Jag har precis kommit hem efter att ha spenderat en kväll hos en kär kollega ....som slutade med att jag däckade på hennes soffa efter att ha druckit lite mer än en flaska vin själv....innan dess hade jag också raglat runt berusad framför hennes barn som älskar mig men blev lite skrämda (4 och 5 år)...
Ångesten är så stor just nu...jag har ganska länge vetat att jag har ett osunt förhållande till alkohol...det här är långt ifrån första gången som jag blir riktigt berusad och skämmer ut mig själv...vill inte vara såhär längre...men vet inte riktigt hur jag ska bryta mitt beteende.
Just nu så ser det nästan alltid ut på samma sätt: jag dricker snabbt, oftast vin....får lite gliringar från vänner/kollegor men väljer att inte höra...dricker så mycket att jag tappar kontrollen och ramlar/tappar saker och liknande...
Dricker ofta själv hemma....somnar för det mesta och vaknar flera timmar senare ....helt poänglöst.... vet inte var ångesten börjar och slutar. Men upplever att jag ofta dricker för att må bättre....men den lilla stunden när jag faktiskt mår bättre slutar såklart alltid med att jag vaknar och mår sämre..

konstnären

Vad bra att du börjat skriva här fortsätt med det. Det har hjälpt mig till max. Känner igen mig, i slutet satt jag hemma för det
mesta och rökte och drack. Visst släppte ångesten ett par timmar, men kom tillbaka senare sju ggr. jävligare. Till slut hjälpte det
inte att dricka, den fanns med hela tiden. Slutade illa för mig. men för mig vände jag skutan i september förra året. Hade inget val
helt enkelt, dåliga levervärden, avgiftning och kroppsliga symptomer samt psykiskt. Jag valde att leva och det ärjag glad för idag.
Jag tar bara en dag i taget. Eftersom du skrivit här har du nog tänkt till. Ha en fin dag.
Konstnären

Vickan69

Jag har just slutat. För mycket vin och i ensamhet tills jag somnade. Dövade kropp och sinne. Bra jobb, bor fint och familj men hur länge håller det. Kände en dag efter en veckas destruktivt drickande att jag kommer att ta livet av mig. Jag måste sluta. Då hade jag haft dessa tankar till och från i några månader. Forumet hjälper verkligen.
Hoppas verkligen att du sätter stopp på vägen som är på väg utför, eller hur? Hoppas få se dig skriva igen. Kanske får vi följas åt på vägen mot ett sundare och rikare liv?
Kram