Pang

Hej!

Jag går rakt på sak. Jag är uppväxt med en alkoholiserad mamma. Hon är nykter idag dock. mitt första möte med alkoholen har det alltid varit jag och den mot världen. Kan låta knasigt men för att förklara mer så här jag alltid älskat att dricka och har aldrig haft något stop. Dvs att när jag väl dricker så vill jag inte sluta. Den som ber mig ta de lugnt "förstör" för mig och min trevliga kväll. Detta har gjort att jag i alla fall där jajag konsumerat alkohol hamnat i situationer jag inte vill hamna i, alltså gjort saker jag verkligen inte vill göra i nyktert tillstånd. Jag blir någon annan.

Ur detta blir jag en person med oerhört mycket ångest, ånger och jag vill inte leva känslor. Jag förstör min relation som jag älskar mer ön allt annat. Han och jag har haft många samtal om detta och han liksom jag tycker inte om att jag dricker alls. Trots detta så går jag gång på gång på att denna gång kanske blir bra. Men NEJ!

Jag slutade dricka i 8 månader och har aldrig mått bättre, md under denna tid så Vänta de jag på dagen då ja kunde dricka igen, o trodde seriöst att jag då skulle klara de. Att min tid utan alkohol skulle göra att jag sen en dag skulle kunna hantera det. Men det funka inte. (Såklart)

Jag vill nu sluta dricka för all framtid men jag känner att jag inte kommer lyckas på egen hand. Min sambo är inte tilltillräckligt stark för att övertala mig, och jag är för stark för att kunna sluta. (Låter knas) men ja vill kunna bestämma över mig själv och det kan jag inte. Jag kan inte hantera alkohol och vill inte dricka längre, men hur gör jag när ja inte druckit på länge o känner äsch nu går det bra ja lovar, hur ska jag få mig själv att förstå och inte glömma bort vad som komma skall när ja dricker, för det vet jag innerst inne men ja skiter i det då. (Förstår nån detta haha?

Anledningen varför jag skriver nu och försöker söka kontakt med någon typ av hjälp här är för att jag nyligen fått ett nytt jobb och vi hade AW här om dagen o då hade jag bestämt att inte dricka, blev något annat. JAG DRACK.. gick bra fram tills slutet, blev för mycket och ja minns inte så mycket. Har nu haft 5 dagar ledigt från jobbet men imorn är de dags igen, jag har haft sån ångest.. va ska de säga imorn, va gjorde jag. O Hej å hå.

Vill tillägga att jag är 24 år och vet inte vart jag ska vända mig med mina problem för detta måste få stopp.. för jag orkar inte mer. Ja vill leva utan alkohol. Är ja för ung för att ha problem? Nej, men varför känner jag så? Ni hör kaoset haha!

Ta hand om er där ute.
/pang

Femina

Välkommen till forumet!
Nej, du är inte för ung för att ha problem. Du måste ta hjälp. Du är heller inte för ung för att söka dig till AA för där möts alla åldrar. Bara du vet hur mycket/länge/ofta du dricker så utifrån det får du avgöra ifall du ska vända dig till en beroendemottagning eller liknande. Ett första steg kan vara att du ringer Alkoholhjälpen och pratar med dem. Lycka till! ?

Du har växt upp med en mamma med alkoholproblem som idag är nykter. Det låter som det kan ha påverkat ditt mående en del genom uppväxten. Skönt att höra att hon är nykter idag. Nu skriver du här för du själv vill göra en förändring med alkoholen. Du har tidigare lyckats vara nykter hela 8 månader, wow vilken grej! Du mådde bättre än någonsin då och det låter som du vill må som du gjorde då.

Det krävs mod och kraft att vända sig till ett forum såhär, sätta ord på hur det är utåt, bra gjort verkligen! Precis som Femina skriver här kan du få hjälp på flera sätt, träffa någon att prata med, skriva här, anmäla dig till vårt självhjälpsprogram på startsidan (du kan efterfråga att få stöd av rådgivare härifrån) eller ringa Alkohollinjen, 020-84 44 48 eller gå till AA. Vad tror du själv du skulle vilja ha för typ av stöd? Du känner dig själv bäst och vet ju vad som kanske känns rätt och rimligt just nu?

Fortsätt gärna skriva och läsa här på forumet, igen varmt välkommen!

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet