av kvinna 38

kvinna 38
sön, 2019-02-03 - 16:57

Kan jag någonsin dricka normalt igen?

Har utvecklat ett förhållande med alkoholen under många år. Tror aldrig jag har varit bra på att dricka lagom vid fest. Men vardagsdrickandet började väl för 6-7 år sen då jag pga olika omständigheter hamnade i en utmattningsdepression. Drack flera gånger i v. Och alldeles för mycket vid fest. Gick till läkaren och började med medicin mot oron. Gjorde en stor förändring i livet och mådde bra då. Minns inte helt men drack inte på vardagarna då. Dock ofta på semestern och för mycket på helgen.

De senaste två åren har det väl ökat igen. För tre veckor sedan bestämde jag mig för att sluta. Efter ett jullov med mkt alkohol som fortsatte när jobbet började igen. Det har gått bra. Drack två glas vin på konferens då det ingick. Var på fest och drack inte mer än mina bordskamrater. Åkte hem kl 23. Har en svart dag då jag drack för mkt mitt i v. Hällde ut bib:en efter det.

Min man är med mig och vet väl inte om allt men vet jag druckit för mycket.

Jag har aldrig druckit dagtid. Aldrig tagit en återställare. Aldrig kört bil på fyllan, dock bakfull. Började drickandet direkt när jag kom hem från jobbet.

Nu efter tre v mår jag bra. Så skönt att slippa ångest. Den vardagliga oron är mindre. Pigg på jobbet och tränar. Skönt att slippa smuggla och byta ut flaskorna. Skönt att inte oroa mig för att nån ska märka.

Men. Jag saknar vinet. Jag saknar att ta ett glas på fredagen när jag lagar mat. Jag saknar känslan som infinner sig. Jag tänker på det ofta.

Kan jag någonsin ha en normal relation till alkohol igen? Dela en flaska med maken. Nöja mig där. Gå ut med vänner och ta ett par glas. Nöja mig där. Eller är risken för stor att trilla tillbaka?

IronWill
sön, 2019-02-03 - 18:15

Många menar på att, nej det går inte. Och för majoriteten är det kanske så.
Andra att med väldigt tydliga regler och disciplin så kan det gå men tyvärr är det, oavsett om du väljer att sluta eller försöka dra ner, en kamp.
Det hjälper inte med vita perioder, man börjar där man slutade eller med goda intentioner men hamnar lätt precis där man var eller i en värre sits.
Jag tror att svaret på frågan är, om du vill det tillräckligt mycket så kan det gå. Men det blir som sagt inte lätt. Du är en av många som har en skadad koppling till alkohol och hittils finns ingen enkel reparation. Jag fixade inte att dra ner. Önskar som du att kunna ha en viss relation till alkohol, men dels tror jag inte på det eg. och dels blir den önskan mindre och mindre.
Hoppas du kommer fram till vad som funkar för dig.

kvinna 38
sön, 2019-02-03 - 20:47

Ja, jag vet att det blir svårt även för mig. Jag har funderat på vilka regler jag skulle vilja ha. Men det är ju bara det, att en person som behöver regler, egentligen inte ska dricka.

Jag saknar känslan av första glaset. Men mår nästan illa när jag tänker på bakfyllan och ångesten som följer. Jag kan ju inte dricka ett glas.

Men om jag skulle klara det. Dricka ett glas el två. En gång i veckan. Så vill jag ha det. Men kanske när jag först slutar längta som jag skulle kunna klara det.

Nästa v skidresa till alperna. Hur ska det gå tänker jag på.

IronWill
sön, 2019-02-03 - 22:35

Blir ju, som du säger, sällan ett glas. En enhet leder till nästa och så vidare. Risken är ju att ett glas och sen bryt nästan ger mer sug än det gör nytta. Men testa en längre nykterhet och se om du tycker det är lika jobbigt att stå emot. Skönt med en deadline så kan du tänka att sen kan du dricka. Och vi det laget kanske det bara är att fortsätta. Eller så provar du att dricka med väldigt tydliga regler. Köra på ”känn” leder nästan altid tillbaka.

lusios
mån, 2019-02-04 - 16:03

mig så väl i ditt första inlägg...
Svaret på din fråga är spontant: nej, men samtidigt är vi alla olika och en del lyckas säkert med det...
Själv har jag provat otaliga ggr men det funkar inte...med en dåres envishet så tror jag att denna gången Ska det gå bättre att dricka lagom, att stanna vid det antal glas jag har bestämt mig för, att dricka för att det är så gott till maten men inte därefter men ICKE...visst fixar jag det ibland och könner mig så stolt och tror att NU SÅ ska det fungera framöver men så lätt var, är det inte...
Känner igen dina fördelar med att inte dricka....går ner i vikt, piggare, även spara pengar m.m. MEN också den ständiga avsaknaden av vin och ständiga tanken på vin....
Dock har jag sällan nån ångest för mitt drickande - kanske synd...?.
Håll fast vid fördelarna och ta en dag i sänder....det tar tid att vänja sig att vara utan, har jag förstått på andra som skriver här men det blir lättare...
Hoppas du ska hitta ett bra sätt att hantera det och ett sätt som du blir nöjd med under din resa...
Allt gott!
Hälsar Lusios

santorini
mån, 2019-02-04 - 16:21

Kan jag nånsin dricka normalt frågar du. Jag svarar nej på den frågan. Kan du ta det som ett svar och ett gott råd? Och lita på att vi är många före som testat och har stor erfarenhet? Då sparar du mycket på att inte behöva göra samma missstag.
Lycka till!

