av Dansen

Dansen
mån, 2020-09-21 - 22:53

Idag har jag bestämt mig för att lägga ned med alkoholen ett tag, tänker använda tråden här för pepp att hålla uppe modet, att kliva av den emotionella bergochdalbanan med alkohol och se om livet kan kännas lättare utan. Kort och gott! Hej ?

Kennie
tis, 2020-09-22 - 23:06

Helt rätt tänk! Min bergochdalbana har lugnat sig betydligt sen jag slutade med alkohol för fem månader sedan. Hade ingen aning om att det skulle vara så härligt att inte dricka, men det är det! Njuter varje dag av lugn hjärna och ny livsglädje.

Se klart
tis, 2020-09-22 - 23:10

Egen tråd då är du ju på rull.
För mig har det varit bra att lösa och skriva mycket här, det är mitt universitet i nykterhet.
Tar en dag i taget, räcker så, nio månader snart! Kram ?

Dansen
fre, 2020-10-09 - 21:42

Är inne på tredje helgen utan alkohol nu. Måste säga att det har gått över förväntan! Har varit ute på krog och middagar med vänner och då druckit alkoholfri öl. Känns konstigt men de flesta märker knappt att jag inte dricker (när jag inte beställer öppet förstås). Och när jag dricker alkoholfri öl glömmer jag ibland bort att det inte är riktig. Fake it til you make it.

En underbar sak jag lagt märke till är att jag skrattar PÅ RIKTIGT nu, för första gången som jag känner det på flera år, alltså med magen så man gråter och kiknar, hade nästan glömt hur det kändes. Det hände aldrig med alkohol trots att jag brukade vara (relativt) nykter i veckorna. Det är fantastiskt samtidigt som lite ledsamt, att jag bedövat mitt riktiga jag på något sätt under lång tid...

En annan fördel är att jag fått bättre hy och tjockare hår! Stor skillnad, man ser liksom hur det plötsligt är massa ”nya” hårstrån i hårfästet.

Och att så mycket mer blir gjort, och att jag har energi att träna.

Humöret är minst sagt svängigt, men det kanske man får räkna med i början? ?

Tack för era kommentarer Kennie och Se klart, det värmer, och hjälper massor!

Dansen
fre, 2020-10-09 - 21:52

Betyder jättemycket att få stöttning, hoppas också på en mer och mer lugn hjärna. Nu i början känns det rätt så svajigt i berg och dalbanan (stora toppar och dalar i humör bara under dagen) men de glada stunderna är så mycket ljusare och det vet jag är värt det!

Dansen
fre, 2020-10-09 - 21:55

Tack för stödet! Haha jag har precis börjat plugget då ? känns jättefint att ha hittat hit, kram!

Andrahalvlek
fre, 2020-10-09 - 22:20

Det där har jag märkt också! Jösses vad jag skrattar. Riktigt med hela kroppen, så jag nästan tappar luften. Oerhört härligt - ett gott skratt förlänger verkligen livet ❤️

Keep up the good work!

Kram ?

Kaye
fre, 2020-10-09 - 22:21

Skönt att du märker positiva saker.?
Humöret blir säkert mindre svajigt snart.
Alkoholfri öl är lika god som den med alkohol tycker jag.

Jag var hos frissan idag och hon kommenterade att jag hade så mycket hår.
När jag sa att jag slutat dricka A, sa hon att det kan bero på bättre näringsupptag.☺
Kram⚘⚘

Se klart
fre, 2020-10-09 - 22:53

Vad fint att läsa att det går bra och att du hittar fördelarna så snart.
När jag var hos frisören efter coronan med min tufsiga frisyr sa hon att det är som om det ”hänt nåt” typ som efter amning... (det var 25 år sen ?
Jag skrattar också mycket nuförtiden. Och ibland helt för mig själv. Så knäppt men roligt! Kram ?

Dansen
tors, 2020-11-05 - 19:02

Har varit nykter i ca 50 dagar nu, och det går bra att avstå - men humöret är ett helvete, det har svängt som katten. Är jättekänslig emotionellt och gråter eller blir jätteirriterad/arg av minsta lilla. Från allt är underbart till skit inom loppet av några timmar. Ibland sitter depressionen i veckor och det är en ny nivå av botten, känns som att jag är tonåring igen, ibland på ett bra sätt men mest förlamande. Idag var jag tvungen att sjukskriva mig pga panikångest. Någon som varit med om liknande? Är det massa jag tryckt ned som bubblar upp? Är det bara så här jag egentligen är? Eller spelar beroendespöket mig ett spratt för att jag ska börja? Eller har jag en riktigt kass självkänsla som jag självmedicinerade bort?

Är det någon som varit med om det här? Och kommer det gå över?

TappadIgen
tors, 2020-11-05 - 19:31

Jag kände mig faktiskt glad en sekund först och tänkte att det var skönt att inte ha varit ensam, sen kom jag ju på att det du genomlider är det jag gjorde och det önskar jag egentligen inte någon. Kanske inte exakt samma som du.

