hejsan jag helt ny här jag är 34 år gammal och dem senaste åren börjat gå åt helvete!
Jag vill sluta dricka men de går inte! De inte så att jag dricker varje dag men 1-2 gånger i veckan inte alls ovanligt för mig.
När jag dricker ligger ölen på lägsta alkohol % 6.0-uppot! mellan 5-10 st per gång. Senaste månaderna har jag hamnat i fyllecell 1 gång, blivit både rånad och misshandlad, minnesluckorna är många tyvärr. Ibland kommer jag ihåg hela kvällen men att ändå små minnesluckor som blir en bekräftelse när jag ser massa idiotiska sms jag råkat skicka. Jag ber alltid om ursäkt men skyller på helt andra omständigheter än alkoholen.
Jag lever ensam jobbar som vilken svensson helst 8-17 månadag-fredag. Jobbet är fruktansvärt tråkigt och de går inte tyvärr inte byta =(. Jag har de bra med anhöriga och vänner likaså. Tyvärr väldigt svårt dricka med vänner eller på fester de nästan bara då jag håller mig nykter i rädsla att inte göra bort mig.
Levt singel sen 7 år tillbaks och de kanske där problemet ligger? eller brist på hobbys. Eller att jag fast i mitt yrke vill byta, men då krävs att jag börjar plugga igen på högskolan och de vete fan om jag orkar. Dessutom studentlivet är väl ändå mer alkohol =S.

Kanske är dags börja köra Antabus? eller ligger jag kanske inte den kategorin. Som längst i uppehåll i vita månader var 2 st sommaren 2010, sen dess har blivit mellan 1-2 gånger i veckan.
De jag mest rädd för de är mitt sug. De kommer alltid efter ungefär 5-6 dagar. Desto mer jag väntar typ 7:e dagen då både drömmer jag och tänker på alkohol varenda minut. Jag hittar på vilken ursäkt som helst för tillgång till ölen på puben. Jag tränar hel del men de hjälps inte! Jag försökte lägga träningsdagarna på dem dagarna jag brukar dricka, men de slutar med att jag dricker på en annan istället =(.

Vad bör jag göra? psykolog eller ska man vända sig till en läkarmottagning? båda 2 känns långt bort i fjärran, att man bara skriva här tog par veckor.

MvH ApriCot

Pellepennan

Ser att du lyfte över tråden från dricker jag för mycket? Till förändra sitt drickande.
Och det är ju precis det vi bör göra. I vilken omfattning och när måste vi nog bestämma var och en,
men fortsätt att läsa, och skriv så kommer säkert tipsen in, även från andra.

Men tveka inte att ta råd av en läkare om du känner att det är rätt. Kanske har du inte hunnit utveckla fysiskt beroende
men att sätta i sig 10 burkar starköl och hamna i fyllecell och det andra du beskriver är ju jobbigt nog!

Lycka till!

Spes

Håller med pellepennan, ta hjälp av sjukvården om det känns rätt, skriv här och läs i trådarna.
Jag är själv skapligt ny här med att skriva, läst har jag gjort i år och det är skönt
att veta att man inte är ensam.
Spes

Steven

Jag känner igen mycket av det du beskriver. Jag har samma beteende. Jag är dock inte singel eller saknar hobbies. Men jag dricker alltid 2 ggr i veckan. Kan hålla uppe några dagar men faller för suget i alla fall till sist. Rättfärdigar drickandet efter att ha hållt uppe. Alkoholen känns så vikitig. Vill lägga av men saknar kicken och verklighetsflykten. När jag ser på mitt liv är allt bra. Jag har inget att klaga på men ändå är jag ständigt missnöjd och längtar efter annat. Jag tränar också en del men är bra på att kombinera både det och ölen.

Jag försöker bita ihop och ändra mitt förhållningssätt till alkoholen. Jag vet att jag mår bra när jag vaknar nykter så jag försöker minnas den känslan när suget kommer. Man ångrar aldrig en nykter kväll.

Ska iväg på konferens med jobbet efter nyår. Då sups det nått så kopiöst att alla är mer eller mindre vrak i bussen på väg hem. Jag ska unna mig den lyxen att vara nykter hela resan. Känslan att vara pigg och fräsch när man äter hotellfrukost och sedan sitter på bussen hem efteråt. Oslagbart! Då ångrar man ALDRIG att man höll sig nykter dagen innan.

Spes

Jag har en vän som absolut inte drack varje dag men när han väl drack, ett par gånger i veckan så blev han som förbytt. Vinglade med huvudet och skrek, var otrevlig, ramlade och hamnade ofta i bråk. Som nykter var han världens trevligaste med ett toppjobb. Han älskade dock de första glasen och var då jäkligt kul men sedan slog det för det mesta runt totalt. Tills slut fick han problem i sitt förhållande och blev deprimerad. Han fick av jobbet hjälp med 12-stegprogrammet och är i dag nykter alkoholist. Jag vet inte riktigt skillnaden på missbruk och beroende men en gissning är att jag är alkoholberoende och att han hade ett missbruk. Men det spelar kanske ingen roll, alkisar är vi båda fast på olika sätt.

