av Vaken 2020

Vaken 2020
tors, 2020-05-21 - 09:46

Det finns ingen Gud, sa jag till min spirituella vän när vi satt på varsin stol under fläkten för fem år sen och rökte på. Han ryggade bakåt och mötte min osäkra blick, hajade till, sa ingenting i stunden utan lät mina ord falla ner mot marken/golvet som våra stolar bar våra fysiska kroppar samtidigt som våra medvetna "drömmande kroppar" vandrade runt i universum.

Där och då måtte vi varandra i ett "ögonblick" som förde oss så där nära som man bara kan bli när man visar sig naken inför en annan människa. Nu fem år senare är vi fortfarande vänner.

Det var ett påstående från min sida som gjorde det möjligt. Innan ögonblicket var jag lite rädd för honom. Han är tio år äldre än mig och har en "utstrålning" som (kräver) respekt.

Han har lärt mig massor av det man kallar "nyandlighet" och fått mig att verkligen känna att det finns nånting där ute och inom mig själv som är större än min egen existens. Kalla det Gud kalla det vad som helst men det finns, på riktigt, jag har känt det, upplevt det och lärt mig sen tidigare att "lita på mina känslor".

Jag tror inte på ödet som något förutbestämt. Att vi lever här på jorden och att våra liv är förutbestämda av något, kanske Gud? eller nått annat? Däremot tror jag att det finns en mening med "allt" i våra liv. Vissa får till sig en stark tro på "något" redan som barn och bär med sig den tron hela livet. Andra som jag "tvivlar" är skeptiska till "sanningar" och vilse i pannkakan hela livet.

Numera tror jag på mig själv och på min nyvunna nykterhet. Jag har lagt alla korten på bordet. Polisen, socialen och sjukvården känner till mig. Det känns skönt (som en befrielse) för då behöver jag inte dölja för någon om vem jag är, en missbrukare som har varit sjuk men som nu håller på att tillfriskna.

Jag har verkligen "jobbat" med mig själv. I tillstånd som jag inte kan beskriva. När jag klippte sönder körkortet och skickade in det till Transportstyrelsen för 1 och ett halvt år sen, blev arbetslös, fattigare på pengar och hamnade utanför samhället har jag haft massor av tid att tänka efter. Det har hjälp mig att förstå mig själv.

Jag är nu medveten om att jag inte kan klara mig nykter i hela mitt liv, som jag bestämt mig för om jag inte får hjälp av andra människor. Ni som skriver här på Alkoholhjälpen.se har hjälpt mig att förstå att det finns många vilsna själar där ute, jag är inte ensam.

TACK för att ni finns här och NU!!

Andrahalvlek
tors, 2020-05-21 - 18:22

Jag tror på ödet, i meningen att allt har en mening. I kombination med vars och ens inneboende styrka. Vi måste upptäcka, våga och orka ta de chanser som ödet lägger i vårt knä.

Du verkar ha tagit din chans på allvar, och det glädjer mig.

Kram ?