Jag har insett att jag är en alkoholist! Skit! Är så tråkigt att ha hamnat här. Att det nu blir ett deltidsjobb att kämpa med alkohol utöver det vanliga livet. Idag tänkte jag att denna veckan ska jag vara nykter, kl 14.30 åkte jag i panik till Systembolaget för att köpa rödvin. Har redan tömt en flaska och måste verkligen resonera med mig själv för att inte öppna en till. Mina vänner ringer på kvällen, jag kämpar för att låta nykter, när jag inser att jag inte längre kan lyckas med det så undviker jag att svara i telefonen.
Jag har hört att det värsta med alkoholberoendet är skammen och det är så sant. Skam skam och skuld. Blir så fruktansvärt rastlös på kvällen bara, kan inte låta bli att dricka då. Blir så himla förbannad över att jag blivit en sån stor LOSER!
Hur slutar man? Har försökt att hitta motivation själv att ta tag i detta men orkar inte med kampen. Tänker ofta för mig själv -gör det du gör bara, sen dör du, tänk inte för mycket, bara lev. Det kanske funkar om man är själv MEN jag är gift med världens underbaraste man och har 13 underbara djur. Så jag har fullt upp, tar hand om allt och alla, sen blir det min koppla av stund på kvällen, som tidigare var en mysig stund, nu är det endast en patetisk skamfläck.
Alkoholism sucks!

Vickan69

Välkommen! Trist så klart att du är en till beroende men väldigt bra att du är här! Misstänker att du läst en del redan men rådet brukar vara att läs här. Det hjälper till och skriv när du vill om allt. Alkoholen förändrar oss och våra liv sakta men säkert om inte drastiskt. Du verkar ha kommit fram till att det är för mycket och det är bra. Nu gäller det att hitta ditt beslut och våga sluta på riktigt och möta rastlösheten och allt den första tiden när giftet går ur...

Lycka till och vi ses!

Zelda

Ja, välkommen.Håller med Vickan, läs här. Känslan av att inte stå ensam är en stor hjälp. Dessutom, du är inte en looser! Tror inte du tänker det om andra när du ser andras beroenden och problem, dom flesta har något man kämpar med/mot. Så tänk inte så om dig själv. Du har ju tagit ett steg framåt. In här på forumet. Har själv inte varit med länge, men stödet och hjälpen här är enormt. Man skiftar tanke. Från skam, ångest, till hopp, vilja och samhörighet, kämparvilja. Så som Vickan skrev, läs här, vi hjälps åt!

Marie1

Tack för era svar!
Hur avstår ni på kvällarna? Jag har haft bag in box hemma ständigt i ett par år, trodde jag drack max 3 glas per kväll. Nu har jag börjat köpa flaskor och inser att jag dricker en flaska per kväll. Jag ser till att alltid åka till olika bolag då min lokala affär har börjat kolla på mig med medlidande när jag handlar där, Pinsamt!
Jag har bott och jobbat i många år i alkoholvänliga länder, som England, Nederländerna, Frankrike m.m
Där och då var man en i gänget och lite av en konstig prick om man inte var med i baren.
Nu här hemma i Sverige så är man en utböling när man dricker.
Känns som detta beroende har smugit sig in snabbt men i själva verket så är det en vana sedan 7 år tillbaka. Det började när jag var 26 år. Min man har suttit i samma båt, han har tagit tag i sig själv nu, han jobbar borta på veckorna, dricker inte och tränar efter sitt jobb. Jag bara dricker själv hemma och börjar nu skämmas inför honom.
När man berättar detta för någon, att man är alkoholist så är det som att det blir hela min identitet. Därför undviker jag att uttala detta i en mening. Jag är en väldigt aktiv, hårt arbetande, rolig, omtyckt, intelligent, multiskilled och alkoholist.
Är det nolltolerans som gäller? Eller försöker ni att kontrollera när och hur mycket. Röker/snusar ni?

