Jag är en 35 år gammal tjej som inte har någon familj, inga barn och knappt har kompisar, har ett bra jobb med bra lön, mina affärer i ordning och är inte totalt deprimerad. De flesta människor verkar gilla mig och jag ser ganska bra ut.

Men jag har en hemlighet - jag dricker ca 3 dagar i veckan för mig själv, ibland blir det mer än 3 dagar i veckan, nu när det är semester speciellt. Jag dricker inte 2-3 öl, jag dricker 8 stora starköl, eller 2/3 bag in box, och detta har jag gjort så länge jag kan minnas, men eskaleringen skedde när jag flyttade till en annan stad och blev mer ensam.

Alkohol för mig är inget jag direkt skulle säga att jag är beroende av - fast det är jag. Jag får inga fysiska krämpor av att inte dricka men jag är beroende, av känslan att ha min bästa vän bredvid mig - alkoholen, som aldrig sviker än (ja förutom dagen efter såklart), vi har så kul ihop och det innebär inga förpliktelser. Jag dricker mycket för att jag är uttråkad, så jag måste göra annat istället, men oftast finns inte energin där pga. jobb och HSP så då kommer tillflykten till alkoholen.

Jag slutade röka för 12 månader sedan och har sedan dess inte rökt/snusat, jag trodde aldrig jag skulle kunna klara det, men det har jag. Nu vill jag göra detsamma med alkoholen. Jag är en svart/vit person, en person som är 0 eller 100%, jag kommer aldrig mer kunna dricka, ALDRIG, ett glas och allt är förstört (i mitt huvud).

Jag tror att anledningen till att jag har bestämt mig nu för att sluta då jag ska flytta igen i mitten på juli, till en stad där jag känner fler personer och där jag har ett skyddsnät på ett annat sätt och jag vill inte starta upp på samma sätt. Jag är tveksam om jag vågar berätta för någon om detta, men dricker oerhört sällan ute/i sällskap med andra så det behöver inte vara en så stor grej.

Detta är dag 2 nykter. Någon mer som är med på resan och kan ge tips :)

DetGårBättre

Vi är många som gjort den resan men vi är även många som sen beställt en returbiljett!

Det fanns en sak jag direkt fäste blicken vid och det var "tror". Skriver du så vill du inte sluta. Önskan finns där dock.

Men jag ska inte sitta här med pekpinnar. Har fullt upp med mitt egna för att kunna trappa ner och fungera utan minst en halvliter vodka om dagen.

Kämpa på! Vi hejar på dig!

Hmm.. meningen var inte menat som sådan, utan jag tror att anledningen till att jag ska sluta är att jag ser det som ett clean break, jag har bestämt mig och har funderat på det länge, men tror har inget att göra med att sluta eller inte utan tror var i förhållande till att det är just denna situationen som fått mig till ett break. Det är rent meningsbyggnadsfel eller tolkningsfel.

Men jag förstår definitivt vad du menar, jag är som sagt 0 eller 100% och att "tror" att något ska förändras existerar inte i min värld.

Du låter som en självsäker person, det är nog bara bra i detta fallet. Du låter säker i ditt beslut och att ska du sluta blir det till 0 direkt, det är också bra. Då hinner du förhoppningsvis inte trassla in dig i velande om att kanske låta dig dricka ibland, då och då, vilket är ganska komplicerat för de som en gång skapat ett problem runt alkoholen..
Om du är beroende eller inte lär du inte kunna svara på innan du slutat. Jag får för mig att vissa har bilden av beroende från någon film där man ligger instängd i ett rum och kallsvettas och hallucinerar i flera dagar. Beroende är lömskt och kan vara allt annat är fysiskt. Beroende kan vara i väldigt många olika skepnader och skalor. Stresskänsla, UTTRÅKNING, ångest (som väldigt många inte ens vet var det är när de upplever det). Det lömskaste är tankarna, din hjärna kommer sannolikt försöka övertala dig under de närmsta dagarna att livet faktiskt är mycket roligare med alkohol då och då. Du säger själv att du inte är beroende, åtminstone fysiskt vilket jag tror är en nackdel som inställning. Det kan vara ett argument för att låta dig fortsätta dricka i ett svagt ögonblick, eftersom du ändå inte anser dig beroende än.
Om du upplever de här sakerna och fortfarande är fast besluten att ta dig igenom det så är vi många här som är eniga om att träning, (konditionsträning framför styrka i mitt eget fall) är högst effektivt för att hantera dessa biverkningar. En perfekt syssla att prova göra den tiden du normalt hade druckit och lindrar förhoppningsvis resten av dagen!
I mitt eget fall hänger känslan av uttråkning direkt ihop med dricka, när jag dricker så tappar jag motivation till det mesta annat på fritiden och tillslut är det bara alkoholen som finns som utväg för att dämpa den känslan som vi kan kalla uttråkning. När jag slutar dricka kommer sakta men säkert motivation och lust tillbaka att använda min tid till.

