Hej!
Jag har läst enormt mycket på det här forumet den senaste tiden. Och jag är, minst sagt, grymt imponerad av alla er. Främst er som skriver om era misslyckanden under er resa. Men som ändå på nåt sätt fortsätter.
Jag har inte förrän nu velat skriva något själv, eftersom jag inte varit nykter på väldigt länge. Men idag är jag det. Och planen är att vara det under en lång tid framöver. Och till skillnad från de många andra gånger jag försökt sluta/dra ned ser jag faktiskt fram emot resan denna gång. Som många av er andra, kommer jag försöka skriva av mig varje dag. Främst för min egen skull, men om någon vill följa med på resan så är det bara hoppa ombord.
Min historia. Jag har i hela mitt vuxna liv gillat alkohol. Men under större delen av det livet har jag varit kristallklart medveten om farorna. Min släkt är överhopad av alkoholister och jag var fullt medveten om att jag förmodligen låg i riskzonen. Det gick långt mellan fyllorna. Och varje gång jag drack såg jag till att inte dricka nåt mer under de kommande 2-3 veckorna. Det fungerade lysande under 20 års tid...
För knappt tio år sedan flyttade jag till en stadsdel där krogutbudet var enormt mycket större än det jag var van vid. Men jag fortsatte vara försiktig med drickandet. En gång varannan vecka, typ. Men som ni säkert förstår eskalerade det. Efter ytterligare något år gick jag på AW med mig själv 2-3 gånger i veckan. Jag tyckte fortfarande att jag hade kontroll. Sedan började jag förvärma hemma innan jag fortsatte ut på puben. Ett smart drag intalade jag mig, eftersom jag på det sättet skulle få ned pubnotorna. Efter ytterligare ett tag struntade jag helt i puben och satt ensam hemma och drack mig full. Vid det här laget drack jag 5 dagar i veckan. De enda dagarna jag var nykter var på helgerna, vilket borde göra mig till den ultimata motsatsen till en "vanlig" drinkare.
Vid det här laget blev jag inte ens bakfull dagen efter. Lite slö i tanken, visst. Men inget illamående eller huvudvärk eller sug efter fett och socker. Jag kände ingen avsky mot alkohol när jag vaknade på morgonen, som de flesta normala människorna gör efter 8-12 öl kvällen innan. Och det var vid den tiden jag insåg att jag tagit det ALLDELES för långt. Detta var för cirka 2,5 år sedan. Jag bestämde mig för att ta en vit månad. Jag läste på mycket om alkoholism, bland annat på det här forumet, och förstod att det inte skulle bli enkelt.
Det var inte enkelt. Det var hur enkelt som helst. Efter 6-7 års absurd alkoholkonsumtion höll jag upp i en månad utan att blinka. Det blev mitt kvitto på att jag var undantaget i min annars alkoholiststinna släkt. Självklart var jag inte det....
Fortsättning kommer en annan dag. Då är jag också nykter.
/Kram