God förmiddag!
Idag är det dag 14 för mig. Jag har knappt varit inne här de senaste dagarna. Sömnen har nämligen kommit ikapp. Den rena, nyktra, lugna, sömnen. Vilken lyx!
Varje dag sover jag både på natten och några timmar på dagen. Känns som att jag behöver komma ikapp.
Jag har så mycket tankar och reflektioner inom mig, men det starkaste jag känner just nu i inledningsskedet är nog tacksamhet. Till mig själv. Att jag äntligen har tagit tag i detta.
En annan sak som nu gått upp för mig är i vilket otroligt dåligt skick jag har varit. Hur dåligt jag mått.
Jag har kommit upp i sådana volymer att baksmällan alltid varit närvarande- samtidigt som jag alltid trott att ett glas till kommer ge mig det efterlängtade lugnet.
Men de 2-3 senaste åren har jag aldrig nått det lugnet. Jag har kommit direkt till ångesten och illamåendet istället. Dvs jag har haft noll utdelning av alkoholen: ändå har jag fortsatt.
Troligen har jag gått och varit ständigt uttorkad. Jag har säkert vitamin- och mineralbrist. Jag har tappar mycket vikt. Alltid somnat pga onykterhet.
Så mitt mående just nu är som en nyförälskelse. Känner mig så pigg. Orkar göra saker, vill göra saker.
Men jag vet ju att denna eufori kommer att mattas av så småningom. Det kommer efterhand bli mer kämpigt. Försöker tänka realistiskt.
Men just nu njuter jag.
Kram och pepp till er alla därute!