Jag vet inte om det är några "gamlingar" kvar här som var med mig när jag först slutade dricka sommaren 2012. Drack sista gången den 4 augusti den sommaren och var så stolt över mig själv. Drack inte A på typ tre år, men var sedan "tvungen" att testa några gånger per år efter det. Slutade som vanligt med en fruktansvärd bakfylla och ångest. Men höll det bara till de gångerna. Förra sommaren på semestern i Italien var det ju helt enkelt otänkbart för mig att inte dricka i detta maten och vinets land, höll det under kontroll de flesta kvällar men A blev återigen mitt enda fokus. Har druckit fler gånger det här året och det slutar alltid med att jag har total ångest och aldrig mer ska dricka..... Men när jag får ett infall kan jag inte stå emot och när det är sommar igen så kan jag helt enkelt inte låta bli. En vecka i Spanien med en lägenhet full med A och jag trillar dit igen. Några veckor har gått och det enda jag ser framför mig är en kall öl. Eller i ärlighetens namn känslan som kommer med den och många fler. Så jag är här igen efter sex år och inser att jag inte kommit någon vart. Solen skiner och det är varmt men jag ligger inne och gråter med fördragna gardiner. Ska åka till Spanien igen nästa vecka och familjen ser fram emot detta, men jag vill inte åka, vill boka av men inser att det är taskigt mot familjen. Finns det någonstans man kan åka på semester där inte alla man ser har något med A i sin hand?
Förtvivlad, trodde inte att jag skulle hamna här igen, sex år senare.
Är dessutom sjukskriven för djup depression sedan ett halvår tillbaks.