Hej vänner,

Jag klarade hålla mig utan alkohol i 4v, och förra helgen fick jag den briljanta iden av att det ska man ju fira. Och det gjorde jag med en vän, och en hel del alkohol. Rejäl ångest kom som vanligt på posten som höll i sig i några dagar. Jag lovade mig själv att det här får aldrig hända igen. Det höll sig tills på lördagen, men denna gång så var jag själv och ångesten var riktigt kraftig. Jag hade skickat iväg dumma sms till vänner (minns såklart inte detta), och lagt upp dumma bilder på Insta.

Jag har sparat sms:en för att påminna mig om hur dåligt jag hanterar alkoholen. Detta får aldrig hända igen och jag har hårdanalyserat varför jag drack, och jag kom fram till detta:

1. Jag avskyr mitt liv just nu, och har gjort det i så många år. Jag är så jäkla uttråkad. Mitt jobb suger men jag är tvungen att jobba några månader till, (till slutet av januari) för att spara ihop pengar då jag ska iväg och resa i ca 4 månader. Sen efter det så ska jag iväg och plugga på annan ort så denna livsstil jag har nu kommer jag inte komma tillbaka till. Jag har dock hållt på såhär i över 3år och varje dag är en kamp.

2. Jag är singel och alla mina gamla vänner har typ småbarn. Dessutom så orkar jag inte att vara social. Jag är så trött när jag kommer hem från jobbet och vill bara vara för mig själv. Det gör att jag känner mig så ensam, men jag orkar inte. Dessutom så har jag social fobi och har alltid använt alkohol för att underlätta det för mig. Så här är det, jag bytte telefon för 2 månader sen, jag har 3 nummer i mobilen.

Hela detta år så har jag druckit alkohol varje kväll för att dämpa ångesten för min livstil jag lever i nu, och min ensamhet. Finns det någon annan som känner sig likadan?

Tack på förhand

Jag tror att många av oss här inne förstår dina känslor. Fortsätt skriva av dig!
Just den där sociala fobin/ångesten är nog en typisk trigger. Jag har druckit i många år för att orka vara relaxad på sociala grejer, fester, middagar, AW, mm.
Man hittar en massa anledningar till att dricka. Jag har bra jobb, gift, barn,,,men ändå så uttråkad att jag dricker för mycket. Kanske är anledningen helt enkelt alkoholism. Svaret finns kanske inte i livssituationen utan i ens sätt att hantera livet?
Men alkoholen förstör så mycket.
Jag är på min 3:e nyktra dag idag.
Kämpa!

Jag har en annan typ av liv än du. Men jag håller med om att drickandet ”hjälper” mot social fobi. Jag har lärt mig att fejka genom åren så ingen märker det.
Men jag har nu varit nykter i närmare 5 månader och sociala ångesten är bättre lite konstigt, men genom att tvingas öva på fester och aws, konferansee mm så har jag märkt en förbättring. Testa.

En fara jag utläser i ditt inlägg är att du kanske tänker att allt blir bättre ”sen när...”. Ditt liv pågår hela tiden och blir inte bättre än du gör det. Vad kan du göra just nu för att må bättre?
Testa något nytt? Be en polare du super med att ses på fiket i stället och prata om livet? Bygg något? Testa tinder om du är singel?
Även om mina förslag suger så glöm inte bort att leva nu. Jag väntade också på ”sen” men det kom aldrig.
Att sluta kröka ger väldigt mycket positivt också som man lätt glömmer bort att fokusera på.
Tre månader kvar på jobbet, kan du göra något roligare av dem nu när du är på väg ut?

Michael__

Tack för era svar. Jag tror jag är helt utbränd och har varit det i ganska många år. Alkoholen har hjälpt för stunden, men ångesten efteråt ... ja ni behöver ju ingen förklaring. Men när man dricker varje dag så sjunker man ganska så rejält och det är tufft att ta sig ur. Jag känner inget sug just nu så denna helg kommer att gå bra. Jag tränar mycket nu och ser att kroppen börjar må bra. Det är min morot.

Igår efter att jag skrev detta inlägg så skickade jag iväg lite sms och mail till gamla vänner. Bara för att säga hej. De flesta hörde av sig och blev glada och vill träffas. Ett stort steg för mig.

Jag har gått kurser i mindfulness och försöker leva i nuet men det går inte just nu. Mitt "sen" är ju om några månader. Jag ska ut i världen där jag trivs bäst. Möta människor från alla olika hörn och kanter. Jag skrev för ca 6 månader sen i min kalender, (den 28 januari 2019), "Grattis, du klarade det... du tog dig hit... du är bäst". Jag går på sparlågor nu och har gjort det i några år och når jag dit så kommer jag gråta av glädje.

Är tom matt av att skriva här även om det känns underbart att få skriva av sig och få läsa responsen av folk som förstår vad jag menar.

Så härligt att du kontaktade gamla vänner! Acceptera din ”social fobi” och tillåt dig att vara du! Du måste inte vara i centrum eller i fokus. När jag får ”social fobi” brukar jag försöka se mig själv utifrån, är det mitt ansvar att driva samtalet, eller är det ok att jag bara duger och är med, gör det nåt om jag säger nåt konstigt eller fel? Kan jag vara förlåtande mot mig såsom jag skulle vara mot en vän? Tillåt dig att vara som du är. Inte dämpa med alkohol!
Träning är ett suveränt substitut för alkohol. Fortsätt! Och fortsätt skriva av dig! Vi är många som läser! Du hjälper även oss med dina tankar!