På frågan om någon är med på din resa skulle jag säga att alla här är det, med mer eller mindre sträcka i bagaget :) Så välkommen hit!, men hoppas såklart din tid i "gänget" blir kort! Hoppas något av det jag sagt kan vara till din hjälp på vägen.

Lycka till!

Tack så jättemycket du anar inte vad det betyder för mig. Och tack för de visa orden och tipsen. Tack för att jag är välkommen. Ska definitivt motionera mera och göra aktiviteter, packa inför flytt och försöka få tankarna från " å va gott det vore med..." för det är bara tillfälligt.

Har ett jobb som innefattar mycket samtal av terapeutisk karaktär så vet hur jag ska ta mig igenom detta tror jag, rent strukturmässigt, men det är så mycket enklare att inte behöva tänka, att förtränga och inte behöva känna. Har aldrig druckit på jobbet eller dagen innan jobb, bara för att klargöra - känns viktigt för mig att säga när man jobbar med människor.

Och jag tror definitivt att jag är beroende, på vilket vis vet jag inte. Har lyckats vara nykter i 1,5 månad-2 månader men då har det varit för att jag skulle vara nyttig (mer sett från kalorier) och det har ju funkat, så nog vet jag att det går. Men har alltid satt igång som vanligt sen och det har eskalerat, och blivit värst på sommaren/semester

Måste nog också komma över tanken att jag aldrig mer kommer ha kul (vilket självklart inte är sant) men är så trött av att inte uppfylla min potential och slänga bort mitt liv. Jag är fast besluten, men som sagt - dag 2, återkommer efter helgen så får vi se hur det gått.

Jag tror helt klart på din ”clean break” och att sluta i ett skede där du har tillgång till ett socialt nätverk. Verkar vara en riktigt solid plan. Är impad över att du redan nu ser din på/av-personlighet och vet om att det första glaset leder raka vägen ner i träsket igen. Det här fixar du! Jag vet inte hur mycket råd jag kan ge, för jag famlar och snubblar mig fram på minfältet som är min nykterhet. Faror tycks lura överallt. De egna tankarna tycks vara de värsta fienderna. Tex de där tankarna om att ”äsch inte hade jag så stora problem med alkohol när det nu gick så bra att sluta... Det är nog helt ok att dricka något glas vin bland...” Just nu förvarar jag mig mot de tankarna med att bestämt hävda att man inte MÅSTE ha problem med alkohol för att sluta dricka. Vem som helst får välja att avstå alkohol. Faktiskt.

Först av allt, välkommen hit! Du har kommit helt rätt om du vill diskutera och få råd och stöd vad gäller alkohol. Här finns massor med erfarenhet av alla olika sorters problem.

Ser att du och Pianisten diskuterat beroende och vad det är. Om du är intresserad har jag skrivit en text där jag reflekterar kring just detta. Den finns som repris i inlägg #1248 (!) i min tråd. Men bara om du känner för det, alltså.

Önskar dig lycka till.

