Hej, har varit nykter sedan förra lördagen. Har druckit för mycket sedan ca 10 år tillbaka. Humöret är upp och ner och trots antidepressiv medicin känner jag mig mycket låg och ångestfylld. Har hållt upp nga ggr förrut men mådde då inte så psykiskt dåligt som mu. Hur lång tid brukar det ta innan humörsvängningarna mattas av? En annan sak, kommer att träffa många vänner som ska hälsa på mig under semestern och jag är så himla orolig och fundersam över hur jag ska säga och hur jag ska göra. Jag vet att de vill dricka och de ser fram emot att ta ett glas och sitta och tjata, som vi brukat göra när vi ses. Jag är orolig att jag kommer förstöra deras semester då jag inte vill dricka alkohol. Det känns som jag lurat hit dem, det är som underförstått att alkohol är en självklarhet. Jag ser fram emot att träffa dem och kan tänka mig gå ut med dem men vill inte dricka alkohol själv, kan tänka mig ta alloholfritt. Jag vet inte om jag orkar berätta att jag har problem med att dricka. Hur ska jag säga och hur ska jag förhålla mig till detta? Vi har inte setts på åratal. Ska jag ljuga? känner mig som en total idiot.

Det var ett tag sedan du skrev detta. Hoppas att det gått bra med allt under tiden. Vad gäller humörsvängningar är det svårt att ge ett exakt svar och det är olika för alla, men det brukar oavsett bli stabilare efter ett tag. Du har kanske vid det här laget redan hunnit träffa vännerna du nämner och förhoppningsvis hittat till sätt att hantera de situtaioner du var orolig för.

Vad gäller att inte berätta om varför du inte vill dricka kanske du kan formulera ett skäl som inte är en lögn, kanske av typen att du känner dig piggare utan alkohol. Annars är det ju så att både om du väljer att tala om problematiken, eller att inte dricka utan att tala mer om det, så kan det troligen kännas obehagligt i stunden. Det är ju ett nytt sätt att göra på som du inte är van vid. Dock brukar obehaget klinga av, och då har du ändå rört dig mot det som är ditt mål.

Skriv gärna mer här, det finns säkert många andra som känner igen sig i dina upplevelser och funderingar!

Varma hälsningar,
Miriam Alkoholhjälpen

bulln

Hej där, hur gick det när du träffade dina vänner?
Jag känner igen mig så oerhört i att inte vilja dricka men hamna i tusen situationer där de andra i sällskapet sett fram emot att ta ett par glas eller fem, typ för att de har barn och man inte ses så ofta. Man blir lite jourhavande singelkompis som ska stå för festinslaget i deras liv ;)
Känns det för jobbigt att ta konflikten så hade jag gått till baren själv och bett om en alkoholfri öl upphälld i ett glas - ofta tycker jag många är mer besatta av att andra ska dricka för att det rättfärdigar deras eget drickande snarare än att man ska ha samma promillehalt för det märker de ändå inte efter ett par glas..
Jag har börjat säga till vänner att jag inte vill dricka alkohol. En sak som försvårat det för mig att dölja är att jag har en bokstavskombination som gör att jag har svårt att hålla stark ilska inom mig och tanken på alkoholens plats i samhället gör mig så jävla förbannad att det redan kommit några vredesutbrott angående detta. Jag hade först tänkt hemlighålla det så mycket som möjligt men det har helt enkelt inte gått. Sedan kommer jag på fester konsekvent ta med alkoholfri öl i stället för typ läsk för då kanske det inte är så många mer ytligt bekanta som märker något.