Japp så fick det bli. Min andra tur med antabus. Har varit nykter i en månad. Missbrukat i 20 år. För att våga, för att dämpa. Och oftast i smyg. Med hundratusen hemska minnen om tillfällen jag gjort bort mig, förstört fester o kalas, högtider, däckat osv. Nu är det slut på det. Fyller 40 i år. Trebarns mamma. Stadigt jobb men allt annat än stadig inombords. Mår fruktansvärt dåligt av antabusen , men hellre det än tanken på fylleångest. Skammen dagen efter. För att inte tala om minnesluckorna.. Måste klara det här!