Kram

Mirabelle G-S, det där gillade jag - Man måste inte ha problem med A för att sluta dricka. Nu har jag ju ett problem med det, det kan jag själv se, men det är en nedrans bra "ursäkt", om nu någon skulle ifrågasätta det. Visserligen brukar folk inte ifrågasätta mig, jag är ganska tydlig och rak och inviterar inte till diskussion kring mina ställningstaganden men den tar jag ändock med mig.

Och Tack Vinäger, jag skall definitivt läsa i din tråd, jag är också en reflekterande person och älskar att få nya smarta infallsvinklar till ens ibland tunnelilknande seende.

Förresten, i dag är tredje dagen utan A, måste ju säga att jag känner att det inte är särskilt kul, är lite uttråkad och funderar på vad ajg kan hitta på istället, men det går :) Ska ta råden jag fått innan och gå utb på en långpromenad och aktivera mig fysiskt

Att läsa i detta forum ger mig styrka att inte dricka. Nu är det ju bara 4:e dagen, men det är så skönt - jag känner mig fri. Om 1 h stänger systemet, så då kan jag inte ens, om jag stänger av hjärnan ta cykeln ner och införskaffa den livsdämpande nektarn. För A är just det, livsdämpande. För mig i alla fall, det intas för att dämpa min känsla av existens och för att jag inte ska behöva känna eller fundera på vad eller vem jag är, vad jag har eller inte har och hur allt hade kunnat vara om...

Just nu är jag glad, men vill så gärna bara berätta för någon att jag har slutat dricka - men det var ju inte någon som visste att jag drack innan... men jag nöjer mig med detta forum, för ni är så sjukt fina och ärliga.

Ha en fin lördag, jag har tänkt att ta en långpromenad, lyssna på någon bra podcast och kika på stranger thinsg s3 :)

Livsdämpande har det nog varit för många. Ibland inbillar ni oss nog att A är livshöjande, men det varar i bästa fall bara några minuter, sedan övergår det till att ta oss nedåt och i slutändan ge oss ångest, inte minst dagen efter.

Du är så klok. Tror på att du fixar detta.

Ha en skön kväll.

Kram

Har en skön kväll här hemma i min ensamhet, trivs ensam men utan A så känner jag mig verkligen ensam. Men jag överlever och fixar det.

Jag är, och har länge varit en grubblare (och en förnekare i mitt eget huvud) och vill bara delge er en sak. I helgen som var så var jag husvakt på annan ort och kunde då dricka mitt vin tills jag somnade och hade det så härligt, men jag bestämde mig då för att detta var slutet. Jag hade ett problem, då jag inhandlade allt och smygde med A så att ingen skulle veta att jag drack i min ensamhet. I vilket fall. Jag drack inte upp allt, det blev kanske ca 2 glas "över". Så på måndagen, när jag var hemma så kunde jag ju inte hälla ut resten, Vinet kände sig ju ensamt - och jag KUNDE inte bara dricka 2 glas vin, det är värre än att inte dricka alls. Så jag knata iväg till Bolaget och köpte lite till.

Alltså hur tänker hjärnan? Eller hur tänkte jag? Nästa dag hällde jag ut det som var över och kom över min idioti!

Hoppas så innerligt att mitt beslut nu håller, jag är sån som människa, beslut kommer i en handvändning - köpa lägenhet, bil, flytta, sluta röka, resa osv. är impulsiv. Men jag känner att detta är rätt - inget har känts så rätt (just nu) i hela mitt liv. Jag hoppas bara det känns lika rätt i morgon, om en månad, när ångest, tristess, svek kommer.

DetGårBättre

Håll i! Det kommer svaja mycket i livet. Viktigt du kan hålla fast när det blåser och stormar, annars blir impulsiviteten det som förr eller senare styr igen. Våga reflektera på ens tankar och idéer och inte handla efter dessa. Andas och bolla med någon är ofta en bra lösning, intala sig vad risker och konsekvenser är!

