Det var det som gav mig motivation till att sluta.
Min hustru fick nog och flyttade.
Förstod för att få henne tillbaka måste jag ändras.
Och det gjorde jag.

När jag uppträdde kraftigt berusad inför ett av mina barn. Att se denna förvåning och besvikelse. Känslan av att jag just nu är den enda föräldern att ta hand om mitt barn men jag har noll koll. Nej, aldrig mer! Har 10 nyktra veckor nu.

När jag trots SSRI-medicin hade ständig svår ångest - både rent fysisk i form av en brännande känsla i huden och molande värk i magen, och mentalt med skallen full av katastroftankar.

Alternativet var att höja SSRI-dosen. Igen. Eller sluta dricka alkohol. Redan efter första nyktra veckan försvann ångesten och jag började sova bättre.

Viljan att slippa ångest, självhat, fruktansvärd abstinens/bakfylla med förvirring, minnessvårigheter, fysiska besvär, trötthet, vara en dålig mamma, slösa på livet. Jag fick nog. Insåg att jag var på väg att bli psykiskt sjuk.

Så vad har hjälpt mig upp?
Träning, massa böcker (senaste/bästa-”Tänka klart” av Annie Grace), terapi i ett år och såklart viljan att vara en hel mamma! En fin mamma!

Tack för att du fick mig att påminnas! Såhär dagen jag når målet 66 dagar! Då har man visst brutit en svår ovana.

Vilken bra fråga du slängde ut!
??‍♀️?