterlängtad även en 4-dagars vecka som denna. Det blir nog en flaska vitt, afritt förstås.

Upplever stor lättnad över nykterhetsbeslutet. Befriande att slippa fundera på alkohol. Inget sug alls. Räknar med att det håller i sig till på måndag, minst! ?

Vaknar tidigt som vanligt. Reflekterar över veckan som gått. Vid ett par tillfällen längtade jag akut efter lättnad, total verklighetsflykt. Önskade bädda in mig i en värld av suddigt. Ville kliva in i bubblan där man slipper se allt elände, fri från ansvar, inga krav, bara härlig lätthet. Fantiserade om att när jag blir pensionär då spelar det ingen roll längre. Då kan jag hänge mig åt vilka dåliga vanor som helst. Behöver ju inte gå till jobbet. Men jag vet ju att det inte är så enkelt. Det kommer finnas massor kvar att leva för - intressen, kanske barnbarn - som kräver att jag tar hand om min hälsa för att kunna njuta av dem.

De här mörka stunderna, då tankarna blir "sen kan jag gör vad jag vill" vad betyder de egentligen? Griper jag efter ett halmstrå av frigjordhet i framtiden för att slippa uppleva nuets bojor?

Ett sånt klarsynt inlägg!
Just känslan av tyngdlöshet och ansvarsbefrielse är alkoholen mästare på att leverera. Jag läste din text och stannade upp i tanken. Kände igen tankarna.
Jag har inget bra svar på din fråga, men det måste finnas andra sätt att slippa "Nuets bojor". Hur gör du när du vill koppla bort "Den Onda Världen" ?

för att du kommenterar!

Hur man kopplar bort "den onda världen"? ... det finns flera sätt. Ett sätt är ju att ta till alkoholen. Mycket effektivt. Men nu när det alternativet inte finns så märker jag att annat fyller liknande funktion. Tex att "dygna med netflix" snacka om verklighetsflykt men det funkar bara i väldigt sällsynta fall. Har ju barn och familj att sörja för. Behöver ursäkta mig med förkylning eller annat för att spendera ett dygn i sängen. Att träna tills jag stupar. Det är också bra:) eller gå ut och träffa vänner, lyssna på ljudbok, spela candy crush på mobilen.

Men alla de här aktiviteterna är flykt. Ingen av dem innebär att vara närvarande i nuet och ändå må bra. Det är ju det jag vill åt. En sysselsättning som likt alkoholen får mig att tycka att livet är härligt precis som det är, precis nu, i det här ögonblicket. Träffa vänner eller promenera kommer närmast. Då kan jag få korta glimtar av den där lyckan vi alla strävar efter. Att vara med barnen och gosa ger mig också små lyckorus.
Det är väl så lyckan får vara nu. Korta ögonblick. Ack så förgänglig.
Med A kan (kunde) jag få en väldigt lång tid, flera timmar, av det där härliga. Det tar emot att acceptera försämringen.

Det är så många saker som blir sämre och sämre. Behöver se något som faktiskt blir bättre och bättre - trots allt.

Vilket strålande tips här på ahjälpen, tacksamhetslista.
Tidig morgon och jag är tacksam över:

Mina barn förstås de hamnar såklart alltid överst.

Läget på mitt hem - längtar efter att komma ut på morgonpromenad.

Min längtan ut o efter träning. Den längtan är långtifrån självklar varje dag.

Vilka 3 saker är du tacksam över idag?

.....tröttheten?
Tycker jag gått omkring och gäspat sedan början av mars. Vill bra sova sova sova. Tött! Trött! Trött!
Tvingar mig ut på träningspass, promenad, jobbet, någon gång aktivitet med familjen eller vänner.
När kommer jag få skörda frukterna av att leva hälsosammare? Att jag tränar idogt, äter riktigt nyttigt och inte längre brukar varken alkohol eller nikotin? När ska kroppen belöna mig för min snällhet?
Är jag för girig? Har jag för stora krav? Är förändringana så små att de drunknar i de vanliga skiftningarna? De eviga cirklarna - bra dåligt, bra dåligt, bra dåligt. Blir de bra inte bättre än så här? Blir det dåliga inte bättre med tiden?

Förtvivlar idag!