av Vanilj

Jag har insett att det gått för långt. Jag dricker (minst) en flaska vin om dagen sedan nästan två år. Jag behöver dra ner för att inte förstöra min hälsa. Jag har tre tonårsbarn. Ett lyckligt äktenskap. Jag sabbar det. Men jag förstår inte hur det ska gå till! Jag njuter så fullständigt och totalt av mitt vin! Jag älskar mitt vin! Jag är omotiverad men orolig! Hur gör man?

BElisabeth
fre, 2017-03-03 - 14:13

En flaska vin per dag och du är kvinna. Det är ganska mycket. Dina organ tar skada. Och du har tre tonårsbarn som ser sin mamma ständigt bedövad. Jag begriper mer än väl hur mycket du älskar ditt vin. Been there. Trodde inte att livet var värt att leva om jag inte fick mitt helgvin. Ibland var det inga måttliga mängder heller. Och mina ungar tog skada. Det märktes inte då, men idag är de vuxna och de HATAR när de ser mig med ett glas i handen. Jag dricker numera inte i närheten av dom. Och sedan ett par månader tillbaka dricker jag inte alls (så när som på en veckolång utlandsresa i januari).

Du inser att det har gått för långt. Men du vill inte sluta. Frågan är om du är motiverad nog att kanske söka hjälp? Många i forumet har kontaktat beroendemottagningar i sina hemstäder, och som jag kan läsa i deras inlägg har det hjälpt enormt mycket! Vore det något för dig? Hur du än gör så håller jag tummarna för att du hittar motivationen. För min del är motivationen mina vuxna barn. Motivationen är att inte behöva vakna halvbakis på morgonen. Motivationen är att bli fräschare och fräschare för varje dag som går. Motivationen är mer pengar på fickan. Motivationen är att inte skämmas inför mig själv. Jag kan räkna upp fler saker men kanske det räcker?
Önskar dig lycka till och kommer följa dig.
KRAM!!

Vanilj
fre, 2017-03-03 - 18:00

Idag har jag ringt min mamma. Det gör jag nästan varje dag. Men idag ringde jag nykter. För första gången sedan min pappa dog för snart två år sedan. Varje gång jag ringt henne har jag hällt upp ett stort glas rött. Det kändes så bra, stolt. För övrigt har jag massa argument för att sluta dricka, barnen, pengar, hälsan, vikten. Men så länge allt i livet ändå funkar, vilket det gör, så är det så svårt att välja bort. Önskar nästan att någon sa ifrån, ställde ultimatum.
Jag förundras över att jag kan dricka så så här mycket utan att någon i min närhet reagerar, jag ljuger aldrig om mina vanor! Har väl idag insett att jag inte kan vänta på att någon annan stoppar mig. JAG MÅSTE GÖRA DET SJÄLV! Och jag vet inte om jag klarar det!

Ellan
lör, 2017-03-04 - 10:53

God förmiddag,
Låter som att du har ett rejält riskbruk men ännu inte fått några märkbara konsekvenser. Stämmer det? Det ända jag tänker är stoppa i tid innan konsekvenserna kommer. Detta är nedåtgående spiral som går att bryta. Har du frågat din omgivning hur de upplever ditt drickande? En flaska vin om dagen är mycket för oss kvinnor och definitivt "röd flagg". Det är inte enkelt, det vet jag. Men jag stoppade inte vid mitt riskbruk utan blev beroende av alkohol. Idag är det nolltolerans för min del men tacksamt nog har jag familjen kvar. Hade jag inte tagit hjälp hade jag förlorat ALLT. Så tuffa kan konsekvenserna vara. Var rädd om dig!
Önskar dig en fin lördag!?

AlkoDHyperD
lör, 2017-03-04 - 11:06

Med fokus på panikångesten och din sociala fobi samtidigt som du tar en vit period. Att jobba med ångesten förutsätter att du inte dövar den och då kanske det är lättare för dig att få motivation till en vit period.
Panikångest och social fobi är faktiskt ganska "okomplicerade" tillstånd ur behandlingsperspektiv, även om det är ett stort lidande för den som drabbats av det. De flesta vårdcentraler kan erbjuda KBT-behandling vilket passar bra vid just panikångest och social fobi. Även självhjälpsböcker skulle kunna ge dig lite mer förståelse om du vill börja på egen hand.

Sisyfos
lör, 2017-03-04 - 11:44

Vanilj, du skriver att du älskar ditt vin. Vad är det du får ut av det? Jag känner igen det där med att bestämma sig varje morgon - men halka fel på kvällen. Min lösning på det har varit att inte ha något hemma. Är just nu i en relativt nykter period, men drack vin igår. (Socialt o planerat). Straffet... sov dåligt, vaknar tidigt.
Vanilj, du skriver att du hållit på i två år och att det var två år sen din pappa gick bort. Har det ett samband? Du går en farlig väg, det är en hög konsumtion du har och kan du helt ärligt säga att barnen inte blir påverkade? Och hur blir du av att dricka? Varför vill du trappa ner?
Jag har inte slutat helt. Däremot har jag slutat vanedricka och jag mår väldigt bra av att vara mestadels alkoholfri. Sömnen blir sämre med a, alkoholen ger en oro i kroppen och ångestkönslor... och när jag drack dagligen gick jag både ledproblem och hudproblem... jag tänker också att du har kommit en bit på väg när du reflekterar härinne... och du pröva en nykter period... jag har verkligen svårt att förstå att jag ibland halkar tillbaka när jag vet hur mycket bättre jag mår utan dagligt intag.
Och Dagmar23, du kanske borde starta en egen tråd om du inte gjort det ännu. Ångestkönsorna förstärks sv alkoholen. Tycker att det låter som om du fått nog nu även om du skriver att du mår bättre av a. Och det är bara för en stund som man mår bättre. ALkoD gav dig en massa tips ovan. Kanske nåt av dem kan vara till nytta.

