Skriver en egen tråd. Kanske kan mina erfarenheter av nynykterheten inspirera någon där ute att ta steget.

Jag är snart 40 år, familjefar och bor i hus på landet några mil från orten jag kommer ifrån. Har druckit alkohol i princip varje helg sedan jag var 15 år. Jag har inte haft ett pågående missbruk där jag dricker i smyg eller tar återställare eller så. Men otroligt många aspekter av livet har varit förknippade med alkohol. I princip allt umgänge med vänner har skett på helger med alkohol inblandat. Man har sett fram emot helgen och fredagens första öl, den där då man bara lutar sig tillbaka och ”aaahhhh”. Eller semester, fokuset på att få dricka lite mer fritt än vanligt. Eller se en fotbollsmatch på tv, har jag några öl hemma? Ganska ofta har jag ställt in saker pga bakfylla. Eller inte bokat in för många alkoholfria aktiviteter över helgen (köra bil lördag efter kl 16, no no). Alkoholen har till viss del styrt den tredjedel av livet som inte varit jobb eller sömn helt enkelt.

Problemet då? För det första har jag en tendens att bli för full då jag festar ute med vänner. Minnesluckor varje gång. Ibland har jag försatt mig i fara, eller hamnat i slagsmål. Ibland har jag gjort ännu värre saker. Varit otrogen (inte mot min nuvarande fru dock!) eller kört bil stupfull två mil (hamnade i diket men fick upp den igen). Sovit fram och tillbaka på tunnelbanan eller somnat på bussen och hamnat i en annan stad. Fyllesvamlat på Facebook eller liknande och fått sitta och radera dagen efter.

För ett par år sedan körde jag med en metod då jag inte fick dricka mig full. Jag drack högst sex enheter (vinglas, ölflaskor etc) per kväll. Det funkade, men jag levde ju fortfarande ett liv helt uppstyrt av alkoholen.

I och med att jag under den perioden aldrig blev bakfull så upptäckte jag en annan effekt av alkoholen. Jag hade fortfarande ångest dagarna efter att jag druckit. En allmän oro/nedstämdhet följde efter varje helg som jag överhuvudtaget drack alkohol, oavsett mängd. Efter att ha börjat på ett nytt jobb, där jag har mycket kontakt med människor, märkte jag att jag alltid kände mig otillräcklig i början av veckan, medan jag fick upp självförtroendet och den sociala förmågan igen lagom till helgen igen. Vecka efter vecka.

Jag lade av helt med alkohol några veckor innan jul 2011. Så det är 9:e nyktra helgen nu. Två månaders nykterhet idag!

Hur blev det då?
Mina veckor slutade åka berg-och-dalbana. Ett möte måndag morgon är samma som ett torsdag eftermiddag. Min ångest är helt borta. Den som jag levt med... alltid?!
Jag har mycket mer tid. Värdefull tid med barnen, eller tid ute i naturen med hunden. Viss kunde jag släppa mig runt i skogen bakis, men det var nog mest för att slippa vara bakis hemma. Jag kan åka och uträtta ett ärende fredag kväll efter middagen. En otippat nästan magisk känsla.
Jag känner mig mycket mer klar i skallen. Tankar och processer överlever helgen och kan pågå under en längre tid, vilket gör att jag känner att jag har bättre överblick över mitt liv.

Men jag har fortfarande inte satt det på prov. Hur blir det i sommar i stugan? Där sitter vi ju och ölar eller dricker vin varenda kväll. Det är väl i princip det livet i stugan gått ut på om jag ska vara ärlig.
Jag har varit på restaurang några gånger hittills i nykterheten, men haft bilen med som förkläde. Självklart att dricka bubbelvatten då.

Jag är trygg i min nykterhet, egentligen. Men jag är inte riktigt bekväm i min uppsättning vänner och vaneaktiviteter. Kanske får beskära lite på den fronten...

Nykterheten är det bästa som hänt mig. Jag har berättat för min stora dotter att jag slutat dricka vin och öl, vilket hon tycker är bra. ”Man kan ju bli en fullis.” Jag kommer att berätta för folk successivt att jag inte dricker, sedan får man se vad som faller ifrån och vad som blir kvar eller läggs till livet. Och man lär ju knappast få det tråkigt. Alla saker man inte lagt ner så mycket energi på då de varit dåligt kompatibla med alkohol finns ju där och väntar på en. Funderar på att kanske börja köra rally!