Hej och välkommen hit Marie! Bra att du hittat hit. Forumet är ett jättebra sätt att få stöd!

Hur vi gör...? Ja, det är väl lite olika. Men det som är gemensamt (enligt mig) är att vi har bestämt oss. Det handlar om att ta ett beslut för att man själv vill. Att man verkligen vill sluta för sin egen skull. Sedan kan man ta hjälp. Forumet, antabus, kontakta läkare/vårdcentral, AA m.m.

Som du beskriver ditt drickande, så blir det nog svårt att dricka "lagom". Du behöver väl inte bestämma dig idag för resten av livet. Det som funkade för mig var att jag tänkte att jag dricker inte tillsvidare. Helt stopp tillsvidare. Sedan får vi se. Nu, tre månader senare, kan jag börja formulera tankar för framtiden. Idag önskar och vill jag vara nykter för resten av livet. Vill inte ha skiten. Men när jag slutade, så kunde jag absolut inte tänka så. Mitt råd är att ta en dag i taget. Nytt beslut varje morgon. IDAG ska jag inte dricka, oavsett vad som än händer. Imorgon är en ny dag, som jag oroar mig över då. Idag är idag. Nu är nu. Ta en timma i taget.

Tänk på att ingen ångrar en nykter dag. En dag klarar du. Eller hur? Morgondagen får bära sina egna bördor.

Kram

Som Muränan säger, det är ALDRIG; ALDRIG försent att förändra ditt liv. Du är inte ensam om dina bekymmer, jag och många andra delar dina tankar. Framgår ju inte hur dina dryckesvanor ser ut under tid men att du dricker för mycket av fel dryck är ju konstaterat :) . När du blir rastlös har du en av de bästa terapierna, dina husdjur. Får du sug, håll dig sysselsatt, blogga här, ta en cola, ät något sött. Hur ser din man/kille på dina dryckesvanor? Kan han stötta dig tror du? Att prata om sina bekymmer brukar jag förorda att man gör med en person utanför sin bekantskap/familj och som är utbildad eller själv har erfarenhet av att inmundiga för mycket A. Kämpa på Marie och tänk på att du inte är själv.

Marie1

Känner mig lite skyldig!
Eftersom jag inte kämpar just nu! Utan förbereder för att kämpa. Jag ska sluta på söndag! Skall ladda för det hela veckan! Ni hjälper mig verkligen! Är glad att jag hittade hit. På lördag är jag bjuden på fest, går ut max 1 gång per år. Vill inte dra uppmärksamhet till mig med att inte dricka. Min man är ett stöd, mitt enda stöd förutom er. Han är förstående, lugn och uppmuntrande. Han vänjer ju själv av sig as we speak. Mina djur är ett stöd oxå men ger oxå mycket skuld, jag hittar på massor med dom men när jag dricker på kvällen så tänker jag att jag kunde varit ute och joggat med min unghäst eller mina hundar osv.
Är livrädd för att sluta och livrädd för att fortsätta. Har precis sagt upp mig från mitt jobb för att kunna ta tag i mitt liv, hinna ikapp med allt som blivit dragandes. Detta är en ren katastrof! Jag blir stark när jag läser att det aldrig är för sent! För jag har på något sätt infunnit mig i att det är kört. Några månader tillbaka så var ciggaretter mitt största problem! Sluta röka! Gud va svårt! Nu är alkoholen på tapeten + rökningen! Saknar den jag var tidigare! Så har jag aldrig känt tidigare. Jag har alltid sett fram emot framtiden och att bli mer erfaren, visare. Nu känns det istället som att framtiden bara är en kamp och att jag blir mer och mer korkad. Jag ska lägga ner denna skiten nästa vecka! Jag måste!!
Fast just nu har jag druckit en halv flaska rödvin och målar staket. Känner mig inte speciellt stolt!

Stingo

Jag trodde också att det var för sent för mig. Det trodde jag ännu för en månad sedan. Nu vet jag bättre, det finns alltid ett alternativ. Det gäller (bara) att välja det alternativet och hålla fast vid det.