Pianisten
mån, 2019-02-04 - 18:57

Förmodligen många betydligt mer erfarna kommentatorer ovan som du skall lyssna på i första hand. Vill bara flika in att jag själv är inne i en test-period just nu att hitta en ny relation med alkoholen efter flera år av destruktivt veckodrickande jag också. Jag tror absolut inte att det är möjligt att dricka "normalt" igen om man kan uttrycka nått drickande så. Man får i så fall hitta sin helt egen nya väg och framför allt arbeta in helt nya vanor om man verkligen inte vill lämna alkoholen helt.
Jag kopierar in ett inlägg som jag gjorde till Virvla som är regler jag satt för mig själv för att tillåta mig att dricka, kanske något du snappar upp som känns användbart om du inte känner att du kan står ut med (det allra bästa) att sluta helt.
Dom regler jag satt upp för mig själv är:
*Får aldrig vara för att dämpa eller ta bort någon negativt
*Börja väldigt försiktigt, (som test 1, kan du njuta av 1-2 glas sen sluta?)
*Vänta på tillfällen som känns positiva och förgyller något
*Drick aldrig själv
*Drick inte vid platser/tillfällen som förknippar dig med dina gamla dåliga vanor. (För mig - hemma, i soffan framför TV,n)
*Låt det gå så lång tid som möjligt mellan gångerna, helst veckor, ALDRIG två dagar i rad och när du dricker, -drick sakta och mindre!
*Träna/motionera! Särskilt dagen efter lite alkohol, det återställer psyket väldigt effektivt! För och främst nått du gillar och inte tuffare än att du vill och orkar göra det fler gånger i veckan! Gärna något som håller uppe lite flås(puls), det gör underverk för psyket och måendet!
*Se alltid till att du mår bra inom dig innan du dricker igen!
*Skulle det nån enstaka gång råka bli några glas för mycket för du hade roligt? Döm inte dig själv, det är inte alkoholproblem att bli lite bakis nån enstaka gång.

...Jag började med detta så nyligen som i julas efter att ha haft en väldig dålig period i december, så kan ju inte direkt skylta med att min metod är väl utvärderad.. men jag har klarat av att dricka lite vid några fåtal tillfällen sedan dess igen och faktiskt njutit och att tolka av ditt Nick så kan vi vara i liknande ålder och kanske kan det fungera för dig med.
Min största nyckel är helt klart att jag hittat träningen, den har ersatt de lugn på kvällen som alkoholen behövdes för förr.

Lycka till med vad du än väljer!

kvinna 38
mån, 2019-02-04 - 21:48

Tack för era kommentarer.! Jag har nu dryga tre v utan alkohol. Fast jag har druckit en gång två glas och var nöjd med det då.

Kanske kan jag aldrig dricka igen. Att ni har rätt. Jag är väl lite naiv.

Dock vet jag att mina sämsta perioder, som båda varade i ca två år, utlöstes av riktiga kriser.

Om jag ska kunna dricka igen tänker jag precis som du skriver Pianisten, att aldrig för att döva. Utan när jag mår bra. Aldrig ensam. Inte ens hemma tänker jag är ok. Utan på tex bjudning el restaurang, där tillgången är begränsad. Inte dricka nästa dag och inte ha alkohol hemma.

Men först! Jag ska ha 5 månader utan a. Snart har jag gjort en månad!

IronWill
mån, 2019-02-04 - 22:56

Alkohol är socialt integrerat och en tröst för många av oss. Klart att det är en ”sorg” eller en stor livsförändring som man måste bearbeta. Men dels kändes det väldigt skönt när jag verkligen fattade beslutet och inte ”skulle försöka dra ner lite”, och dels så finns det så mycket annat att vinna på det. Men att man undrar och velar och önskar är en helt normal del av processen även om man fattat vad man måste göra.
Klart du kommer klara det!

DetGårBättre
tis, 2019-02-05 - 10:31

När vill vi oftast dricka? Vill vi verkligen dricka när vi mår bra på riktigt och känner oss laddade med energi? Vill vi dricka när vi har känslan inom oss att vara nykära? Tillför alkoholen något då? Vill vi inte dricka för att förstärka en känsla? När den förstärks vill vi oftast förstärka ännu mer. Sen vänder det ofta snabbt. Viljan att bedöva allt bara. Slippa känna. Sen är vi på ruta ett igen.

