Jag är 70 år gammal och har druckit sedan jag var 13. Under min aktiva period var jag oerhört fokuserad på mitt arbete och tillät mig inte att påverka min prestationsförmåga med alkohol, vilket betydde aldrig någon alkohol under dagarna och utom i undantagsfall så mycket alkohol på kvällen att det kunde påverka mina prestationer nästa dag. I och med pensioneringen gick proppen ur eftersom motiveringarna för ett måttligt supande försvann. Min största motivering nu till att dra ner på drickandet är omvårdnad av min lever. I min ålder drabbas många av depression, d.v.s. inaktivitet och likgiltighet. Om jag nu bara har 10 år kvar så kan jag dricka som jag vill, detta tankesätt är antagligen kopplat till depressionen. Jag fick antidepressiva en period men slutade, ett av mina bästa beslut därför att när topparna kapades (tillsammans med bottnarna) blev livet totalt meningslöst. Men min motivation pendlar, om jag dricker säg fyra öl en dag så vaknar jag nästa dag med ångest för min lever. Någon egen önskan saknas egentligen, frånsett levern. Jag dricker numera ganska måttligt för att vara jag, några öl om dagen, nyttigt är det inte men som sagt, vad spelar det för roll när man fyllt 70.