Kämpa på! Vi sitter i samma båt men trots vi ror åt samma håll så är det alltid nån som ska fiska åt ett annat håll och någon ska i land här och där. Någon slutar ro och hoppas på vinden. För att inte tala om de som ska bada. Vi är ingen samlad flotta precis även om vi alla har ett mål på kartan. Den här liknelsen skulle jag slipat på. Kunde blivit bra :(

Femina

Vi människor är flockdjur, trots att sådana som jag gärna är ensam ibland. Men vi behöver ändå känna oss delaktiga i ett sammanhang för annars kan ensamheten bli tärande. Jag tror det är därför jag trivs så bra att gå på AA möten. Jag ingår i ett sammanhang med andra som bråttas med liknande problem och tankar. Du kanske inte är så illa ute ännu men det är bra att du reflekterar över din situation redan nu. Om du fortsätter likadant i tio år till mår du garanterat sämre. Hitta din "flock". Eller kanske flera stycken olika sammanhang som du mår bra i. Lycka till! ?

DetGårBöttre, liknelsen var superbra i sin spontanitet. Behövdes ingen slipning.

Människan är ett flockdjur... Ja, så är det. Fast jag är ett himla dåligt flockdjur. Har aldrig sett någon mening med att vara med andra människor bara för att vara det... Jag ingår gärna i sammanhang med mål och mening, tex att man samarbetar för att uppnå ett gemensamt mål, eller utveckla förmågor i samspel. Den där gemenskapen i kompisgäng som ska leva i symbios har jag väldigt svårt för. Jag är för egensinnig.

Ensam, jag fattar precis ditt resonemang den där måndagen. Jag låter hellre bli att dricka alls om jag inte får nå rätt ”avtrubbningsgrad”. Och hälla ut vin?! Näpp. Har aldrig gjort, kommer aldrig att göra. Så det är bäst att inte ha något vin alls.

Tack för all respons.

Jag är som Mirabelle G-S, jag är ett dåligt flockdjur, eller ett skyggt i alla fall. Jag har inga problem att ta plats och vara i centrum, att umgås osv. men skönast är att vara själv. Då jag inte behöver rätta mig efter någon annan. Denna känsla har nog olika orsaker i mitt fall. Är ensambarn och alltid fått det som jag velat, bortskämd när man växte upp. Men tror även att ett svek i det enda förhållandet jag haft var en bidragande sak till att jag började självmedicinera med A. Ingen ursäkt men en orsak för att det blivit som det blivit och varför jag har isolerat mig mer och mer - och druckit mer och mer. Inte vågat tro att jag kan vara lycklig igen, förevigt oälskad och oälskbar

Jag hade som nyårslöfte att skaffa fler vänner, umgås med fler människor och ta upp kontakten med gamla. Det har jag faktiskt gjort, men det är så onaturligt för mig att visa mig sårbar. Det går bra till en viss gräns, och har inga problem att prata om vad som har hänt mig och att jag varit deprimerad förr och så, men när det kommer till min ensamhet, alkohol och varför jag inte har nära vänner som jag umgås med vardagligheten och en partner så är det mycket känsligare.

Att inte dricka får mig att börja tänka så mycket på detta.

Just nu känner jag inte för att dricka, även om jag är ensam, inte har något att göra och känner mig uttråkad. Jag vill vara närvarande, jag vill känna - på riktigt, inte på fake som man gör med alkoholen. Allt blir fake.

I vilket fall. 5:e dagen utan A. Yeah mej :)

Dag 6 och inga större problem, uttråkad och funderar mycket, har huvudvärk hela tiden och svårt att somna på kvällen. Dricker pepsi max ut vinglas, försöker fokusera på saker som gör mig glad. Och i dag har jag bestämt mig för att inte dricka - och det är jag glad för :)

Och välkommen till ännu en dag i nykterhet. Har läst dina i lägg och känner igen mig i en hel del av det du skriver. Fortsätt kämpa och stå ut. Pepsi ut vinglas är ingen dålig idé, utan mycket bättre än alkohol. Själv kör jag Coca Cola ur vinglas ?

Kämpar :) O tack för välkomnandet NollTollerans.

