Först vill jag berätta lite om vem jag är och vad jag gör. Annars blir det rörigt för er om ni ska följa tråden.
Jag
--
Jag är sjöman, snart 50 år. Gift med M sedan 15 år tillbaka. Hon älskar mig mer än allt annat och hon har hjälpt och stöttat mig då jag har haft mina perioder. Vi har inga barn.
Nykter
--
Som sjöman arbetar jag fyra veckor och sedan är jag ledig lika länge. Ombord går det bra. Inga problem. Vi har 12 timmars arbetsdag sju dagar i veckan så det är jobba-och-sova-rutin med högt tempo. Det är noll-tolerans ombord. Vi testas för drog och alkohol ganska ofta. Dessa tester är oannonserade. Så det gäller att hålla sig i skinnet. Jag har varit anställd i rederiet i sju år och varken jag eller någon annan har fått sparken på grund av någon inte klarat testet. Då jag arbetar fyra veckor och är ledig fyra veckor, som sagt, så innebär det att jag är nykter ungefär 180 dagar per år, alltså sex månader per år.
Onykter
--
Ibland fungerar det bra på ledigheten men ibland börjar jag dricka redan på flygplatsen på vägen hem. Är det en större helg på ledigheten (t.ex. midsommar eller jul & nyår) som ska firas så kan det gå bra men oftast slutar det med katastrof.
Konsekvenser
--
Konsekvenserna av katastroferna blir bara värre och värre. Åkte äntligen fast i en poliskontroll, för ett par år sedan, med nästan 0,9 promille i blodet. Blev av med körkortet i nio månader och var nykter under hela tiden körkortet var återkallat.
Senaste katastrofen skedde i februari i år. Jag hade gömt en flaska i förrådet som jag halsade ur. När jag skulle gömma den igen stod M bakom ryggen och såg allt. Istället för att ta tag i saken smet jag ut, fortsatte att dricka, tog in på hotell den natten för jag vågade inte gå hem.
Dagen därpå fick jag, trots allt, pallra mig hem igen. M som bönat och bett, hotat och förlåtit ville få ett slut på detta NU. Hon orkar snart inte längre. Jag vet inte hur ofta jag har lovat henne att jag ska söka hjälp.
Nu börjar jag berätta…