Så det var min korta presentation! :P

Dompa

Har du varit inne i min hjärna och rotat? Kändes mestadels som jag läste om mig själv. Förutom rallyt, men idag "tvingade" min 10-åriga tjej upp mig på en häst. Det var skrämmande nog. Jag fattar inte flera hundra kilo djur och 30 kilo flicka. Imponerande. Välkommen till egna tråden. Visst har jag sett dig här förut. Men nu gäller det väl på allvar? /R

Dompa

Du har varit nykter i nio veckor om jag läser rätt. Jag har varit nykter i ett halvt dygn. Men vad f...någonstans ska man ju börja! /R

PersonligaPersson

Nu är det allvar. Kan faktiskt inte se hur jag skulle kunna dricka mer igen i mitt liv. Detta är överlägset att gå och vara full, baiks eller ångestfylld halva sin vakna tid. Förstöra hjärnan frivilligt, nej tack.

I början var detta forum (speciellt PiL:s tråd) ovärderligt, och det är det idag också. Det var din tråd, Dompa, som fick mig att våga starta en egen, så tack!

Jag lånade en bok på bibblan den första tiden:
Medveten närvaro : den buddhistiska vägen till kärleksfullt hjärta (av Sylvia Boorstein)
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9177113896
Den gav mig en inre kraft som lyfte mig över de första hindren. Jag läste aldrig ut boken, men bär med mig en visdom jag tar fram då det känns allmänt svårt i livet:
"Nu är det så här. Det kan inte vara på något annan sätt just nu."
Och så andas jag. Det har gjort att jag återfått lugnet, fattningen. Är inte religiöst lagd för övrigt dock, utan sållade bort sagorna om Buddha himself.

Dompa

Jag har inte heller en religös gen i kroppen, lämnade tex AA efter två möten för att jag inte stod ut. Hur ickereligonsbunden deras Gud var så blev det ändå för mycket för mig. Men boken ska jag läsa, kommer kanske också hoppa de värsta Buddha-bitarna. Eller så blir jag frälst? Fan vet, men allt är bättre än ett fyllo...Jag läser också PiL, faktum är att jag läser de flesta. Så att du startade en tråd efter att ha läst min ser jag som stor humor! "kan den dumma fan, så kan jag typ", en annan kille kanske kunde se det som en slags komplimang. Stark är det sista man blir av alkohol. /R

Dompa

Är vad jag ville skriva, men själförtroendet är inte på topp just nu. Kul att du startade en tråd och skitkul om jag hjälpte till med att den blev av. /R

PersonligaPersson

Det är lustigt det där, hur man kan vara sin egen värsta domare. Det är rätt orättvist egentligen. Varför ska man använda en annan regelbok för sig själv än för andra? Om jag skrivit att jag vågade starta min tråd efter att ha läst PiL:s tråd hade du tyckt att allt var i sin ordning. Men när jag gav dig äran, då måste det ligga en hund begraven. Haha. Inte är det kul, men ändå lustigt hur våra mänskliga hjärnor fungerar. Eller inte fungerar. Jag tycker att du gör en makalös resa här på forumet. Du är modig, stark och verkar vara av gott kärnvirke. Jag tror på dig, Dompa!

Dompa

Vi människor är konstiga. Varför skulle inte jag kunna ge något? Varför är jag/vi så hårda mot oss själva? Jag tror - tror- att vi dömmer oss själva så djävla hårt för att vi vet vilka kräk vi innerst inne är. Du vet allt det fula om Personliga Persson, jag vet allt snusk som bor i Dompa. Jag tror att det är därför som vi är så taskiga mot oss själva. Och du har rätt; jag är inte sämre/tokigare än någon annan. Du är inte sämre/tokigare än någon annan. Nu måste jag laga mat. När "mamma var hemma så åt vi alltid vid sju". Yep, tufft, men nu när bara pappa är här blir det kanske 19:30? Och jag tänker inte piska mig själv för det. /R

PersonligaPersson

Men det där fula som finns inne i mig. Det finns ju i de andra också. Konstigt vore annars. Jag tror snarare att vi är goda och vackra innerst inne. Men världen är en hård plats, och den gör oss hårda, om vi inte bryts sönder bit för bit av den. Men bara vi kommer på rätt spår så läker vi ihop riktigt fort. Det är min bestämda uppfattning.