Jag var på en jobbresa. Jag ska räkna vilken dag det var. Kollade i kalendern och det var natten den 28e till 29e september som jag hade min värsta panikångest. Jag räknade precis nu och jag skämtar inte. För mig var det alltså natten mellan dag 50 och 51 som jag hade den värsta panikångestattacken. Jag kunde kolla i kalendern för jag var på jobbresa. Jag sov på hotell och jag vill minnas att jag somnade tidigt på kvällen, trött men vaknade möjligen en timme senare, eller lite mindre. Sen sov jag inte mer. Det är den värsta ångesten jag varit med om i mitt liv. Jag klev ur sängen klockan 6 och den här resan var ju bokad och planerad och hade kostat en del. På något sätt tog jag mig samman: Jag var förmodligen för utmattad för att kunna ha mer ångest. På något sätt klarade jag mig igenom dagen. Jag vet inte ens riktigt hur.

Men det var också vändningen. Jag var inte klar med ångesten vid det tillfället dock. Jag fick utskrivet Attarax att ta vid behov samt en remiss till psykolog. Jag kände att jag behövde ta attaraxen vid 3 tillfällen, alla inom den påföljande veckan. Nu har jag inte haft panikångest på över tre veckor och behöver ingen medicin.

Det är kanske inte perfekt fortfarande, men det känns ju miltals bättre än det gjorde då. Nu är jag ju på dag 89 nykter. Det har verkligen vänt!

TappadIgen
tors, 2020-11-05 - 19:46

Jag tänkte skriva något i min egen tråd idag faktiskt om att allt inte är enbart positivt och uppåt med att ha varit nykter. Sammantaget, absolut. Men det har ju varit lite perioder och saker som inte varit bättre. Som jag berättade precis innan, så har det ju vänt mot hur det var tydligen runt dag 50(vilken slump det var!). Men det är ju andra saker. Just nu är jag inne i en period där jag sovit lite sämre och känner mig tröttare på jobbet och idag har jag varit ganska trött och inte riktigt orkat ta tag i saker.

Sådana dagar har man ju såklart, nykter eller ej. Men jag hoppas att jag ska somna tidigare idag och känna mig utvilad imorgon på jobbet och inför helgen.

Sen har jag också, som du, funderat på varför den där ångesten och bergochdalbanan. Till viss del har jag varit orolig för min hälsa, men det kan liksom inte förklara det extrema. Jag misstänker att det kanske var så att när jag hade ångest, så var det alltid alkohol jag tog till för att döva den. Utan den, så kanske det kan spåra ur. För sådan ångest som jag hade ett tag har jag aldrig haft. Hade jag druckit alkohol då, så vet jag ju att det försvunnit för tillfället, men kommit tillbaka värre såklart.

I och med sjukskrivningen, har du fått prata med någon läkare? Jag vet inte om det kanske hjälper mig att veta att jag har några Attarax kvar, om jag känner att jag skulle behöva dem. Jag vet faktiskt inte exakt vad det är som gör att jag mår bättre nu. Är det för att ångesten var en efterdyning av att ha slutat med alkoholen men att den försvann till slut? Eller fick jag ur all ångest jag hade i mig under en begränsad tidsperiod?

Dansen
tors, 2020-11-05 - 19:53

Jag blev lättad att du skrev, så skönt att inte känna sig ensam i det. Men är också ledsen att du har varit där och väldigt glad att du mår bättre och det kanske finns ett ljus i tunneln för mig med. ?

För en vecka sen fick jag så stark panikångest att min partner trodde jag fått en stroke och ringde akuten, mitt tal försvann helt och fick inte fram mer än samma ord om och om igen. Det höll i sig 3 timmar och beror tydligen på syrebristen. Jag förklarade det för min läkare och fick Atarax som funkar ok (men jag får hjärtklappning och panik för det istället) fick sen prova Lergigan men det var helt fruktansvärt för mig, var helt utslagen 24h efteråt. Idag har jag tagit Atarax och det tar bort det värsta. Har inte fått någon remiss till psykolog ännu.

Jag är glad att jag skrev här, mår mycket bättre av att få stöd än att ”ta något”. Är väldigt tacksam för att du delade med dig. Kanske ska överväga att ta Atarax tidigare, alltså innan panikångesten riktigt börjat eskalera. Låter som att det funkat bra för dig! Har varit motvillig till att ta sådan medicin i tidigt skede pga hjärtklappningen och trötthet.

Dansen
tors, 2020-11-05 - 20:05

Intressant det du säger, känner väldigt väl igen mig i att med alkohol, att det säkert har ”plattat ut mig” lite och att man kan skjuta problemet till imorgon eller på en annan sak. Typ: jag har ångest för X så jag går ut och super helgen igenom, när det är klart får jag istället ångest för allt dumt jag sa och gjorde på fyllan, för det är lättare än att ens tänka på X... Det är nog ett slags uppskjutande eller undvikande för mig när jag funderar på det...

