av Vill vara fri

Tänker att jag behöver reflektera och inte glömma bort varför jag väljer att vara nykter. Jag har länge kämpat med alkohol som medberoende och med egna alkoholproblem.
Till slut kom jag till en punkt där jag ändrade kurs och lade ned alkoholen och har nu mestadels varit nykter i ett och ett halvt år..förutom ett snedsteg förra sommaren.
Min förra tråd hette 'så trillade jag dit igen'. Där vill jag aldrig hamna igen och det gäller för mig att vara uppmärksam, då jag i sommar fått tankar som ' nu kan jag nog dricka som alla andra' . Nej. Jag vet att det inte fungerar för mig.

Denna tråd kommer jag att använda för att skriva av mig och reflektera omkring min nya väg. Och hur det fungerar för mig som numera nykter.

Vill vara fri
sön, 2017-08-06 - 13:24

Och längesedan jag läste trådar härinne.
Det har gått framåt och jag har kunnat låta bli alkoholen förutom vid några tillfällen sommaren -16. Men nu är jag på den nyktra vägen..och så ska det förbli ☺. Tänker övervinna mina baktankar som smugit sig in någonstans i min hjärna 'nu har jag varit nykter så länge..ett glas vin är väl inte så farligt?'. Nej, det kanske inte är så farligt den 1:a gången efter en lång period av nykterhet, men mina erfarenheter säger, när jag tar ett enda glas så triggar det i gång något som jag inte har kontroll över. Och jag vet aldrig när det omåttliga slår till. Så jag fortsätter min nyktra väg och håller mig till alkoholfritt.
Tack för att ni alla finns på forumet och kämpar på med alllt det innebär vad gäller alkohol. Det hjälper mig att komma ihåg varför jag väljer att hålla mig nykter. Heja oss, tillsammans är vi starka!

Vapenlös
sön, 2017-08-06 - 21:52

Trodde inprincip det var mina egna ord :) Känner SÅ igen mig, har varit ifrån alkohol 6 månader och började efter 4-5 månader att tänka "det här hanterar jag ju", ja, för att jag inte tar första glaset.
Kämpa på!

Vill vara fri
ons, 2017-08-09 - 10:35

den relation jag varit i under så många år. Personen jag har en relation med dricker en del men sköter sig i övrigt.
Så ser det ju ut för många och ingår ofta i konceptet tvåsamhet, att båda eller den ena dricker lite för mycket. Och att det är något normalt i vår kultur.
Personen och jag lever inte ihop även om vi då och då snuddat vid tanken på det men sedan jag slutat med alkohol, så har jag omvärderat detta med att leva ihop Jag har förklarat för x varför jag slutat med alkohol och det har inte varit något konstigt med det. Jag har också erbjudit att stötta x om det finns behov av hjälp att sluta använda alkohol. Mer än så kan jag inte göra.
Funderar över min lojalitet, för på något vis har jag ju ett hopp om att x ska sluta dricka så mycket..och jag är där i skugggorna och väntar.
För jag vill ju leva i tvåsamhet, men jag vet inte riktigt hur det ska gå. Och kanske inte med x..eller jo med x om alkoholen inte var så framträdande. Kanske att jag gör mig själv en otjänst som låter relationen fortgå..och att jag väntar förgäves.

miss lyckad
tors, 2017-08-10 - 07:26

Det är viktigt att veta hur vi vill leva. Vad är man beredd att offra för ett förhållande? Alkoholberoendet tar så mycket kraft och energi när man låter det vara aktivt. Var och en bestämmer ju över sitt liv. Hur mycket vill du att alkoholen ska styra ditt liv i ett förhållande? Jag lämnar sambon efter ett långt liv ihop för att han fortsätter att missbruka. Jag ser det som självklart. Jag får stöttning av vänner/släktingar och på forumet som gör det lättare att ta det beslutet. Alkoholen har tagit mannen som jag har älskat. Han orkar/vill/förmår inte bryta sig loss från helvetet det är att vara aktivt beroende. Jag blir " smittad" av hans supande. Jag har frigjort mig från att själv dricka så nu väljer jag ett vitt liv. Vill inte vara i missbruk längre. Varken supa själv eller se på när andra går ner sig i skiten..