av sommaren

Jag bodde pa forumet for ett par ar sedan, hette da Trollnasa. Nu heter jag Sommaren. Sitter i en Grekisk fiskeby idag och behover pepp och stottning.
Min historia for den som vill lasa:

trollnasa.blogg.se

Den bloggen startade jag for nastan 5 ar sedan. Livet har varit upp och ner sedan dess. Mitt alkoholproblem ar kanske lite annorlunda. (Eller?)
Var 10 gang jag dricker sparar jag ur. Alla andra ganger ar alkohol en harlig stamningsforhojare, som for "normala" manniskor. Detta gor det sa forradiskt. Har under var 2 veckorsresa pa Kreta druckit 2 glas vin varje kvall. Tills i forrgar, da jag blev jattefull, skallde ut min man, barnen grat...ni fattar. Sa jag att vi firade ett ar som gifta?
Veckan innan Grekland var jag pa atertraff med gymnasiet och blev sa full att jag tappade konceptet helt och holl pa att sla ihjal mig i en trappa.

Nu vill jag hitta en glad fin harlig nykterhet. Jag ar livradd for att fa trakigt. Hur ska det ga? Klara inte fler bakfyllor med knackt familj.
Hjalp mej med tankar och pepp!

Mammy Blue
ons, 2013-07-03 - 22:33

Läs runt här, så kanske du får lite ideer till hur du ska handskas med dej själv och alkoholen. Jag tror själv att det är något som liknar krisbearbetning man får pyssla med, först så förnekar man all kännedom om att man har problem med alkohol, därefter följer sorg och sedan acceptans. Eller hur det nu var, några år sedan jag gick kursen, hihi!

Ska vid tillfälle gå in på din blogg.

Ha det så bra det går så länge!
/MB

Fenix
ons, 2013-07-03 - 23:10

roligt att se dig här igen! Kommer väl ihåg dig, framför allt för ditt mysiga namn.
Läste i dag en text som jag vill förmedla till dig och alla, kändes hela djävla rätt för mig i alla fall när jag nu ska sluta med den här skiten som känts så fel halva livet. Det är livscoachen Anders Haglund som skriver sina gratis veckobrev, men just i dag blev det klockrent för mig.
Kram
Fenix

Oberoendeframkallande insikter

Nog är det märkligt hur mycket vi människor gör trots att vi vet att det inte är bra för oss? Cigaretter går fortfarande att sälja hur mycket vi alla än "vet" hur mycket de gröper ur både kropp och plånbok. Skräpmat, snabbmat och godis dumpar vi kilovis i våra kroppar. Lugnande, smärtstillande, lycko- och sömnpiller går åt som smör i solsken.

Konsumtionen av alkohol, som förmodligen kostar samhället mer än något annat, ökar snarast lavinartat. Aldrig förr har det väl i alla samhällsklasser funnits så många smygberoende människor som i denna "bag-in-box" era. Med tanke på hur mycket folk jag pratar med som undrar hur de ska hjälpa föräldrar, partners, barn och andra så är mörkertalet i statistiken enorm.

Vad är anledningen till att det är så lätt för oss att hamna i olika beroenden? För tro mig, det är inte bara de som har ovanstående "problem" som hamnar där. Det kollas mail i onödan, spelas bort pengar, hetsäts, övertränas, shoppas och porrsurfas långt mycket mer än vad någon vill erkänna. Listan av saker som vi säger att vi inte är beroende av, men ändå har så evinnerligt svårt att sluta med, kan göras nästan lika lång som det finns människor.

Att vi har så svårt att bryta dessa för oss oönskade vanor har inget med IQ att göra. Vi får dessa kors att bära för att vi helt enkelt inte förstår vad som egentligen är upprinnelsen till att vi väljer att plocka upp dem. Vi tror att vi gör det för att vi är självdestruktiva, men sanningen är att det alltid ligger positiva intentioner bakom. Skälet att det ändå blir så fel är att vi baserar vad vi gör på ett oskyldigt missförstånd.

Därför vill jag så gott jag kan i detta forum visa hur det faktiskt fungerar och hoppas att det kan ge insikter som är befriande både för dig själv och dem du har möjlighet att påverka. För när vi bryter våra beroenden får vi både tid och energi över för det vi innerst inne vet är hur vi vill leva våra liv.

En människa föds med en obändig livskraft, fantastisk tankeförmåga och möjlighet att vara medveten. Den gränslösa potential som de ger strömmar igenom oss och mynnar ut i våra personliga tankar. När kvaliteten på dessa tankar är låg (vi tar dem på största möjliga allvar) så leder det till negativa känslor och vår upplevelse av livet är inte den bästa.

Ifrån den känslan är vi villiga att göra nästan vad som helst för att må bättre. Vi försöker med det som från vår personliga förståelse verkar vettigt just då. Tittar på tv, tar en öl, äter, ger sig ut på en löptur, surfar på webben, blir förbannad, grälar etc. Vad som helst som distraherar oss från de tankar vi intuitivt förstår plågar oss.

Lyckas man i sitt uppsåt upptäcker man till sin glädje att det gav en viss lindring. Man mår bättre igen. Lite som när ett barn gråter och vi går iväg med dem och pekar på nya leksaker, gör roliga grimaser eller något annat tills de glömmer vad de var ledsna över. Inget fel på det kan tyckas, men problemet uppstår när vi tror att det var det vi gjorde som "funkade" och fick oss att må bättre.

I samma stund som vi gör den kopplingen är vi dömda att för alltid leta efter något på utsidan. Vi behöver dessutom högre och högre doser av stimulans för i takt med att vi vänjer oss vid det vi gjorde första gången så distraherar det inte tillräckligt för att vi ska släppa de tankar som var den egentliga orsaken till vårt "lidande". Så vi behöver mer pengar, fler kanaler på tv:n, mer bekräftelse, hårdare träning, fyra öl istället för en...

Är du med på hur det funkar och hur enkelt och oskyldigt vi hamnar där om vi tror att våra känslor kommer från något annat än vårt tänkande i stunden? I samma stund som vi inser det här så förstår vi att känslan är lika flyktig som tanken. Att inget behöver göras förutom att invänta att vår livskraft, tankeförmåga och medvetande serverar en ny tankekvalitet. Det sker så naturligt att vi knappt märker när vi höjer vi oss och ansträngning är tillbaka i den känsla vi haft från början och förgäves sökte på utsidan.

Plötsligt ser samma situation annorlunda ut. För från den känslan känner vi enkelt av hur mycket som behövs och vad vi egentligen vill. Från den känslan spelar det ingen roll vart vi befinner oss så har vi det bra. Från den känslan blir det enkelt att följa vårt hjärta och vår inre visdom. När vi ser att känslan kommer från oss och inte från något på utsidan är vi fria. Hoppas att den insikten är lika hoppfull för dig som den är för mig. Ha en fantastisk oberoende sommar…

Kopierat och vidarebefordrat med tillstånd av Anders Haglund "Veckans Anders" www.lifevision.se