Har, som så många andra, läst här till och från under långa perioder i flera års tid. Bara det är ju ett tecken på att allt inte står rätt till. Nu känner jag mig dock redo att börja skriva själv. Mina erfarenheter av alkohol sträcker sig tillbaka ca tio år då jag började festa ganska hårt under studenttiden och jag insåg allt oftare att jag tappar kontrollen när jag väl dricker. Jag har inga större problem att gå längre perioder utan alkohol men så kommer en festkväll och jag tappar omdömet fullständigt. Jag insåg innan sommaren att jag hade hamnat i en mörk spiral som jag inte riktigt kunde ta mig ur. Ett antal händelser avseende boende och arbete hade lett till att jag på pappret levde min dröm. Men varför kändes det inte så? Jag gick till vårdcentralen och fick antidepressiva utskrivet och går på det fortfarande. Känner en enorm förbättring men vill nu också, en gång för alla, komma till bukt med alkoholen. En dröm vore att leva ett liv utan alkohol. Men jag vet inte om jag orkar stå emot det sociala. Som singel i 30-års åldern i Sthlm lever jag och mina vänner till stor del av min tid på stans barer. Det är naturligt att gå och äta middag och/eller ta ett glas på vardagarna. Däremot har vissa av de mer festliga vardagarna slutat i karatefyllor som absolut påverkat mig dagen efter på jobbet, något som för mig är helt oacceptabelt och som gör mig livrädd. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ta bort alkohol helt och hållet ur mitt liv. Men jag kan inte tillåta mig själv att få minnesluckor mer, det skrämmer vettet ur mig. Var ska detta sluta?? Ibland är jag övertygad om att jag borde bryta med alkoholen tvärt, vid andra tillfällen tror jag att jag NU kan börja konsumera alkohol måttligt, försöker jag bara lura mig själv?

Ebba

Det var i alla fall så jag lurade mig själv...
Kram Ebba

Ebba

Fint skrivet, alkohol är så nedbrytande alltså. Hemskt och samtidigt så vanligt och överallt hela tiden. Tänk så här: jag vill och måste vara rädd om mig.

steglitsan

Jag vill bara inte inse att du (och jag) har rätt. Jag VET ju egentligen vad jag borde göra, jag VET ju vad jag skulle må bra av, jag VET ju vad en del av min ångest/depression beror på.

Men ok, jag ger mig själv ett löfte om en månad utan alkohol, som en gåva, det är så jag måste försöka se på det. Som en present och investering i mig själv. Att för en gångs skull sätta mitt behov om välmående först. Inte att göra någon annan glad genom att göra dem sällskap med ett glas i rädsla för att de ska tycka att jag är tråkig och onödig att umgås med om jag bara ska dricka cola. En månad. Sen får jag fatta ett nytt beslut när den månaden är över. Idag kan jag inte lova mig själv mer än så.

/Bläddrar genast i den mentala kalendern för att reka allt som händer inom närstående tid.

Ebba

ändå blir det som det blir. Du vet säkert redan vad som sägs: Alkohol är listig, lömsk och stark...

Egentligen har du redan gett dig själv en gåva genom att reflektera kring det och idag börja skriva här.

Men sen är det ju det här med att gå från ord (tanke) till handling. Du kommer behöva plocka fram enorm styrka och envishet för att klara att stå emot i en månad TROR jag.
Blod, svett och tårar.
Klarar du det kommer du fysiskt till slut må så himla BRA, känna hur din kropp ler och njuter över att äntligen slippa jobba med och bort alkoholen.
Psykiskt kommer det med min erfarenhet vara " berg och dalbana".

Kämpa! Det är värt det.

Ebba

Jag tänkte först skriva "Hej Steglitsan" men jag förstod inte ditt nick. Jag läste det typ tre gånger och fick det tillslut till "Steglistan" och tänkte "nej men Gud vad sött hon har döpt sig till steglistan med tanke på AA'S de tolv stegen." Fast det kändes lite märkligt så jag googlade Steglitsan och såg att det var en bok :) Kanske betyder något också? Jag är inte så smart inom områden som inte har intresserat mig ännu. Trodde att Berlin var ett land :(

Stingo

En vit månad låter jättebra. Om jag tänker bakåt och försöker komma på vad jag kunde ha gjort annorlunda, så kommer regelbundna vita månader (minst 1/år) väldigt högt upp på listan. Men jag var aldrig klok nog att börja med det, vilket jag nu ångrar.

Om det sedan blir så jobbigt för dig, som Ebba gissar, så kan det vara själ att lägga en månad till direkt efter. Men, som du själv säger, det behöver du inte bestämma om nu.

