Som många andra här så dricker jag inte "för ofta", men däremot så kan jag inte sluta när jag väl börjat. Jag dricker helt enkelt så länge det finns alkohol. Om jag köpt hem en flaska vin så känner jag ångest när jag ser att den snart är slut och vet att jag inte har mer alkohol hemma.
Jag tycker om att dricka vin. Tycker om att gå ut och äta och ta ett par glas och de gånger jag lyckas göra det så får jag ofta underbara kvällar.
Jag har gjort så mycket dumt på fyllan. Varit otrevlig, osmaklig, blivit omhändertagen och allmänt bara skämt ut mig. Dejter har slutat höra av sig ibland och jag har då förstått att jag varit väldigt osmaklig. Själv minns jag aldrig vad jag gjort och skäms för mycket för att fråga. Jag sticker bara huvudet i sanden istället. Det känns som att jag nu hunnit skämma ut mig inför precis alla i min omgivning. Det finns inga kvar som inte sett mig redlös och pinsam.
När jag är nykter är jag rationell, snäll och glad, så jag förstår inte riktigt själv hur kontrasten kan bli så pass stor.
Jag försöker ofta lova mig själv att nästa gång blir det bara 2 glas vin, sen vaknar jag på morgonen med kläderna på och undrar hur jag kom hem och är livrädd för att kolla min telefon.
Jag vet inte vad jag söker här. Kanske behöver jag mest få ur mig detta inför människor som förstår. Få "säga" detta högt.

Jonna

och bli den person som är rationell, snällt och glad på heltid! Jag är inne på min 6e dag nu och mår superbra såklart utan den äckliga stanken AV alkohol, ångesten och skammen!

Vill inte

Det går bara inte att sluta sådär rakt upp och ner.
Jag hade såna där hemska fyllor i 20-25år, men ju äldre man blir desto mindre orkar kroppen och hjärnan hitta på under ruset.
Försök slappna av och drick i nuet.

Karin01

Ja, att vara helnykter skulle givetvis lösa allting, men det är inte den lösning jag helst ser, då jag så gärna vill kunna dricka vin till maten eller fira något med ett glas bubbel.
Någon som har något knep för att sluta efter två glas?

Vill inte

Ett tips som är skittråkigt och kanske funkar nån gång emellanåt är att börja dricka sent på kvällen.
Då hinner/orkar man inte dra i sig en dunk vin innan gardinen går ner. Annars vet ifan, det här med att sluta efter 3-4 glas är ju inte mänskligt, det är ju som att avbryta typ vad som helst precis när klimax är inom räckhåll, man gör inte så.
Men testa att bara ha en flaska hemma och dra i dig den när bolaget har stängt, då är det ju som det är, och ge fan i mobilen...

napalosrot

Bäst och ha en period utan alkohol och sen tänka igenom situationen, tänker jag. Låter ju inte så bra med minnesluckor. Har tyvärr inga tips på hur göra. Jag har försökt själv och det gick inte att måttlighetsdricka. Har du själv någon idé så dela med dig.

Jonna

Jag har testat att bara ta 2 glas eller fira något med 1 glas bubbel etc för att passa in och inte "sticka ut"..... Är man glad i alkohol och gillar ruset, så är det ju så svårt! Det går om jag verkligen bestämmer mig för mängden jag får dricka, men hur jobbigt är det inte att fortfarande vara sugen!?? Jag blir orolig, lättirriterad (abstinensliknande) därför kom jag till en punkt där jag insåg att jag och alkohol går inte ihop! Jag har snart haft en vit vecka nu! Jag vill ha en lång, lång vit period! Jag vill rensa ur all skit och vill att hjärnan ska "programmeras om" Jag vill aldrig vara styrd AV alkoholen igen, jag vill styra över mitt eget liv!

napalosrot

Vad bra att du vill ha en vit period. Det låter som du är på rätt väg. Att bara dricka något glas socialt tex för att fira fixar man nog. Problemet är vad man gör sen och när man är själv.

Karin01

Att inte dricka alls på jobbevent eller bland nya människor.
Att kunna dricka vin hemma på helger men då endast ha en flaska hemma.
Att berätta för de närmaste att jag upplever detta problem och att jag enbart får ta två glas om jag går ut med dem.

Vad tror ni?

napalosrot

Karin01, du har ju en plan. Prova den och skriv här om hur det går. Alla måste hitta sin väg och på sitt sätt tror jag. Lycka till.

bulln

Jättebra att formulera konkreta mål, det kommer säkert funka bra.

Sen håller jag med dem som säger att ha en längre nykter period, både för att ge hjärna och kropp en välbehövlig paus och minska toleransen men också för att få perspektiv på vad det är som är så viktigt med att behålla alkoholen i livet.

Jag vill i framtiden också dricka måttligt men är nu inne på min 29 nyktra dag och är positivt förvånad. Trodde det skulle bli mycket mera kamp för att behålla festen i livet men har både gått på krogen, konserter, ställt upp i en hypnosshow (!), klubbat halva natten samt raggat upp en snubbe jag gillade - något jag trodde var unikt förbehållet en onykter mig själv.
Måttlighetsdricka i all ära, men än så länge får jag säga att det inte är så pissigt att vara vit. Ens när jag dricker lite har jag svårt att gå ut två kvällar i rad och det har gått hur bra som helst ;)

Karin01

När jag var ute i fredags (innan jag vände mig hit) så blev det som vanligt. Jag var ute med en ny bekant och minns inte när jag gick hem. När jag vaknade på morgonen skämdes jag så enormt att jag bara stack huvudet i sanden genom att blockera honom i sociala medier. Fegt och orättvist.
Imorse märkte jag tecken på att han måste ha varit hemma hos mig och även om jag känner mig säker på att han inte har något ont i sig, så känns det så läskigt att inte ens minnas detta.
Direkt så spelas allt pinsamt jag gjort på fyllan upp i mitt huvud. Obegripliga sms, oförskämdheter jag sagt, fyllecell, ramlat och slagit mig, ringt dejter eller vänner otaliga gånger etc etc och plötsligt känns allt hopplöst.
Jag vet inte hur jag ska förklara det annat än att det känns som att oavsett om jag försöker bättra mig så kan jag aldrig tvätta bort den skammen. Jag förstår att det inte är rationellt men ångesten biter tag i mig över vad jag gjort i mitt liv och plötsligt fick jag en dålig start på veckan.

