Hej
Jag är tillfrisknande alkoholist. Har fått en fantastiskt behandling och en oerhört stöttande chef som stått bakom mig hela vägen. Det har inte svårt att hålla mig nykter och jag har heller inte gått på "vita knogar" under den här tiden. Det svåra har varit att bearbeta allt det som har gjort ont inuti, alla knutar i själen jag har burit hela mitt liv. Att jag är en beroende personlighet är helt klart, sex, mat och alkohol har varit det som snurrat runt. Det som fick mig att få behandling var onykterhet på jobbet en morgon. Den mest skrämmande tid påbörjades. Den tiden har gett mig livet tillbaka, förr existerade jag. Nu lever jag! Mina fysiska krämpor som gikt är helt bort så även all medicin.
Jag var så så sjuk när min chef tog med mig till företagshälsovården. Så abstinent har jag nog aldrig varit. Fick bli fasthållen för att sköterskan skulle kunna ta blodprov på mig, hela min kropp slog och skakade på britsen. Just då kände jag att döden var mer lockande än livet. Jag var inne i ett extremt självömkande, så jag ju lika gärna kunde supa ihjäl mig.
Sakta men säkert i behandlingen började jag förstå att det faktiskt är en sjukdom som jag har, att mitt belöning är skadat, att jag faktiskt inte är svag och dum och ego utan sjuk. Riktigt sjuk!
Nu har ett år gått, lika nära ett återfall är jag som om jag hade haft 10 års nykterhet. Dag för dag blir jag starkare, jagandet och den inre stressen finns inte kvar.
Som en klok person sa " när sjukdoms insikten går från hjärnan till hjärtat så är det enkelt". Men jag glömmer aldrig vart jag var!