Vanilj
lör, 2017-03-04 - 15:54

Tack för bra frågor Sisyfos!
Jag vet precis vad jag får ut av vinet, det får mig att "leva" i nuet. I alla fall njuta av nuet. Jag har ett starkt kontrollbehov och tänker hela tiden framåt och planerar och stressar upp mig och min familj. Vinet gör att jag stannar upp i stunden. Att jag inte minns något av den dagen efter är just då oviktigt.
Jag har alltid varit väldigt förtjust i alkohol, och druckit mer än mina kompisar, men när pappa dog släppte jag helt. Är livrädd för att ta emot det som kommer om jag håller mig nykter. Det är så overkligt och gick så snabbt och jag har inte förstått det än. Att han är död. Död.
Jag vet att det inte är bra för barnen att ständigt ha en lullig mamma som sluddrar lite och aldrig minns vad som sagts och vad som gjorts. Men de blir inte direkt allvarligt påverkade då jag alltid är glad när jag dricker och klarar att göra det jag ska med dem. Men jag är inte närvarande, jag glömmer det mesta och jag är en usel förebild. Så det är nog den starkaste motivationen ändå. Och hälsan.
Min pappa fick cancer i bukspottskörteln vilket kan orsakas av hög alkoholkonsumtion och han drack mycket de sista 30 åren.
Så varför utsätter jag mig för samma risk???!!! Jag är en idiot!!!
Jag börjar märka tecken på dålig hälsa, magproblem, lederna, huden. Vaknar varje natt och svettas och ligger och funderar ett par timmar med en sur klump i magen. Och så dessa minnesluckor!!! Idag vill jag sluta! Blääää!

AlkoDHyperD
lör, 2017-03-04 - 16:30

Sorg är inte en negativ känsla. Den talar om för oss att något viktigt har gått förlorat och ger signaler om att sakta in, dra sig undan för att reflektera, minnas och slicka såren. Kroppen behöver den vilan. Fundera över vad som händer med spänningen i kroppen efter du gråtit.
Vad är det du fruktar om sorgen över din pappa får komma upp till ytan? Många döreställer sig att man kommer tappa kontrollen och inte kunna sluta gråta, men så är det inte. Det är kampen mot känslorna som skapar ohälsa, inte känslorna i sig.
En annan reflektion (låter provocerande, men jag vill bara väcka tanken): kontrollbehovet, om det är kontrollen du inte vill tappa, vad händer med kontrollen när du dricker? Skulle du inte ha mer kontroll om du tillät dig medvetet välja när och hur mycket du ska släppa på den?
Bra att du funderat över vad vinet ger dig, det är en början. Att träna på att vara närvarande och stanna upp i stunden kan man göra på olika sätt. Det finns böcker om mindfulness, cd-skivor med enkla övningar i medveten närvaro, men även utan dessa kan du träna dig i vardagen. Till exempel fokusera på barnen när de gör något. Studera detaljer, följ det som händer med blicken, ta in hur du föreställer dig att de känner, låt dig uppslukas av dem i någon minut till att börja med. Likaså kan du öva när du borstar tänderna. Uppmärksamma hur tandborsten känns mot tandköttet, hur skaftet känns i handen, följ varje rörelse du gör med handen, lyssna på hur det låter...träning i medveten närvaro ökar förmågan att vara här och nu. Du behöver inte vara närvarande hela tiden. Det räcker att öva korta stunder till att börja med.
Ett sätt att rent fysiologiskt bli mer avslappnad är att andas djupa andetag med magen. Det ger signaler till parasympatiska nervsystemet (styr matsmältning, sänker pulsen, mm) som slår på och sympatiska nervsystemet (uppvarvande) minskar sin aktivitet automatiskt. Också detta kan övas i vardagen.
Lycka till!

Vanilj
sön, 2017-03-05 - 17:42

Det är inte sorgen jag undviker. Det är skuldkänslor. Orkar inte tag i dem. Inte nu. Trött. Låg.
Vill ha mitt vin. Nu. Vill inte låta bli. Rastlös. Uttråkad. Så lätt att höja humöret med bara ett glas... eller tre... fem...
Oron för min hälsa är starkast, så jag ska inte! Inte idag! Dricker sur lemonad med extra citron och stickar en tröja.

AlkoDHyperD
sön, 2017-03-05 - 18:29

Lyft upp den. Känn på den. Först då kan du syna den i sömmarna. Är den befogad, förlåt dig själv. Är den obefogad, släpp den. Alla människor gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar. Med facit i hand är det lätt att döma sig själv, men ingen kan förutspå framtiden. Även skuld kan innehålla sorg.

Vanilj
mån, 2017-03-06 - 12:04

På jobbet en måndag utan att vara lite bakis... känns väldigt skönt. Just nu pirrar det i magen av förväntan att få vara hemma ikväll och vara nykter och medveten om min vardag. Jag tror det hänt något i min hjärna. Jag vill sluta! Mycket tack vare detta forum!