Jag är så ledsen och så trött på alkoholen som styr mig och förstör mitt liv! Det gör så ont i mig allt som blir fel och alla jag sårar.
Rädslan att bli övergiven och ensam är fruktansvärd.
Jag önskar jag var stark och älskvärd. Inte en svikare och alkoholist.
Det måste bli en förändring.
Jag bryter ner mig själv och finns snart inget kvar.
Hur ska folk kunna förlåta allt och någonsin se på mig med förtroende igen se mig som gjort de så illa.
Bara gråter hejdlöst och det är väl bra för då har jag iallafall ett samvete och känslor kvar.
Ville få ur mig smärtan här och inte dränka den i sprit.
Kämpa på alla där ute.