Det finns många sätt att sluta på, börjande från att skruva på korken till att lägga in sig för vård. Vad som passar dig kan nog ingen här bedöma. Jag skulle ändå föreslå att du ser till att huset är tomt på alkohol, när du skall börja. Häll ut allt i vasken, inte in i dig själv. Låt din man göra det om du inte klarar det själv.

Jag har lite svårt för det där med att jag ska sluta på söndag. För vissa fungerar det dock jättebra. MEN för min egen del blir det alltid efter helgen, efter semester, efter jul, efter nyår... och så har det gått ett år igen... Lägg av nu. Häll ut det sista i flaskan och säg stopp. Fest på lördag? Ja, men då har din man chaufför eller så "äter du penicillin". Det finns alltid en anledning till att dricka, så länge man dricker. Det är fest, roligt, tråkigt, ledsamt, lätt, tungt, glatt, sorgligt. Men när man varit nykter ett litet tag så ser man att det bara är dåliga ursäkter för att få dricka. Idag kan jag ärligt inte se några anledningar till att dricka. Inga fördelar heller. Det trodde jag verkligen inte för tre månader sedan. Tyckte att livet var slut. Men så fel jag hade - och tur är väl det! :-) Man ångrar aldrig en nykter dag. Det är liksom lätt att ta igen...

Förstår att du tycker att det ser mörkt ut nu. Men livet blir verkligen inte lättare med alkohol. Det är tvärtom. Men det är svårt att se det i början. Ta en dag i taget. En timme i taget. Det kommer vara tufft i början, men snart ser du ljuset i tunneln.

Kämpa på! Skickar styrkekramar till dig

PS. Blir nästan rädd när jag ser vad jag skrivit. Jag tyckte verkligen att livet inte var värt att leva om jag inte fick dricka vin längre. Vad skulle jag då göra? Hur tråkigt skulle inte mitt liv bli? Vet du, ärligt talat, idag fattar inte att jag kände så...! DET ÄR ALDRIG FÖR SENT!!

Marie1

Mmm, ja huset måste tömmas på alkohol annars kommer jag absolut att dricka. Har två flaskor kvar inne! Känns som en fruktansvärd tanke att hälla ut dom! Jag inser att jag hittar på ursäkter, det har jag gjort länge, i flera år. I detta nu handlar det mest om att hålla det hemligt från "vänner" som inte är speciellt sympatiska och köpa mig tid för att förbereda mig så att jag inte misslyckas. Visste inte att jag kunde få så mycket gehör från människor som gått igenom detta redan. Jag är väldigt tacksam och har stor respekt för det ni säger. Ni har ju lyckats med något som jag inte lyckats med än.
Stor kram till er! Jag kommer nog att gnälla här ett tag framöver, vilket är stort för mig då jag aldrig brukar disskutera mitt privatliv.

Stingo

...det gör vi andra också. Och fast vi kanske gått igenom det där första steget, så är de flesta här fortfarande mitt i processen. Så det är bara att hänga med.

Kram till dig med!

Tor

Hej Marie, det låter som du är på rätt väg. Våga bli nykter och lev framtiden nu. Så tänker jag och är ny här eftersom jag är i samma sits. Ska äntligen bli nykter. Och bara dag 3. Så du är inte ensam.

Tor

För mig har det varit att inte gå till bolaget vid tillfällen när jag brukar göra det. Sen att just nu att göra andra saker istället för att tänka på hur gott och mysigt det skulle vara med lite vin. Svårt för mig att bryta/ändra på det har jag märkt. Jag blir förvirrad när suget kommer så det är svårt att tänka klart. Osv.

