av goodall

Ser här att det är drygt två år sedan jag startade en tråd som dog. På samma sätt som jag idag önskar att jag hade gjort. Hur tar man livet av sig utan att det ska vara skrämmande och utan att det drabbar ens anhöriga? Just nu är det sådana dumma frågor som finns i min hjärna för att livet är så svårt och tungt! När alkoholen är det enda som hjälper men ändå inte.

bina
mån, 2017-11-06 - 22:35

Ge inte upp!
Det finns inget sätt som inte kommer att drabba dina anhöriga, inget!
Förstår att det kan kännas som att alkoholen hjälper men jag kan också tolka in att du förstår att det bara är för en kort stund, sen blir det troligtvis bara värre.
Vilken hjälp får/tar du idag? Att sträcka ut en hand här har ju uppenbarligen inte vare sig fungerat eller hjälpt, tyvärr.

admi
fre, 2017-11-03 - 23:01

Tråkigt att höra att höra att du har det så tufft med mörka tankar som dyker upp i huvudet. Diskussionen i din gamla tråd var intressant även om den tog slut efter ett tag. Nu har du kommit tillbaks till forumet. Vad tror du skulle vara bra för dig att få diskutera för att det ska vara hjälpsamt för dig?

/magnus

goodall
tis, 2017-11-07 - 00:45

Tack för svar men jag har inga svar själv. När livet är tungt och det inte finns något sätt att få det att förändras och alkoholen hjälper så tar jag till den hjälpen. Läste själv mina gamla inlägg och tycker nu att dom är naiva och dumma. Jag trodde att jag skulle hjälpa mig själv genom att skriva här men när jag läser inläggen så känner jag inte igen mig själv. Livet är fortsatt alldeles för tungt för att jag ska orka leva det men vad har jag för val..?

ProViva
tis, 2017-11-07 - 08:54

... sen jag hade liknande tankar. Hur ska jag kunna ta livet av mig utan att mina barn tar skada, hur ska det gå för min fru med allt det praktiska och massa andra sjuka saker.

Om man lever under stor psykisk press under lång tid och dessutom dricker mycket hamnar hjärnan i ett tillstånd där rationella tankar inte längre får plats.

För mig har det varit omöjligt att komma vidare på egen hand, jag har fått hjälp av vården och gått en behandling för mitt missbruk. Nu när jag varit nykter ett tag ser jag tydligt hur dålig alkoholen var för min psykiska hälsa. Trodde länge att spriten var lösningen men när jag fick hjälp att bryta det var det uppenbart att det var en stor del av problemet.

Jag hoppas du orkar skriva mer här i tråden även om det känns meningslöst just nu. Det finns alternativ och det finns hjälp.

admi
ons, 2017-11-08 - 19:46

Hej igen. Jag tänker att den här diskussionen är för viktig för att den ska ta slut med en gång. Frågorna som du ställer är svåra att svara på. I synnerhet om du ska svara på dem själv, när du egentligen inte kan se några lösningar och inte har någon förändring alls i sikte. Kanske är ProVivas tips bra. Att hitta någon eller några att prata med för att få andra perspektiv på din situation eller bara dela den med någon istället för att bära den själv. Vad tror du själv om det? Har du några människor runt omkring dig som du kan prata med om hur du har det?

Jag är också nyfiken på att höra lite mer om hur du har det. Om du vill beskriva lite mer. Hur tänker du kring hur du mår och hur det påverkar eller påverkas av alkoholen? I tidigare tråd skrev du om att du då ofta kände dig väldigt motiverad att sluta för att sedan upptäcka att det inte räckte för att lyckas. Det känns som en väldigt klok iakttagelse. Motivation är en bra start men det behövs mer. Du ska däremot inte tänka att det är en brist hos dig som gör att du inte lyckats. I all forskning som vi har gått igenom så har inte kunna hitta några "hopplös fall". Det kan ta ganska många försök och vara svårt att hitta rätt metod för att just du ska hitta en bra väg? Vad har du provat för olika saker för att komma tillrätta med alkoholen eller med hur du mår? Finns det något som har funkat lite bättre eller skulle du behöva hitta något helt nytt?

/magnus

Sorry om jag ställer mer frågor än svar

goodall
tors, 2017-11-09 - 13:57

Tack för din kommentar med frågor! Jag har grävt efter svar på sådana här frågor i många år. Jag kämpar med min överhettade hjärna och den rastlöshet som sliter i kropp och själ och känslan av meningslöshet. Alkoholen dämpar och ger mig lite sinnesro men jag har inga svar på varför jag har dom här problemen. Som alla här vet så hjälper alkohol bara för stunden och dosen måste ökas för att ge effekt och det skapar ännu mera ångest och oro osv. Idag är det för mig en svår dag, den tredje nyktra dagen när minnet av ångesten börjar blekna och rastlösheten börjar vakna.

Ellan
lör, 2017-11-11 - 23:29

Hej,
Hur har du det idag höll jag på att skriva... det är snarare sen kväll alt. natt. Finns det någon lite strimma ljus i mörkret? Att befinna sig i det allra mörkaste utan en strimma hopp minns jag så väl. Vi finns här så fortsätt skriv och ventilera.
Du är inte ensam i detta.
Kram
Ellan

goodall
sön, 2017-11-12 - 09:51

Jag har stängt in mig och gått i ide. När jag skrev inlägget om att ta livet av sig så hade jag nått en slags botten, djupare kunde jag inte sjunka. Jag har slutat så många gånger att jag inte längre tror på mig själv. Så många gånger som jag har tänkt att nu är det annorlunda, den här gången klarar jag det. Men jag har fortsatt att misslyckas. Den här gången känner jag en desperation i stället för övertygelse, jag måste lyckas, jag orkar inte resa mig en gång till. Veckan har varit lugn, jag har tack och lov haft möjligheten att stänga in mig och stänga ute allt annat. I morgon är det måndag och vardagen tar vid. I morgon har jag varit nykter i en vecka och det är en lång tid för mig. Jag varken kan eller törs säga att jag ska klara det, bara önska och hoppas.

AlkoDHyperD
sön, 2017-11-12 - 23:09

Förstår att det känns så. Är du även trött på att dricka? Då kan trötthetn och uppgivenheten vara till hjälp om du tänker att det ändå känns som botten. Att vara nykter kan ju då inte vara värre.
Hoppas du förstår vad jag menar, leka med orden för att skifta perspektiv. Inte för att ironisera över ditt lidande.
Låt bara dagarna gå, utför dina ”måsten” låt kropp och hjärna återhämta sig. Ta emot stöd och omsorg där det finns, sök dig till människor som kan ge sig det.
Kram