Allt går så klart att förändra men är det värt det? Det krävs mycket och risken är att man får betala ett högt pris. Än större risk är att det är värre om x antal år. Vägen tillbaka är än brantare!

santorini
tis, 2019-02-05 - 11:10

Du har kommit väldigt långt genom att ifrågasätta ditt drickande och söka upp forum. Din process är igång. Jag tror att alla med beroendeproblem sökt olika alternativ först. Försökt normalisera sitt drickande, satt upp gränser och regler. Allt för att man inte står ut med tanken att aldrig få dricka alkohol igen. Det är ok. Det är en stor förändring och man är rädd av olika skäl. Alkohol är väldigt centralt i vårt samhälle och man blir annorlunda om man inte dricker. Man sticker ut och man ”stör” dom som också dricker för mycket men inte är klara att erkänna det eller göra nåt åt det. Det blir jobbigt ett tag men man växer också som människa av det.

Det går säkert ett tag att sätta upp en massa regler för sitt drickande och hålla det. Men är det värt det? Att alltid tänka på alkoholen och när, var och hur? Så mycket energi går till att styra upp det och statistiken visar tydligt att förr eller senare trillar man dit igen. Och det går väldigt snabbt att komma till sin gamla konsumtion och ännu mer. Suget kommer alltid att finnas där om man underhåller det.

Är det då inte lättare att sluta helt och arbeta sej igenom den processen? Jag säger tveklöst ja. Det är ett sorgearbete på sitt sätt. Man får vara arg och besviken. Det känns trist att man har druckit sej till ett beroende, att man är den typen helt enkelt. Men livet är inte rättvist. Det tar den tid det tar men jag kan lova att det blir bättre. Det går alldeles utmärkt att leva nykter. Man lär sej stå upp för det, man behöver inte hitta på ursäkter längre. Man är helt enkelt en som inte dricker alkohol.

Istället för att fundera på allt man missar så fokusera på alla vinster. Den stora friheten är det bästa. Att allt jag gör sker på nyktert huvud, bra eller dåligt. Att jag är pålitlig, jag kan vara barnvakt, köra bilen vilken tid som helst. Inga black-outs, ingen ångest på morronsidan över hur mycket drack jag egentligen? Ingen skam. Tänk igenom alla vinster.

kvinna 38
tors, 2019-02-21 - 09:02

Jag var på skidresa förra v. Drack vin el en drink varje dag. Ca 2-3 glas om dagen. Uppdelade på lunch o middag. Var aldrig full el bakfull. Kunde njuta av ett glas vin även om det inte gav någon effekt.

När jag kom hem fanns det ett sug de första 1-2 dagarna. Stod emot. Nu är det borta.

Jag inser det var riskfyllt och att jag inte bör utsätta mig för frestelsen. Jag vet att jag måste vara försiktig hela livet. Jag kommer aldrig kunna vara hemma med en bag-in-box, då blir frestelsen för stor. Men kanske kan jag klara av det sociala drickandet.

kvinna 38
tors, 2019-02-21 - 09:06

Jag bestämde mig för 6 veckor sedan att sluta. Jag har druckit sen dess. Men bara ett tillfälle har varit okontrollerat i ensamhet. Övriga tillfällen i sociala sammanhang, måttligt. Men jag får inte tro att jag klarar det utan att vara väldigt försiktig.

kvinna 38
tors, 2019-02-21 - 09:06

Jag bestämde mig för 6 veckor sedan att sluta. Jag har druckit sen dess. Men bara ett tillfälle har varit okontrollerat i ensamhet. Övriga tillfällen i sociala sammanhang, måttligt. Men jag får inte tro att jag klarar det utan att vara väldigt försiktig.

Småland
tors, 2019-02-21 - 10:20

Hej !
Jag kan också dricka måttligt socialt om jag vet att jag kan gå hem och dricka vidare själv.
Jag tycker det verkar som du är i ett stadium.Du analyserar ditt drickande eller letar ursäkter för att fortsätta dricka.Vilket är bra då har du börjat jobba med dig själv.
Är det normalt att kunna dricka i sociala sammanhang inte själv?
Jag själv har också gjort detta och efter år av misslyckande så erkänner jag mig som alkolist har varit nykter två v på måndag
Är lite orolig inför helgen men är fast besluten att stå emot.
Mvh

kvinna 38
tors, 2019-02-21 - 11:22

Nej, det är inte normalt att kunna dricka i sociala sammanhang och inte själv. Men det är normalt att vilja dricka i sociala sammanhang och inte vilja el längta efter att dricka själv. Så det är klart att jag inte har ett normalt förhållande till alkohol. Det vet jag. Men jag vill klara av att kunna dricka ibland. Det är mitt mål med detta.