av Fågeln88

Fågeln88
tors, 2019-08-08 - 16:24

Jag känner mig så patetisk, senast 5 åren har jag mer och mer börjat dricka allt oftare.
Jag fick min borderline diagnos för ca 1 år sedan och har haft en väldigt otrygg uppväxt, min pappa är nykter alkoholist och båda mina föräldrar lever med grova psykiska problem. Jag själv har kämpat på med ätstörningar och ångest genom hela min uppväxt trots detta har jag pluggat gått ut med topp betyg haft eget företag och har ett bra jobb. MEN jag har en jävul på min axel, jag har en rastlöshet som kryper på ständigt där ger alkoholen mig eller piller en ro i kroppen att kunna slappna av och känna mig lugn.
Har en sambo som inte förstår varken psykisk ohälsa eller detta och nej jag berättar inte allt verkligen inte.
Samtidigt är det skönt att ha någon som är "normal" hade jag haft någon som mig hade jag nog inte kunnat fortsätta.
Varför ska det vara så svårt? Jag vill bara ha lugn och ro :(

Mirabelle G-S
fre, 2019-08-09 - 00:22

Välkommen till forumet. Hoppas du ska trivas här hos oss. Här är du aldrig ensam med ditt lidande. Det finns alltid någon som förstår och kan ge litet välbehövlig input. Jag känner igen mig mycket i din text... Dysfunktionellt barndomshem, ätstörningar och ångest sedan tidiga år, att vara en ”duktig flicka” som lyckas ändå, rastlösheten och oron inombords... Redan har vi hittat gemensamma nämnare att språkas kring, och du är helt nyanländ ?

Amanda
fre, 2019-08-09 - 14:14

Välkommen till forumet! Jag vill börja med att säga att du är allt annat än patetisk. Snarare stark och ansvarstagande som sträcker ut en hand här och ber om stöd från andra i liknande situationer. Du är långt ifrån ensam om upplevelsen av att mängden alkohol som konsumeras gradvis har ökat under ett antal år. Alkohol är ett kraftfullt medel som kan ge ett tillfälligt lugn i kroppen, även om känslan av rastlöshet och ångest ofta ökar över tid. Det låter som att du har funderat en hel del på alkoholens negativa konsekvenser. Du beskriver också att din uppväxt var svår, med föräldrar som kanske inte hade möjlighet att finnas där på det sätt som du hade behövt. Du skulle vilja må bättre, och genom att skriva här du tagit ett viktigt steg.

När jag läser ditt inlägg funderar jag på om det finns någon som du brukar prata med om hur du mår? En vän, en familjemedlem eller en professionell kontakt? Berätta gärna, om du vill. Och fortsätt gärna att skriva och dela med dig av hur du har det. Vi finns här.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen