Jonna72

Hej!
Jag undrar om det är någon mer som upplever sitt drickande som ett tvångsmässigt beteende?

Hej Jonna och välkommen hit.
På den frågan tror jag nog att i stort sett alla här på forumet svarar ja. Så du är långt ifrån ensam med det beteendet.

Hej,
Välkommen hit.
Jag känner absolut att drickandet är som ett tvång, lockat till sig av alkoholisten i en.
Jag kan bestämma mig för att inte dricka mer, verkligen känna så, för att nästa dag dricka igen. Man är som två personligheter, då behöver den friska hjälp med att hålla den ”dåliga” rösten borta. När den dåliga rösten tar över är det svårt att hålla sig frisk.
Jag har sökt hjälp nu hos både AA och alkoholterapeut eftersom min alkoholism tagit större plats än mitt riktiga friska jag.

Jag är en helt vanlig kvinna, bra jobb, gift, barn, hus och fritid. Ingen på jobbet eller ens vänner vet om min problematik.

Bästa rådet jag kan ge: sök professionell hjälp medan ditt friska jag är större än den sjuka, det blir lättare att kämpa då.

Min hjärna har gått på auto för att dricka alkohol. Typ köpt och drukit även fast jag egentligen inte var sugen. Jag gjorde det bara av gammal van. Tog tag i mitt beteende i september i fjol och har insett hur jäkla korkad min hjärna har varit. Har haft väldigt många vita dagar och inser hur bra jag mår av att INTE hinka i mig öl och vin. Har inte haft något kraftigt sug och begär efter alkohol. Det har bara blivit så att jag av gammal vana köpt och förbrukat denna dryck. Visst fick alkoholen mig att slappna av för stunden men ångesten var hemsk. Nu kör jag aktiv avspänning varje dag och det hjälper mig att inte stressa upp allt för mycket