Det finns många sätt att beskriva ett bättre sätt att leva. En del bra saker hittade jag i boken om buddhismens mentala närvaro. Andra fina saker i existentialistisk psykologi. Att leva autentiskt. Inte fastna i livets restprodukter, stå där och sura år ut och år in. Man kan nästan alltid, förutom om man är i alkoholens klor, ta ett steg tillbaka och byta inriktning. Skala bort slagget, satsa på de fina delarna. Förädla sitt liv helt enkelt.

Vi i västvärlden har dragit på oss för mycket barlast. Vi sitter fast i våra ekonomiska avtal, våra skulder och åtaganden. Det materialistiska. Spiken i kistan är alkoholen. Antingen får den oss att leva på, från vecka till vecka, helgen är vår gud, semestern är himlen. Eller så förtär den oss bit för bit. Och det är väl det som hänt oss som huserar här. Vi tålde inte drogen så värst bra. Vi blev sjuka av det som skulle hålla maskineriet igång.

Jag känner det nästan som att jag lurat systemet(!) när jag håller mig nykter. Haha, mig fick ni inte! Liksom.

Dompa

Dessa ord fastnar i mig. Så djävla klok du är. Eller vi är. Vi alkisar är ju ofta det. Kloka. Yep, även jag, tror jag? Haha... Men varför gick det så fel? Varför kunde inte vi säga stopp. Det är ju som du säger, vi tålde inte drogen, den som skulle hålla maskineriet igång. Men nu räcker det även för mig. Min sista ensamfylla, eller snarare dagen efter fick mig att inse att jag inte orkar må så här. Denna upptäckt har jag haft förr, men ändå går jag på det. Gång på gång. Som en hund som återvänder till sina spyor för att äta av dem. Ingen vacker syn. Kanske ska även jag lura "systemet"???/R

PiL

Storstilad entré i din egen tråd PP, skall följas alla dagar i veckan! :-)

Tycker du är lite hård mot dig själv, vadå inte satts på prov tänker jag? Att bryta dryga 20 år av helgfylla av varierande grad är i min värld en sjuh-vetes bedrift, oavsett sammanhang.

Om min tråd har någonting som helst att göra med din nykterhet blir jag nästan rörd, för att citera Karl-Bertil Jonssons far så var det "fan i mig det finaste jag hört sen jag konfirmerade mig" :-) Samtidigt vore det allt annat än osanning att påstå att det varit ett ömsesidigt utbyte av tjänster, det var oerhört viktigt för mig att du gick in och visade var skåpet skulle stå från dag 1, du bevisade att det omöjliga var möjligt så att säga.

För egen del har vit helg nummer tre nyss klarats av, jag vågar ta ut segern i förskott och garantera att det inte blir någon söndagsfylla :-) (Tror det är min längsta period sen 96 eller liknande...) Dryga 20 dagar och jag känner att det alltmer sitter i huvudet än någon annanstans, ett visst sug kickar in fredag kväll runt kl.18 för att sedan släckas ut och återkomma lördag vid samma tid. Igår vid 16 redan, kan väl aldrig berott på att TV3 visade Premier League-fotboll..?

Stor skillnad nu helg 3 dock, suget har avtagit markant. Jag skulle ljuga om jag sade att jag är i fullständig mental harmoni, men samtidigt känns alkohol som det sämsta botemedlet, vilket ju känns oerhört positivt. När jag vaknade härom morgonen konstaterade jag att jag druckit kvällen innan och det kändes allt annat än tillfredsställande, varför i h-vete skulle det vara bra? Efter ca en halvminut kom jag fram till att det hade jag ju inte alls gjort, jag hade bara drömt. Inte för att göra någon djupare dykning ner i Freuds värld, men det måste ju stå för någonting, och även om det inte skulle göra det så tar jag ändå slutsatsen att alkohol är dåligt med mig in i den vakna världen.

Dompa, jag är övertygad om att även du kan sålla dig till skaran som lurar Systemet, det är min fasta övertygelse. Själv anser jag mig inte tillhöra den skaran ännu, men är på god väg.

PersonligaPersson

Hej och välkommen, PiL! Det låter som att du kommit igång riktigt bra!