Spes

Jag menar förstås inte att du beter dig som min vän. Ville väl egentligen bara säga att man kan ha ett missbruk även om det "bara" är två dagar i veckan, speciellt om man själv upplever det som ett problem och att det finns ett centralt fokus kring alkoholen.

ApriCot

Tack för alla svar! Jag lyfte tråden hit för jag tänkte att måste börja någonstans. Jag funderar ringa en rådgivare här på alkohollinjen för rådfråga börja någonstans. Just nu har jag inte druckigt sen fredags och nu börjar de komma känner jag. De bara bita ihop försöka hitta på något annat.

Spes

Det är nog en bra början :)
Borde jag ha gjort för länge sedan, du är modig!!!!
Spes

ApriCot

2 veckor har gått nästan och de känns skönt faktiskt haft vitt nu hela julen, och både Julafton och Nyår klarade jag av! Nu ska man väl bara klara av dem här 3 första månader som jag hört är första stadium att klara av. Sen är bara fortsätta så här =). Jag lär väl få återfall som dem flesta får! Hoppas de gått minst 3 månader.

Mammy Blue

Tänkte jag skulle skriva en rad. Jag började min bana som du, lyckades dock hålla mej hemma hos sambon och dricka där, fyllecellen slapp jag ju då.

Har funderat en hel del, klurat och grubblat på hur det kommer sej att man kan bli så besatt av att dricka trots att man kan vara nykter hela arbetsveckan, jag kände ju som du, att när helgen och drickat närmade sej var känslan som ett barn på julaftons morgon- nu, nu, vill ha nu!!

Efter att ha läst Allen Carrs bok Äntligen ickerökare ett antal gånger och råkat höra ett radioprogram på P1 lade jag ihop att det som Carr kallar utlösningsmekanismer eller triggers ihop med rent fysiska belöningssystemet gör att man "går igång". Du kanske har hört om Pavlovs hundar? Jag vill minnas att denne "forskare" fick hundar att dregla av att först pingla i en klocka (trigger) därefter ge dem godis (belöning). Efter ett tag började hundarna dregla även om belöningen uteblev, triggern satt i länge.

Så bara det faktum att det är fredag är en trigger, du kanske har fler vanor som är triggers? Om man inte hittar dessa triggers i början, så kan de "vila" länge för att sedan - icke önskade och kalldusch- aktiga - dyka upp efter flera månader som nykter. Jag dök på en i december efter elva månader vit.

Ha det gott!
/MB

ApriCot

Jag hade socker beroende förut också, så alkoholen triggade väl igång den också och de blev ond cirkel av allting. Så ja du rätt Mammy Blue att de finns säkert par saker som triggar igång allt med små smygande steg.

På fredag är min första månad som nykter och de känns helt underbart =).
Jag har börjat sova bättre, och oron har släpps. Tankarna om alkohol och drömmarna har sakta börjat försvinna, men dem finns där ibland.
Suget får man leva med och de bara kämpa på som gäller. Har anmält mig till helt nya kurser och saker som jag aldrig har provat på på. Letar också efter nya föreningar gå med i och försöka faktiskt hitta nya vänner. Jag förstår att dem vänner jag har nu är egentligen bara vänner man dricker med. Därför har väl blivit lite ensamt nu i januari.
Kanske dags hitta någon leva med också hur nu de skall gå till med de här alkoholistiska sjukdomen. Jag skall inte stressa på någonting, jag skall först bli fri ifrån de här sen skall försöka hitta någon.

Ha de gött återseende efter 17; Mars.

ApriCot

1 år och 4 månader sen jag skrev här. Jag helt nykter idag och jag mår väldigt bra =) Dem första 4 månaderna var riktigt jobbiga, suget var fruktansvärt och jag drömde om alkohol hela tiden. Jag hittade på allt möjligt och tränade, gick på museum, sökte upp gamla vänner. Jag tror de som hjälpte bäst var att jag erkände till slut att jag hade dem här problemen inför vänner och föräldrar. Även om de blev glest på inbjudningar och middagar så kom de enorm hjälp efter ett tag och jag kunde slappna av och söka nya jobb.. Just nu bor jag utomlands och delar vardagen med otroligt härlig tjej jag mötte på planet ner =)... Suget efter alkohol kan komma ibland faktiskt, men jag tänker bort tanken ganska omgående nu. De stora skillnaden med nyktert liv de att man blir lugnare och klokare. Man blir inte lika frustrerade när folk är vägen eller när man diskuterar något man inte delar samma uppfattning med. Man är inte ständigt bitter heller eller orolig. Man känner inre lugn och man är glad utåt sett på riktigt. Inte som när man drack alkohol, man låsas vara glad, och man låsas att allt är så himla bra, fast de inte är det.

Jag skall försöka svara lite ibland trådarna här och försöka hjälpa folk med den erfarenhet jag fått med mig sen jag lyckades sluta.

Ha de gött / mvH - ApriCot.

PP

Trevlig att läsa ännu en framgångshistoria. Kommer själv ihåg hur viktigt det var i början av den egna resan.

Ha det fint!

//PP