Efter 11 nyktra dagar så var det dags igen. Klarade inte att stå emot . Skulle ju bara ta ” nån” öl o kolla fotboll med kompisarna. Gick all in . Söp mig dyngrak och trillade in till familjen skitfull igår. Så idag river o skriker ångesten sönder mig. Skäms som en hund och vill hitta kraften till att fortsätta med de vita dagarna. Men den oöppnade vinflaskan står nästan och ropar efter mig :(
Är för mig mer eller mindre ofattbart att min fru står ut. Hur ska någon kunna stå ut med någon som inte står ut med sig själv?