Lycka till!

steglitsan

...Ebba! Jag skrattade högt för mig själv. Ja det stämmer att Steglitsan är en bok, jättetjock är den. Började läsa den i våras men kom av mig. Det har blivit ett av höstens projekt, därav namnet. Återkommer med ett utlåtande när jag kommit igenom. Annars är tydligen Steglits en liten fågel. Men det hade inte jag heller kpll på. Steglitsan, ett så konstigt ord. Ligger fel i munnen, vet inte ens hur det skulle uttalas. Känns så onaturligt att säga. Jag kommer dock för alltid att kalla AAs de tolv stegen för Steglistan! :)

Stingo: Så sant, är det överdjävligt så finns all anledning att lägga till ytterligare en månad. Precis som om det skulle kännas fantastiskt. Egentligen kan man bara vinna utan att ha A. Men vi börjar så här.

steglitsan

Jag går och lägger mig med en stor känsla av tacksamhet och förhoppning. Imorgon är det torsdag. Då är det redan en vecka sedan min senaste blackout. Så många gånger jag haft tur. Men med min track record så känns det som att min tur är som de sista sandkornen som rinner genom ett timglas. Jag vet att det kommer hända något riktigt hemskt om det fortsätter så här för mig.

Ebba

BRA att du vet det men fy f-n visst är det otäckt ? Jag vet en glad och vettig ung person som var ute och festade, full som man kan bli klev hen den natten ut i gatan, blev påkörd och dog. Såg sig liksom inte för. Hur många gånger har man inte gjort detsamma själv och exakt: Hur många gånger har man haft tur?
Kalla kårar..,

<3

/Ebba

steglitsan

Har jag inte inte tänkt hur sjutton kan kunde inget värre ha hänt? Och ÄNDÅ välja att göra om samma sak igen. Så ofattbar är styrkan som A besitter.

Sitter på jobbet och kunde komma hit tidigt idag för att jag inte hade varit ute och druckit vin igår. Jag har lovat mig själv att jag inte får dricka så att det påverkar min prestationsförmåga på jobbet. Tyvärr så lyckades jag inte hålla det tidigare även om det inte hände allt för ofta. Tänker också att kollegor märker mer än man vill tro. Att komma sent på morgonen ett par gånger för mycket är ju tydliga tecken på problem. Men idag var jag först på plats och det är jag själaglad över! :)

steglitsan

Jag började nog dricka förhållandevis sent, i gymnasiet i vilket fall. Jag och några kompisar drack när det var ff och hyffsat säkra på att inte bli påkomna. En av tjejerna sa under den perioden (första året som vi började dricka) att jag hade problem. Jag blev irriterad eftersom jag verkligen inte kände mig träffad, vad visste hon om alkohol? Jag drack ju jättesällan. Visst blev jag fullast men inte fan hade jag ett problem. Problem hade bara vuxna som druckit i massor av år.

Jag tänker på det då och då och funderar på om hon ändå inte såg något redan då som det tagit mig 15 år att se själv?

Ebba

Du, igår kollade jag in Riddargatan1.se
det verkar vara ett bra ställe tycker jag.
Tänkte på dig...

steglitsan

Så fint att ha funnits i dina tankar, TACK!

Jag har varit inne där och snokat, och jag har fått ett väldigt positivt intryck av dem. På något sätt lyckas de kommunicera ut budskapet om alkohol på ett nytt sätt som jag tror också når fram till människor som inte nödvändigtvis ser sig själv som alkoholister. Om jag också förstått saken rätt så menar de att total avhållsamhet inte alltid är den enda utvägen. Även om jag nog tror att det i slutändan är bäst så kan det vara smart sätt att "lura in" missbrukare (har ingen koll på när och hur man använder begreppen missbrukare/alkoholister) till ett sundare leverne på så sätt.

Jag har velat gå dit men aldrig vågat. För då måste man ju uttala orden till en levande människa och då blir det ju på riktigt...

Ebba

Något av det finaste du kan ge dig själv är ju att ta kontakt med det stället, känns som gjort för dig. Vad är man rädd för? Alltid när man tex ringt ett jobbigt samtal är man ju så lättad och glad efteråt. Riddargatan 1 vill ju att man ska våga komma så att man kan få må bättre i sitt liv (min känsla). Jag skulle vilja ha tillgång till de som jobbar där just nu i mitt liv men jag hör inte hemma där, tror min kommun har annan och egen alkoholrådgivning... Jag har i alla fall en tidigare behandling med mig, AA, en bra läkare och en socionom som är en samtalskontakt jag har tillgång till. Så helt ensam i det här är jag inte. AA är bäst men de andra fyller även de en viktig funktion trots att de är ganska okunniga gällande alkoholism - inte okunniga men inte utbildade för just det...
Coolt med tennisen!!