Nu ska jag strax ner till stan för att hämta ett paket och handla lite, paketombudet ligger vid systembolaget. Jag vet att jag fixar det men drar bara ut på det ändå. Jag är som sagt innan, spontan och har lätt för att bara stänga av hjärnan och vända blad, så säkert därför jag är rädd att jag ska få ett infall. Men jag måste tro på mig själv - det känns inte så nu.

Och varför sitter jag och oroar mig för något som inte har hänt än? Varför må dåligt över något jag inte gjort och inte har tänkt göra? Vad lustig man är. Jag förstår självklart varför, älskar och hatar nykterhetens öppna sinne och idérikedom. Hjärnan går på högvarv av idéer, tänkande, reflekterande och jag gillar det - men blir också trött.

Det är bara så skönt att få skriva av sig här. Förväntar mig inte att någon läser, men ni som kanske ändå gör det - ursäkta svamlandet, men detta tror jag är en viktig bit i mitt tillfrisknande om man nu någonsin kan se sig frisk, vilket jag inte tror om det är så att man är alkoholist, eller har ett problematiskt förhållningssätt till alkohol. Jag menar inte att det är den ultimata sanningen och att jag har rätt, men i min värld så tror jag på det. För mig finns inga mellanlägen - det är rätt in i kaklet, och varför skulle jag dricka för drickandets skull? Jag vill dricka för att stänga av, somna, försvinna, sluta tänka... ett glas gör inte det. Oj, vad jag rabblade på...

... nu ska jag gå till stan (och inte systemet) :)

Roligt att läsa att det går bra för dig! <3 Uttråkningen är jobbig, det är ju en känsla man inte är van vid att låta sig vara i. Sen är det en effekt av långvarigt alkoholintag att det mesta annat blir mindre roligt. Jag har inga bra tips tyvärr, jag har inte "besegrat" uttråkningen själv än vilket gör mig lite förbannad. Det enda jag kan är att träna och det hjälper bra i början men tyvärr avtar effekten när man hållit på några veckor.
Jag är också en ensamvarg som älskar att sitta och reflektera och återhämta mig i min ensamhet. Tycker t.o.m att det är jobbigt emellanåt att leva i familj som jag gör för den sakens skull. Såklart kan man be om att få vara ifred ibland när det behövs men det fungerar inte alltid och man har alltid barn som får gå i första hand om de behöver dig.
Jag har en liten inre konflikt där, för jag har insett och bör acceptera att jag är en som trivs ensam i många lägen. Men jag vill ändå inte vara sån och kan inte riktigt släppa det. Där kom alkoholen in i bilden för länge sen, det ändrar min personlighet och jag blir plötsligt nyfiken och energifylld av andra människor. Kan ta cykeln 10 km in till stan en lördagkväll när jag tagit några glas hemma bara för jag måste träffa folk. Ganska märkligt men där och då mår jag så bra och känner att jag är den jag vill vara.
Det där med svammel, mycket funderingar och idéer som flyger är också precis som jag när jag slutar dricka, stundtals aktiverar jag mig och ibland när uttråkningen kommer är det riktigt jobbigt för då går det inte att göra av med energin.
Det verkar ju som att din ensamhet kommer upp mer till ytan nu när du slutat och så är det. Sånt som suttit långt inne som varit kvävt kommer upp till ytan och måste plötsligt hanteras på ett annat sätt. I mitt fall blev det mitt förhållande som kom upp till ytan. Under början av detta året när jag var mycket nykter och mådde väldigt bra i övrigt finns det ett helt "kapitel" i min tråd om mitt förhållande och de problemen. Vi lever fortfarande ihop och jobbar på det, det är inga tvivel om att vara nykter är den vägen man får gå om man vill lösa sina problem på djupet.

Men det är jäkligt jobbigt att inte få stänga av det där svamlet. Kan undra om det är något som "vanliga" människor lärt sig hantera på annat sätt eller om det är ett gemensamt problem vi med alkoholproblem har från början som gjort att vi dricker. Hönan - ägget ???

Kul med paket på stan :) Fokusera på det och titta inte ens åt den där gröna skylten så kommer det gå kanon! Kram