konstnären

Bra att du hittat hit. Att sluta dricka är inget deltidsjobb, i början är det på heltid. All vilja och kraft fick jag lägga på det när jag verkligen nått min botten.
Skulden skammen ångesten, slog mig fullständigt till botten. Du vill och du är ju här, och välkommen ska du vara. Här inne är en varm gemenskap.
Det finns hjälp att få om du vill.
Önskar dig all lycka till och stanna här och skriv tro mig jag har varit här ganska länge. Slutade dricka september 2013 och nu kan jag leva ut.
Kram
Konstnären

Marie1

Jag har börjat förbereda! Har berättat för min syster! Det är stort! Och jag har som tidigare nämnt sagt upp mig ifrån mitt jobb för att kunna landa och ta itu med mig själv. Har kommit till en vändpunkt då jag inser att endast mörker finns framöver om jag inte ändrar mitt beteende NU! Har pratat med min man och vi har diskuterat total avhållsamhet. Nyktra helger?! OMG! Trodde inte man kunde ha sådana. Detta ska bli båda skrämmande och spännande!

Incognito_66

Det finns ju, som Muränan säger en uppenbar risk med lägga stoppet längre fram i tiden. Risk att man liksom hela tiden skjuter lite till på det.

Men, du har ju gjort mycket klokt i att prata med både din syster och man om att sluta dricka. Då har du verkligen kommit till beslut och då kommer det att gå bra ska du se.

Som du ser här på forumet är vi många som kämpar med vår nykterhet och tar emot dig mig öppna armar i gemenskapen. Anonymiteten är bra tycker jag eftersom det blir lättare att skriva om både med- som motgång, glädje och sorg.

Dela med dig av dina erfarenheter. Det hjälper både dig och oss andra.

Välkommen och kom ihåg att inte ta det första glaset. Det kan du läsa i min tråd om hur det känns när man snubblar till på vägen.

/ Incognito

Det är nog ångesten och suget i början men snabbt kommet du inse fördelarna med att inte dricka. Kunna sova bra, utvilad, må bra. Konstigt att normen är att dricka och man anses konstig om man inte gör det.

Marie1

Jag går igenom konsekvenserna av alkohol, inser att jag blivit väldigt osocial, jag vill ju sitta hemma i mitt bo och dricka, undviker telefonsamtal efter 18.00. Praktiskt taget inget sexliv längre då vi alltid är för fulla/trötta. Förmodligen har jag viss promille kvar när jag kört till jobbet. Trött på jobbet för att jag druckit dagen innan, spenderar säkert mellan 4-5000 kr i månaden på alkohol. Tränar inte längre, (dricker istället), dåligt samvete/ skuld för det jag prioriterar bort när jag dricker, tänk om min man eller mina djur blir sjuka/skadar sig, då kan jag inte köra dom till sjukhus, alla måste därmed skada sig på dagen om jag ska kunna hjälpa till, sjukt mycket glasåtervinning, ger inte många plus för ditt utseende, jag har åldrats mycket med rynkor och slappare och allmänt dåligare hud!
Så varför dricker jag så ofta att det utvecklats till ett beroende?
Jo, här är mitt svar. ( menar du inte att prata bra om alkohol!)
Smakar gott givetvis men det gör jordgubbar och smultron med, så skitsamma vad det smakar.! Det är ju detta att världen slutar snurra runt omkring en, helt plötsligt ser man den där spindeln dold bakom fönsterkarmen, jaha vart ska han gå nu då tänker man, så kan man sitta där och studera honom ett tag och fnittra lite när han snubblar och dinglar ner i sin tråd. Jag målar tavlor som bara blir bra när man är i detta berusade tillstånd, som om man bara har tillgång till vissa delar av hjärnan när man dricker, man vågar mer, saker som man annars är för skraj för, som att klättra upp på ladugårdstaket. ( OBS! Har varit bergsklättrare i flera år! Så jag är van och gillar att klättra!)
Jag kommer att sakna det!
Nu när jag har hittat er och ni alla är så snälla att ni skriver till mig så känner jag mycket större motivation. Snart kommer förhoppningsvis jag oxå skriva att jag varit nykter i 3 månader. Tusen tack för erat stöd!