Hejsan vänner!
Blev medlem här för 6 månader sen när jag gick igenom en skilsmässa. Började dricka igen i samband med separationen. Har haft en rak nykterhet på nästan nio år innan dess. Återhämtade mig efter 2 månaders misär. Började träna och få in rutinerna igen och kände att jag var på gång på allvar igen. Gick ner 11 kilo och började känna mig väldigt stark igen. Sen gick jag och fyllde 50 i slutet av juni och mitt ex var hos mig och hjälpte till inför kalaset. Och det kändes då som att vi var på väg att hitta tillbaka. Tyvärr var det bara falska förhoppningar från min sida och så var jag tillbaka i drickandet igen. Nu har jag druckit av och till i 2 månader och jag känner att jag orkar inte mer. Jag har mina underbara barn, mitt hus och ett framgångsrikt företag men nu känner jag att konsekvenserna börja komma även där. Det värsta är att jag har tappat gnistan totalt. Jag vet att det finns en väldigt driven och stark människa längst inne. Men jag tillåter mig inte att vara mitt rätta jag genom alkoholen. Det går några dagar av nykterhet och sedsn händer det något litet och så är jag tillbaka igen i alkoholens makt. Idag håller jag på att avsluta mitt drickande. Sitter med min förhoppningsvis sista öl och vill bli nykter nu för gott. Ssmtidigt kommer rädslan och ångesten för konsekvenserna rent fysiskt nu. Jag bara måste ta mig igenom helvetet. Jag har inte träffat mina underbara barn på 2 månader för att jag varken kunnat psykiskt eller fysiskt pga mitt drickande. Och de undrar såklart varför inte pappa finns där för dem. Jag är så oerhört ledsen för det. Det är min stora drivkraft att ta mig tillbaka. Det här blev väldigt jobbigt för mig att skriva detta. Men samtidigt välbehövligt för att tömma ur mina tankar. Tack för att ni finns. Kram Thomas