Mitt sunda försnuft fungerar inte. Allt i mitt sinne säger bara en sak, sluta drick så löser sig allt förr eller senare.
Jag har under 6 års konstant drickandes lyckats förstöra allt, nu också min kropp. Är 30+ och min kropp funkar inte som den ska längre.
Gick och gjorde en företagshälsovårdsanalys av blodet där jag tog alla värden jag kundet. ASAT (lever) låg för högt. Många vanliga vitaminer låg alldeles för lågt. Vissa värden indikerade på en långtgående svält trots att jag har lite ölmage (ja inte konstigt att det indikerar det).
Min sömn fungerar inte och mitt arbete och familjeliv har blivit extremt drabbat. Dessutom är ekonomin raserad.
Min bakgrund, har druckit min 150 ml ren alkohol (räknar så, lättast att håll koll när man dricker) varje dag med få luckor i 5 års tid.
Det innebär 6 öl eller kanske 1 flaska vin och två öl.
Är nyligen 30+. Kan inte säga att jag har accelererat mitt drickande nämnvärt, i vissa perioder viss men annars jag hållt min linje.
Däremot känner jag i hela min kropp att det är fel. Konsekvenserna blir drastiska familjemässigt (+socialt), ekonomiskt, psykiskt och fysiskt.
Jag har vetat detta men kan ändå inte sluta. Har varit på samtal i beroendevården, hjälpte inte så mycket men sen var jag inte helt ärlig alltid. Dom kunde inte erbjuda mig mycket och efter ett halvår hade vi inte kommit någonstans enligt mig. Jag var rädd för vilka konsekvenser det kunde få att kasta sig in i det helt. Har varit på AA och kände igen mig direkt, även i dessa forum har jag varit i något år. Men motiveringen har inte varit den bästa för att gå till AA.
Mitt problem hitills har varit en extrem familjesituation där hot och våld i vissa former varit vanligt, ett arbete som varit extremt stressfullt och en sambo som varit instabil och vägrat släppa mig. Jag har varit låst i en situation där jag inte ens kan sjukskriva mig. Hela den biten eskalerade allt intill där jag är idag. Jag har alla genetiska och sociala varningstecken för alkoholism. Jag är numera fri från den extrema familjesituationen, mer eller minde, jag har makten över mitt liv igen men klarade inte släppa alkoholen som jag tänkt.
Trots att jag vet vad som behövs, så går det inte. Jag är en människa som tycker om logik men klarar inte följa det logiska spåret här. Anledningen tror jag att min fiende, den jag resonerar med, är jag själv. Jag själv är väldigt duktig på att lura, manipulerar, ljuga och argumentera med mig själv.
Har testat antabus, gick år helvete och höll på att dö.
Naltrexon fungerar men "glömde" till sist att dom, bästa hade varit om man kunde få detta i form av en "p-stav" som varar ett år eller två.
Har barn som jag älskar och utan dom hade jag redan gett upp.
Har t.o.m. försökt gilla de nyktra dagarna i början som ett rus där jag drömmer extremt vivida drömmar de få timmar jag sover och ser nästan fram emot den biten mer. Men hjälper inte mycket i långa loppet.
Vet inte ens vem jag ska vara och om det ens är möjligt att komma tillbaka som en normal människa med normala behov och drömmar