av AnnaJB

AnnaJB
tis, 2020-09-15 - 21:05

jag går varje dag och är rädd för att någon ska vara arg på mig, för att något jag gjort på fyllan ska komma upp till ytan som jag förträngt eller döljt. Att jag då ska backa i min utveckling...att livet inte får vara bra utan de finns alltid motgångar emot mig! Jag är rädd och känner mig ensam i mina tankar... jag vill bara glömma tiden som varit och önskar jag kunde nollställa hela världen. Varför bryr jag mig så mycket om vad alla andra tycker och tänker om mig, varför tror jag att alla diskuterar mig vid matbordet och vill reda ut varje sekund av mina misstag om dem
Stämmer eller inte. Rykten.

Jullan65
ons, 2020-09-16 - 08:04

Välkommen.Förmodar att du har minnesluckor, och det är ju ett varningens tecken på ett osunt drickande . Kanske du ska försöka dig på en vit period, för att se vart du landar. Att du tror folk pratar om dig har ju en direkt anknytning till alkoholintaget. Att förlora kontrollen är en obehaglig upplevelse och med ett par månaders nykterhet kan du förhoppningsvis styra upp ditt drickande, eller avstå helt. Kram Jullan

AnnaJB
ons, 2020-09-16 - 08:53

Jag är 22 år gammal och har länge undrat över varför jag inte lär mig med tiden som mina vänner. De går oftast bra men kan också slinta Ur banan en helg för mig och då kan jag inte dricka måttligt, som du säger så blir det minnesluckor. Det brukar inte vara något farligt, då jag ändå har kvar ganska mycket vett och mina vänner är inga galningar direkt! Men på sistone så har jag tappat mig själv ganska mycket, har tänkt skitsamma när jag dricker.. velat testa saker som jag aldrig skulle tänka på annars.. skulle aldrig heller ske om jag inte var så frestad att dricka just den helgen när inga av mina nära vänner kunde, utan jag fick följa med någon jag känner halvt.

Jag har slutat dricka och gick med här för snart 2 veckor sedan! Jag längtar efter långt där borta när ingen kommer ihåg mig, och framförallt att inte jag kommer ihåg.. det är så jobbigt med denna ångesten!

AnnaJB
ons, 2020-09-16 - 08:55

Jag vet inte varför jag säger min ålder.. vill bara skapa en förståelse i denna anonymitet om att jag inte varit fast för länge, jag tar tag i det men jag lever också i en värld där mina vänner festar mycket.. så det blir jobbigt

AmandaL
ons, 2020-09-16 - 09:03

Annajb, jag var också 22 år när jag insåg att jag hade svårt att hantera alkoholen, och då blev jag helt nykter efter att ha haft otaliga fyllor jag inte stod för.. jag önskar att jag aldrig hade börjat dricka igen. Men det gjorde jag! Idag är jag 32 år och har igen påbörjat mitt 100% nyktra liv, jag mår så mycket bättre och önskar jag kunde gått tillbaka till mig själv där när jag var så ung och övertalat mig då att aldrig börja dricka igen, för allt har blivit så mycket värre, fyllorna och beteendet detsamma, men inte lika charmigt att vara 32 och göra samma pinsamma grejer som när man var 22.. med det här vill jag bara säga heja och grattis till dig som redan kommit på att du är en bättre person utan alkohol, jag kommer följa dig och vill gärna stötta dig till ett hälsosammare och ett framförallt ångest fritt liv utan alkohol ??? välkommen hit ?

AstridK
ons, 2020-09-16 - 10:56

Gick på mitt första än så länge enda AA-möte när jag var 24 år och festade för hårt. Nu har det gått drygt 10 år sen dess och jag hoppas att jag äntligen har kommit till vägs ände. Jättebra att du tar tag i detta nu! Tänk vad mycket jobbigt du kan slippa om du inte dricker mer. Kämpa på!