Kram E

steglitsan

Har bokat en resa i november med en av mina mest festglada vänner. Tis-sön ska vi resa iväg till ett land som är känt för "sitt grymma uteliv". Har velat åka dit av flera anledningar tidigare men det enda jag tänker på är hur jag ska göra med A. Ständigt denna rädsla att andra ska bli besvikna på att jag kanske väljer att inte dricka. Denna månad ska jag i alla fall inte dricka. Det är det enda jag behöver fokusera på just nu egentligen.

En middag som skulle gått av stapeln nu på lördag ställdes in och blev en lunch på söndag istället, känns skönt. Då behöver jag inte försvara mitt alkoholfria alternativ. Inser dock att det bara är en tidsfråga innan det är dags att infinna sig på middag/aw/barhäng. Då får jag besluta mig för om jag köper ett glas alkoholfritt vin och mörka eller säga som det är. För de allra närmsta har jag berättat att jag går på antidepressiva så jag kan alltid skylla på att jag inte vill blanda det med a (vilket jag faktiskt inte heller borde!).

Ibland tycker jag att vårt samhälle är så skevt när människor med alkoholproblem känner skuld och behov att försvara sig för sitt val att inte dricka alkohol. Påminner om hur skuld läggs på våldtäktsoffer för att hen varit för full eller lättklädd, felet är alltid allltid alltid gärningsmannen. (OBS! Här gör jag ingen liknelse eller jämförelse mellan att ha alkoholproblem eller bli våldtagen. Det är inte relevant, jag pratar bara om skev skuldbörda).

Det är inte längre socialt accepterat att röka. Röka ger dig cancermm. Att dricka, hälla i sig ett nervgift verkar vara helt normalt och man framstår som onormal om man inte dricker vilket är jäkligt konstigt. Jag skulle hålla mig ifrån vattenhålen, dvs där du jan tänkas dricka. Lycka till.

Hej lilla fågeln och välkommen hit! Tack för din fina hälsning i min tråd! Blev alldeles rörd, och som Ebba skrev, fick tårar i ögonen.

Vad bra att du har tagit dig mod och börjat skriva här. Tror att det för många blir det första, riktiga steget att verkligen ta tag i sina problem. Tror att det finns både för- och nackdelar med "tidsgräns" på en månad. Fördelen är att det blir hanterbart och att man kan orka ta sig fram i den tuffa början. Nackdelen är om man går och tänker att om en månad så får jag dricka igen. Har skrivit en till med Incognito 66 om det där med tidsgränser. MEN det är egentligen inget du ska tänka på nu i början. Nu handlar det om att ta en dag, en timma och ibland en minut i taget.

Du skriver också om din resa. Jag hade en två-veckors-solsemester inbokad och var helt livrädd för det. Tänkte nog också att jag kanske kunde dricka två veckor och sedan fortsätta hemma. Det kan jag redan nu säga - går inte bra. Men, min resa gick bra och jag var nykter. Vad jag vill säga är att du behöver inte tänka så mycket på den än, utan ta nu en dag i taget.

Vill i alla fall önska dig välkommen hit. Det är en investering i ditt liv och dig själv. Att ge f-n i drickan är det bästa jag gjort! Som jag skrivit tidigare: det är inte enkelt, men det är värt det.

Bamsekram

steglitsan

Stora delar av min tankekraft går till att resonera om hur det eventuellt kommer att bli efter att månaden är slut. Jag har dock gjort det ytterligare lite enklare för mig och det är att efter att min månad är slut så kommer jag, hur jag än väljer att göra med alkoholen i övrigt, att ha absolut nolltolerans med alkohol om jag jobbar dagen efter. Mitt arbete och prestationer får aldrig igen påverkas av att jag varit onykter. Det har jag sagt till mig förut och fallit, men det är jag å andra sidan övertygad om att jag måste klara av. Trots att noll alkohol för all evighet fortfarande känns något svindlande i min värld så kan jag absolut leva med och försvara att jag inte dricker om jag ska upp dagen efter. Det är de små löftena som ger mig hopp om att jag ska våga klara den stora uppgiften.

Idag är det fredag och jag har funderat på vad jag ska göra. Kanske virka klart min halsduk? Titta på skräp-tv? Eller åka söderut och fira en av mina bästa vänners födelsedag. Och vet ni vad, jag tror nog att jag ska åka ner och överraska henne. De ska ha en överraskningsmiddag och hon förväntar sig inte att jag kommer i och med att det är 60 mil som skiljer oss åt. Men jag har energi, så jag kan lika gärna jobba vidare på tåget och dessutom bokar jag ett sjukt tidigt tåg imorgon bitti (jag ska springa ett lopp i sthlm imorgon) vilket jag kan eftersom jag inte kommer dricka något (wooohooo!!). Tänk hade jag varit ute igår så hade jag antagligen varit seg idag och gjort allt för att slippa jobba, skitit i att åka och överraska min fina vän som fyller jämt samt haft ångest. Idag lever jag fullt ut.