av Myra

Skäms o hatar mig själv... har under denna graviditet druckit ett flertal gånger.. hållt mig nykter o sedan druckit.. Har barn sedan innan men då ej mått så dåligt så jag ens kommit på tanken.. har nu tagit halva antabus för att låta bli.. hoppas det håller de dryga tolv veckor som är kvar.. just nu är allt skit.. så själv i mkt och denna ångest vad jag skadat mitt barn med..

Pellepennan
tis, 2014-05-13 - 20:01

Och först av allt välkommen in i forumet. Jag har varit inne och "gluttat" några gånger under dagen och läst ditt första inlägg. Som du säkert förstår är inlägget lite ovanligt. Det är nämligen det där med graviditeten. Annars är det väldigt typiskt för ett första inlägg från oss som har problem med drickat. Hatar mig själv, har ångest, måste sluta, jag tror jag ... etc. Så är det för de flesta, och så var det för mig. Om det inte vore för det där med barnet.
Förmodligen är det även anledningen till att ingen svarat under dagen. 9 timmar utan svar är ganska länge. Framför allt när till och med "Alkoholhjälpen" varit inloggad. Jag tror att det är för att vi alla kanske är rädda att skriva något felaktigt. Eller att slå in öppna dörrar. Jag vet inte direkt vad jag ska skriva heller. Du vet ju om problemet, och vet att det finns en annan dimension än att du bara är en vuxen som fortsätter med något som är skadligt för dig själv. Minst lika illa som jag tror det är för bebisen är det säkert för dig själv. Det måste vara olidligt när man måste klandra sig så.

Nu är jag man för det första, och för det andra är jag inte läkare, så är det så smart att jag ger dig råd? Nej, kanske inte. Men jag ska göra ett försök i alla fall så att du åtminstone får ett svar!

Gjort är gjort och supet är supet, brukade min farfar säga.

Du har nu 90 dagar nykterhet framför dig, oki? Det går faktiskt om du tar en dag i sänder.
Ta hjälp om det är svårt. Du kanske redan har tagit upp detta med barnmorskan? Nähä, tänkte nästan det. Gör det om du inte klarar att skippa drickat.
Jag inbillar mig att den sista tiden är viktigast ;-) Så varje dag räknas nu.

När vi väntade vår yngsta dotter tog det faktiskt ett tag innan vi blev säkra på att vi väntade barn. Min fru "söp" dock inte men fram tills dess drack hon säkert i sin ovetskap ett par glas vin då och då. Jag vill med detta inte på något sätt bagatellisera drickande under graviditeten. Mer som att ge dig lite tröst. Ungen blev lyckad ändå!

Men som sagt. Skippa detta nu för er bådas skull.

Ta vara på dig Myra!

//PP

Äntligenfri
tis, 2014-05-13 - 20:37

Hej Myra och välkommen hit! Så modigt av dig att våga berätta och vara så ärlig!
Jag kan bara hålla med föregående talare i hans rekommendationer.
Jag har full förståelse för att du har samvetskval och känner oro och skuld, det är helt normala känslor som du upplever. Alla här inne på forumet har på grund av sitt alkohol missbruk upplevt dom känslorna av olika anledningar. Många av oss har också barn som fått uppleva och leva med konsekvenserna av vårt drickande. Men precis som du skriver så har du fortfarande ditt barn i magen och behöver värna om bebisens hälsa. Ibland går begäret efter alkohol över vårt förstånd, så starkt är det!
Det är som du redan vet jätte viktigt att du slutar dricka och det är jag övertygad om att du klarar! Vi är många här inne som är villig att stötta dig och lyssna till allt du vill dela med dig av!
Jag har varit nykter i drygt fyra månader nu med hjälp av forumet och sista veckorna AA. Forumet hjälper mycket mer än man tror. Att kunna skriva av sig förbehållslöst och få respons, helt anonymt men ändå med engagemang, är helt enkelt ovärderligt!
Sök gärna stöd via din barnmorska, husläkare, AA, forumet, vad som helst bara du inte väljer att stå ensam i det!
Skriv och läs så mycket som möjligt och varje gång det känns jobbigt.
Lycka till, du klarar detta!
Kram

Minz
tis, 2014-05-13 - 22:11

Kram på dig! Jag tampades med min bulimi under 1a graviditeten. Vilket dåligt samvete och ingen att våga anförtro sig åt. Du är här. Medveten. Fortsätt så. Det finns alltid hjälp, även om det ät skamligt och tabu.

Myra
ons, 2014-05-14 - 08:15

Hej och tack hörni..
Ja skammen är hemsk när man kan göra sådant man aldrig skulle tänkt tanken om innan.. så ledsen o hatar mig själv.. de första månaderna är ju extra känsliga vad gäller hjärnan osv. Pratat med min alkoholterapeut om senaste gången men skäms något förfärligt att ta upp som det är med allt..Även mina kompisar vet jag inte klarar att dricka så klart men de vet lååångt ifrån allt.. i deras perfekta liv skulle de vara så dömmande.. man gör inte så o all okunskap är enorm.. folk med fördomar etc HAr så mkt att ta själv med alla barn just nu o den andra hälften jobbar borta.. man ska finnas och hålla upp allt åt honom o hans företag då man ej håller ihop själv.. detta måste vara sista gången. Har fungerat ¨å bra i perioder och man mår ju såå mycket bättre utan den jäkla alkoholen. Var hos läkaren och fick tabletter mot ångest jag får ta.. nu måste det bara gå - ska gå. Kram på er andra o kämpa på mot detta äckliga gift som förstör så