Yzfr1
ons, 2020-09-16 - 18:34

22 bast och redan vill bryta mönstret! Grymt att du kommit till insikt.

Jag önskar jag slutat med alkohol vid 22. Istället blev det mängder med pinsamma fyllor, spyor och ångest ångest och åter ångest.

Tur jag fick ett slut på det innan jag är 40 iaf.

Kämpa på, du är på rätt väg

AnnaJB
ons, 2020-09-16 - 19:26

Jag ser ljus i tunneln när ni pratar till mig. Just nu är mitt mående ganska dåligt och jag vill kunna stå här som ni gör och faktiskt se tillbaka och kunna vara stolt. Hur har era familjer tagit er nykterhet och bakslag? Ljög ni någonsin?
Vad är era bästa tips att bearbeta saker ni gjort som ni inte vill prata med närstående om?

AmandaL
ons, 2020-09-16 - 19:30

Min familj är så stolta över mig att jag är nykter. Dom vet att det är det bästa beslutet jag någonsin tagit i mitt liv, jag är mycket gladare och snällare nu så det finns ingenting som är negativt med att ha blivit nykter utan bara positivt. Jag ljög när jag drack, då erkände jag inte för min familj eller för mig själv att det var ett problem, så det är väldigt skönt att slippa ljuga för någon längre, en sån befrielse att få vara ärlig mot framförallt mig själv med även mot andra. Ångesten lägger sig i takt med att du är nykter. Det kräver tid och tålamod, mår du bättre kommer ångesten att släppa och du börjar må bättre för varje dag som du klarar av att hålla dig nykter och sluta lägga till saker på den där pinsamma listan som vi alla har skapat oss själv på fyllan. Så mitt bästa knep är återigen vara nykter ???

Se klart
ons, 2020-09-16 - 20:48

... på alla som skriver om sina erfarenheter från när de var i din ålder. Jag började senare- av praktiska skäl ? när mina barn hade blivit större.
Något jag däremot VET för att jag är så gammal, är att man förlikar sig med misstag och ångestar. Det är en del av att vara människa och livet är ju inte befriat från det, för att man slutar dricka. Däremot blir förmågan att ha hand om sig. Att värna sin lilla människa där inne. Långt mer framgångsrik som nykter. Det du gör nu, när du skriver här, är precis det. Övar på att ta hand om dig, vara snäll mot dig. Bra där! ?

AnnaJB
ons, 2020-09-16 - 22:09

Jag kommer, jag ska, jag vill alltid vara nykter och jag brukar nå mina mål. Ni är så duktiga och fina som svarar mig? och berättar om er resa! Jag tar dag för dag.

AnnaJB
lör, 2020-11-28 - 10:48

Hej! Det är svajiga känslor, men att sluta dricka går bra. Nästa helg har jag varit nykter i 90 dagar och gjort mina 3 månader som jag bestämde mig för. Under denna period har jag mått sämre än när jag druckit... jag får aldrig några pauser, aldrig några bortglömmanden av att jag mår dåligt.. det jag får är tsunamis utav ångest och hat av mig själv för vad jag gjort när jag drack och inte kunde kontrollera vad jag gjorde, allt handlade kring alkohol och jag kan inte stå för den personen jag var då. Dock är 3 månader inte tillräckligt för mitt psyke att berätta för närståenden om små misstag, så jag grubblar, ältar och hatar mig själv och är rädd att folk ska få reda på hur mycket jag festade egentligen. Är på helspänn vart jag än är.

Jag önskar mig själv lycka och att detta går över.. jag har inte gjort någon annan illa än mig själv och jag längtar så mycket till den dagen jag kan bli fri från mina tankar?❤️ Jag gick in här för att
Kolla läget bara eftersom jag ändå klarar att hålla mig ifrån alkohol så behöver jag mer hjälp med att leva med mig själv. Jobbigt att skriva, jag börjar gråta och jag inser hur ensam jag är.