Ett återkommande inslag i mitt liv är familjefria helger, då resten av gänget åker till storstan och umgås med barnens mormor och morfar. Det sker väl sisådär en gång per månad.

Tidigare har de där helgerna inneburit ganska mycket alkohol. Inte så att jag supit mig packad för mig själv, men hela helgen har planerats in med alkoholen som huvudrollsinnehavare. Först en långpromenad med hundarna, då kan man ha med sig en termos starkvinsglögg! Sedan fotboll på teve och några väl valda öl av alesort. Sedan lite allmänt drickande resten av kvällen, gärna framför datorn. De sysslor jag tänkt företa mig hemma skjuts upp och när söndagen kommer: ångest över det, allmän bakisångest och noll företagsamhet. Väntan på familjen blir en pina, och jag ser hur irriterad frun blir på att det ser ut som då hon lämnade innan helgen, med leksaker på golvet, dammtussar i hörnen osv.

Denna helg var en sådan FF-helg. Jag har fått ganska mycket saker gjorda (dock inte dammsugning...) samt varit ute i naturen inte en, utan tre gånger. Igår en långpromenad på dagen, sedan en skogstur på kvällen för att kanske få höra vargyl, men det var inte stjärnklart ute. Idag en långtur ute i vildmarken med uppgjord eld och lunch ute. Jyckarna mycket nöjda och jag med dem.

Nu massor med ork kvar, kanske ska jag ta en svängom med dammsugaren?

Dompa

Under hundpromenaden. Haha, har inte hört den förut, men fan vad vi kan. Kunde, för nu är det ju slut på dumheterna. Jag hoppas verkligen att du tar dig en svängom med dammsugaren. Dels för frugans skull men jag tror att även du själv kan tjäna på det. Jag vill inte låta vulgär, så jag säger bara; Det är lättare att älska en partner som har dammsugit. PiL, du gör dig skyldig till samma underlåtelse synd som både du och PersonligaPersson anklagat mig för; du sätter dig själv för lågt. Visst fan ska även du lura systemet!

PersonligaPersson

...så jag brukade kunna få det till att jag var ute i vildmarken med min glöggtermos... :P

PersonligaPersson

För övrigt är det som om tiden stannat här hemma. Det fanns en BIB rött då jag klev in i nykterheten. Den är kvar. Frun har inte lyckats göra slut på den. Så hennes drickande har liksom kommit av sig det också. Starkvinsglöggaren står också kvar. Funderar på om man ska hälla ut den bara. Sån där smådyr som smakar rom. Ölburken som var kvar i kylen har i alla fall frun druckit upp vid en tacokväll. Fint det.

Dompa

Varför skulle du bry dig? Leksaker på golvet, dammtussar i hörnen, Bib och strakvinsglögg i .....
Jag tror Mr Pianoman skrev om att utsätta sig, att man inte kan akta sig om faran inte finns där. Här hemma finns både öl, frugans Bib och min heliga whisky, men jag väljer att säga nej. Väljer att dricka mitt te, min vuxenvälling. Men visst finns det en fara i att skiten står här. Tänk om jag inte väljer likadant imorgon? Yep, då har jag allvarliga problem. Så vem är jag att råda? Kanske ska starkvinsglöggen ändå ut i vasken? /R

PersonligaPersson

Pappavälling heter det här hemma. Ska köpa upp mig på en förpackning. Gott, men jag har inte hittat något smidigt tillvägagångssätt vid tillagning. Tips?

Tänkte just på glöggen. Den kommer ingen att dricka, så då kan man ju fimpa den. Annars har jag inget problem med att det finns alkohol hemma.

Nu har jag sugit upp dammtussarna. Ska hälla upp en ny kopp te.

Dompa

så finns bara ett trist tips. Vispa hela tiden. Så det är verkligen ett aktivt val att dricka den! Hela tiden PP, inte lämna på spisen utan vispa. /R

mr_pianoman

Jag själv vill inte ha alkohol hemma. Skulle det nån gång bjudas vid någon middag ser jag till att gästerna får med sig det som blir över. Jag tror steget till att gå och handla kan innebära att jag kommer på andra tankar. Finns det hemma är det lättare att bara svepa ett glas utan att hinna rida ut suget.

PersonligaPersson

Ikväll är det dags för en milstolpe i nykterheten. För första gången någonsin ska jag inte bulla upp med öl inför en champions league match. Ska bli helt ok!