Mitt första inlägg här. Borde ha slutat med alkohol för länge sedan. Från att ha varit en periodisk tröstare vid behov har mitt drickande accelererat våldsamt de senaste 3-4 åren. Har knappt varit nykter en enda kväll de senaste två åren. Vardag som helg dricker jag tills jag går och lägger mig. Inga våldsamma mängder alltid, brukar ligga runt 3-6 glas och så ibland tappar jag räkningen helt. Ett fåtal blackouts, kanske två dagar då jag sjukat mig från jobbet men annars håller jag skenet uppe, tar mig upp ur sängen och går till arbetet.
En del av mig vill sluta helt. Bli ren. En annan har alkoholen som belöning. Njuter av drickandet. Men framför allt är det mina psykiska problem som håller mig kvar i drickandet. Lider av låg självkänsla, självhat, självskadebeteende som plågade mig mycket under gymnasietiden med ärr på armarna som följd. Hade det under kontroll under många år men blossade plötsligt upp igen. Den här gången i kombination med depression och ångestanfall Håller nu på att avsluta en ett-årig period på ssri-preparat och visst har ångesten dämpats och nedstämdheten mildrats. Men samtidigt har jag inte kunnat låta bli alkoholen trots rekommendationen att inte kombinera med pillerna.
Jag behöver alkoholen som en paus-knapp från mig själv eller kanske snarare en fast forward-knapp. Jag spolar fram mitt liv och hoppas att det ska komma något nytt. Ändå är mönstret det samma. Morgon, ny dag, nya löften om att sluta. Växande oro och missnöje med mig själv på jobbet. Skrikig självkritik på vägen hem i huvudet. Har jag ingen alkohol hemma styr cykeln ofelbart förbi Systemet. Ett, två tre glas vid matlagningen, ett två glas till vid middagen. och sedan ner i soffan framför tv:n med möjlighet till ytterligare ett par glas. Det mesta när sambon o barnen inte ser för att undvika kritik.
Drickandet har blivit tyngre, från att bara ha varit vin är det nu ganska mycket sprit eftersom dt går snabbare och är lättare att smussla med. Uppgivenheten likaså. En del av mig, självskadaren, vill bara köra kroppen och livet i botten. Nå, nu skriver jag här i alla fall.