Har ni några tankar om hur man lär sig leva med skammen?

Karin01

När jag var ute i fredags (innan jag vände mig hit) så blev det som vanligt. Jag var ute med en ny bekant och minns inte när jag gick hem. När jag vaknade på morgonen skämdes jag så enormt att jag bara stack huvudet i sanden genom att blockera honom i sociala medier. Fegt och orättvist.
Imorse märkte jag tecken på att han måste ha varit hemma hos mig och även om jag känner mig säker på att han inte har något ont i sig, så känns det så läskigt att inte ens minnas detta.
Direkt så spelas allt pinsamt jag gjort på fyllan upp i mitt huvud. Obegripliga sms, oförskämdheter jag sagt, fyllecell, ramlat och slagit mig, ringt dejter eller vänner otaliga gånger etc etc och plötsligt känns allt hopplöst.
Jag vet inte hur jag ska förklara det annat än att det känns som att oavsett om jag försöker bättra mig så kan jag aldrig tvätta bort den skammen. Jag förstår att det inte är rationellt men ångesten biter tag i mig över vad jag gjort i mitt liv och plötsligt fick jag en dålig start på veckan.

Har ni några tankar om hur man lär sig leva med skammen?

Jonna

Uppehåll så går skammen bort och minnena bleknar med tiden, jag lovar, bara de inte byggs på hela tiden, då blir ju skammen ännu värre! Sluta nu innan något ännu allvarligare händer!

Jag vet precis hur du mår, jag har själv gjort massor av dumheter på fyllan, vilket de flesta av oss härinne gjort. Jag har precis gjort en rejäl mina, som kommer dröja innan den bleknar. Men av detta hemska har oxå styrkan och modet gjort att jag nu sökt hjälp, och insikten att jag varken vill eller kan dricka har landat i magen. Tror att du oxå kan vända o välja annat. En dag i taget. Kram

Karin01

Det är såklart inte kul att höra att andra mår dåligt, men det är skönt att känna att man inte är ensam.
Vilka fina, fördomsfria människor det finns här inne. Jag hejar på er alla!
Nu ska jag åka iväg på semester i helgen och jag har sett fram emot goda viner till bra mat. Jag har bestämt mig för att hålla mig till två glas per dag och med pepp härifrån så tror jag att jag kommer klara det. Det bör gå då det alltid går bra på restauranger.
Efter det blir det inga barer och pubar förrän jag fått distans till ångestmolnen. Kanske behöver jag ta ett livslångt beslut dock, men en dag i taget som sagt.

bulln

Och det kommer, precis som någon annan skriver, att blekna!
Tror alla härinne har gjort pinsamma, korkade, farliga eller bara ovärdiga grejer på fyllan. Jag med! Det är skitsvårt att förlåta sig för galenskaper man åstadkommit, men finns det något altnernativ? Att gå och klandra och hata sig själv hela livet är spilld energi.
Det är lättare sagt än gjort att gå vidare efter skam. Men det går! Du kommer klara det!

bulln

Jag skrev ju en lista på saker jag åstadkommit nykter, det var tänkt som en pepp för att jag märkt att jag klarat mycket utan alkohol som jag trodde "krävde" åtminstone lite. Det kanske blev okänsligt när ditt huvudämne är ångest. Så här kommer en till lista, på saker jag åstadkommit på fyllan:
- sms:at en gammal flamma som tydligt avslutat kontakten
- haft oskyddat sex med både mitt extremt krångliga ex och främlingar
- tappat mobil och betalkort
- dansat sönder menisken
- hoppat upp i ett tak och nästan spräckt skallen
- sparkat omkull drinkar i ett försök att visa gymnastiska konster
Ja det var ett axplock. Alltihop ångestgivande. Men gjort är gjort och nu på andra sidan får jag väl vara glad det inte blev värre. Jag kan lova att jag vaknat upp och känt som att jag stått vid en avgrund och inte kunnat andas av ångest.

Karin01

Banani, jag tyckte absolut inte att det var okänsligt. Jag tyckte bara att det var härligt att läsa och det gjorde mig glad att du varit så modig :)
Det mesta på din "ångestlista" har jag också gjort. Skönt att vi båda hittat sätt att fortsätta andas.

I helgen var resan jag nämnde tidigare och jag känner hur något har förändrats. Jag klarade mig från att bli berusad. Jag drack cola några gånger där jag annars skulle ha druckit alkohol, jag hoppade över drinken alla andra tog när vi kommit tillbaka till hotellet, jag drack långsammare och jag frågade andra innan jag fyllde på någons glas. Tidigare har jag uppmuntrat andra till att dricka mer, kanske för att få dricka mer själv.
Det är svårt att förklara, men jag känner just att något rastlöst och hetsigt försvunnit från mitt drickande de här dagarna.
Jag tror att det är för att jag vände mig hit och för att jag på riktigt börjat förstå att alkoholproblem inte alltid innebär att man dricker för ofta.
En helg är dock bara ett minimalt steg på vägen, men den, tillsammans med ert stöd, ger mig hopp.