Nu börjar jag en ny tråd för jag behöver få mina tankar sedda. Känner ett behov av att skriva här och samtala med andra, jag vet att det är bra.
Mitt liv är så mycket bättre och klarare än då jag blev medlem här för flera år sedan. Under det senaste halvåret har jag ibland haft så sköna livsögonblick som påminner mig om hur livet var innan jag drack för mycket under en tid då allt var kaos.
Jag har inte varit helt alkoholfri men mitt mål är nu att leva helt utan alkohol för det ger mig inte något att dricka och jag behöver det inte.

Då jag inte pratar med någon om ångest och oro jag känner runt alkohol så vill jag vara här och läsa och bli läst. Jag tror att det är viktigt. Jag vet inte om jag kommer bli sugen på att dricka men vad jag tänker är att denna nya tråd blir som en ventil och en trygghet. Jag skrev aktivt för några år sedan och det hjälpte mycket.
Nu vill jag mer och jag är här igen.

Ja, det är ju väldigt bra detta forum. Man skriver ner sina tankar och får kanske lite respons av andra, även om man inte kan förvänta sig det. Alla vi som är här kämpar ju på mot giftet mer eller mindre tufft/hårt. Visst är det underbart att leva utan giftet, själv är jag 3 månader idag utan det. Visst finns det tillfällen då man kanske tycker att det skulle vara skönt att ta 2-3 öl och känna den där bedövningen och ruset, MEN när man spelar hela filmen med vad som händer sen...., USCH, dessa många negativa konsekvenser och bl a ångest.

Min ångest, hade min första rejäla panikångestattack hösten 2009, har varit av och till under åren. Känt av normala kroppsliga förändringar, hjärtslag (ibland ojämna) som gjort en rädd. Har kollat upp hjärtat flera ggr och är för min ålder i mkt gott skick rent konditionsmässigt och även blodtryck etc.

Hur som helst så har jag sista åren några ggr/dygn varit rätt rädd för att hjärtat ska stanna o s v. MEN när jag är en bit in i nykterheten så har detta i princip försvunnit. Visst känner jag att min kropp lever sitt liv på olika sätt, men oron/ångesten är som bortblåst, vilket såklart är hur skönt som helst.

På återhörande!
//M

Tilde

för välkomnandet, det värmde. Så skönt att den oro och ångest du känt blåst undan. Jag har samma upplevelse som du, har också upplevt panikångest för fem år sedan. Det hände en gång och jag blev rejält rädd minns jag.
Det hjälpte mig dels att inte dricka alkohol så ofta för det var under den tiden när jag drack vin som tröst o ångestdämpare och dels gick jag en sömnkurs som hjälpte mig att sova bättre så jag slapp dricka det usla vinet i sövande syfte.
Låter så tokigt alltihop nu men det var så det var. Vilken soppa... Inte helt fri men jag tror att det kommer bli bra nu.
Oro och ångest är nu liten i jämförelse och det är jag så tacksam för.
Det finns ibland en tomhet i mig som jag inte känner igen från innan. Jag tänker att jag vill se om den kan försvinna.
Jag har förstått att det tar tid att komma tillbaka till den rätta verkligheten men jag känner att jag är på god väg och det finns ingen anledning att dricka något mer. Jag mår bättre utan.

... så slutar man ju dopa sin hjärna med giftet, som ger konstgjord dopaminkick. Det tar verkar det som en liten tid för hjärnan att stabilisera upp sig. Ja, det är ju en snabb och enkel lindring med alkohol, men sen då. Ja, visst mår vi mkt bättre utan detta gift. Jag har nog mest att tacka på att jag ändrat inställning till giftet, förut såg jag mest det romantiska och förljugna. Det är så skönt att slippa dricka!

Fint att se dig här, det är så hjälpsamt att läsa och bli läst. Fin formulering:)
Vi ses här - och kanske på Riddargatan? / mt

Tilde

att läsa och även att bli läst tänkte jag när jag gjorde min nya tråd. Även om bara någon enda skummar igenom det man skriver så har man ändå sagt det till "någon". Det känns skönt.

Skön är också den känslan jag känner på kvällen sista tiden att jag längtar hem till någon god maträtt eller till min säng och till en serie att titta på. Jag minns mycket tydligt känslan av att längta hem och få dricka ett glas vin som aldrig nästan slutade vid ett och det är inte så längesen. Det är så mycket skönare att längta efter de saker som fått ta över kvällarna nu. Det är så bra att det går att byta ut och få in nytt... ☀️ Det tog ett tag men det går sakta men säkert.

Tilde

Hade varit roligt efter alla år att träffas på Riddargatan, men det är långt dit för mig. Jag är en skogis, strövar med min kikare och kollar in fåglar i träden och på sjön... Åker sällan till storstaden och har mindre o mindre behov av det. Men roligt att träffas hade det absolut varit...

skulle jag gärna vandra med dig. Kolla in fåglar och växter och ännu finns det mycket fin svamp. Hittade fina Karl-Johan och kantareller i söndags, mums att stuva med lite lök och grädde... Jag har också ganska lång väg till kungliga huvudstaden men klarar det på en dagsresa. Har inte helt bestämt mig ännu.
Ja, som du skriver, forumet - när det är som bäst - är som en mjuk och väl inboad filt att svepa in sig i. Visst är det många en minns och ibland blir påmind om. Vissa fäster sig i minnet, och i hjärtat, på ett speciellt sätt. Intensiteten och flödet varierar och så även mitt engagemang. Varm kram och njut av livet ??????/ mt