Det positiva är att jag inte är sugen på att ta till alkohol längre, mer en påse godis eller glassburk!

TappadIgen
tors, 2020-11-05 - 20:05

Jag trodde först att jag var ensam om att ha haft det så. Känns också skönt att det kunde hjälpa dig med! Jag hörde från andra att Attarax är sockerpiller. Mig gör det otroligt trött, och så känns det liksom avtrubbat. Men det gjorde att jag kunde jobba de dagarna i alla fall. Kanske tröttheten gjorde att jag inte var lika produktiv, men det var definitivt bättre än ångesten! Aldrig tagit någon liknande medicin innan. Hjärtklappning låter ju mindre trevligt dock :/

Men jag vet inte vad det är som gör att jag är så så mycket bättre idag. Nu fungerar jag ju som en människa! Just när det kommer till ångest är det som natt och dag i skillnad. Jag hoppas verkligen det mönstret följer dig också och att du inte har länge kvar av det heller.

TappadIgen
tors, 2020-11-05 - 20:08

Alkoholen är nog ett sätt att skjuta upp den ångest man inte vill ta itu med idag till ett senare tillfälle. Det dumma med det är ju att man får betala så hög ränta.

Jag är inte heller sugen på alkohol längre. Men inte godis eller glass heller, så där upphör likheterna :) Min last är en knäckemacka med ägg och ansjovis, eller sill.

Dansen
tors, 2020-11-05 - 20:30

Det låter skönt, Där vill jag också vara snart, längtar till det läget! Kanske var det som du sa innan, som att panikgrejen är en emotionell utrensning efter att kroppen rensat ut gifterna från alkoholen.... hoppas på att det är en tröskel jag kommer över!

Tack för ditt stöd och Pepp, Haha älskar också sillmackor, kom på att jag hade lax i kylen, det får det bli istället för godis ikväll :)

Andrahalvlek
tors, 2020-11-05 - 20:35

Nästan alla här på forumet tycker jag vittnar om att känslorna blir mycket starkare när vi blivit nyktra. Vi dämpar inte längre alla känslor med alkohol så känslorna får mer fritt utrymme. Jag hade svåra problem med ilskna utbrott de första månaderna. Men jag blev också hjärtinnerligt glad och skrattade mer gott än jag knappt minns. Alla känslor i kubik liksom.

Ett tag hade jag en släng av enormt behov av att vara sanningssägare också. Nu när jag är ärlig med att jag inte dricker tyckte jag att jag skulle vara ärlig på alla områden.

Jag hade också enorma problem med nedstämdhet vissa veckor. Då tror jag att kroppen egentligen skrek efter vila. Behovet av vila och sova är enormt så att kroppen får läka. Pms blev värre också.

Men det lugnar ner sig. Håll ut!

Kram ?

Ensam1984
fre, 2020-11-06 - 20:33

För många, inklusive mig, så har alkoholen omedvetet varit den medicin som höll tillbaka det innersta. Alkoholen är en medicin som hjälper för nästan allt momentant, men till skillnad från många andra mediciner är alkohol beroendeframkallande, skadar kroppen, ljuger för oss... ja ibland förändrar alkoholen oss till det sämre också.

Jag lyckades dölja Autism och ADHD i 36 år, för mig själv och för alla andra körde jag ett omedvetet skådespel, och alkoholen var den medicinen jag tog till från ungdomsålder för att passa in och hålla mig ”normal”, för att slappna av och för att inte få så djupa dalar och höga toppar.

Jag har nu inte varit nykter mer än 27 dagar, men jag har förut varit nykter i nästan ett halvår. Det tog mig ungefär 100 dagar innan jag stabiliserade mig och även fattade vem jag egentligen var, inte vad alkoholen hade gjort mig till.

Dansen
lör, 2020-11-07 - 13:40

Ensam1984, Började gråta när jag läste ditt meddelande, tror det är exakt samma sak för mig. Jag har med 99% säkerhet ADHD åt ADD hållet, fick remiss till utredning för 1,5 år sedan och väntar fortfarande på utredning ?, så jag får ingen hjälp för det. Samtidigt känner jag att hela livet brakar samman pga ADHD symptomen som blivit mycket värre efter att jag slutat dricka för att jag blir så extrem i alla känslor. Jag känner ju igen mig själv från tidigare perioder då jag druckit mindre.

När jag fick fylla i formuläret för ADHDn så var det bara som att läsa en beskrivning av min personlighet och allt som inte funkar i mitt liv. Men jag förstår inte hur det ens kan vara lagligt att vänta så här länge på att få hjälp. Min remiss fick jag efter att jag bränt ut mig (pga adhd grejer) och nu börjar jag bränna ut mig igen. Och om jag är utbränd igen kommer de ju inte kunna ställa adhd diagnos om jag blir kallad! Hade också höga poäng på Aspergers.

Du som fått diagnosen och också är nykter, har du några tips på vad jag kan göra för att funka och hålla ut?