Ångestbubbla

Hej alla som hittar hit. Första gången jag skriver här. För snart 2 månader så hände det, min sambo gjorde en otroligt dum handling på fyllan när vi firade en händelse, nästan hela min familj var på plats samt mina vänner och några av hans. Ingenting olagligt. Det här slutade i att två av hans vänner avskyr han, min familj är förbannade uttryckligen förutom min mamma som finns här för mig. Två av mina vänner är arga. Alla är arga. Jag lever själv med ångest och gått av och till i terapi 6 år även gått på antidepp. Och det här tär på mig så fruktansvärt. Min sambo är mitt livs kärlek, det han gjorde sårade även mig och jag visste inte om jag kunde stanna med han. Efter att träffat min psykolog och han har tagit kontakt med en kurator om hans alkohol problem så hjälpte de mycket för att de sa att situationen som uppstod var inte som alla andra målade upp den. Men en av mina vänner som var närvarande målade upp mig som lika skyldig som stannade kvar och hans vänner som avskyr hatar väl mig också nu. Men min sambo, mitt livs kärlek, har genom den tiden vi har haft tillsammans visat mig vad kärlek innebär. Inte bara genom de han ger mig men även hur jag vill göra allt för att hjälpa han genom svåra situationer. Den här mannen hjälpte mig genom min tuffaste period i livet. Samt att han var en 3 för 1 deal och fick två otoroliga bonusbarn på köpet. Så jag älskar de som de vore mina egna, jag skulle göra allt för alla tre. Men nu är det hat överallt och det är så infekterat runt omkring oss. Ingen litar på mitt omdöme, min pappa sa att jag måste vara som en misshandlad kvinna och att jag inte vet bättre än att bara dra. Men så är det inte, jag är mycket medveten om situationen. Välutbildad men lever inte enligt samma resonemang som andra, jag vill kunna kommunicera och förstå vad som hände när det går fel. Jag vill ha förmågan att förlåta och gå vidare, förstå hur alkohol kan förstöra. Min sambo är inte en dålig människa, han är en bra människa som gjorde en dålig sak. Han har tagit tag i sina alkohol vanor, han påvisar att han vill inget annat än att vi ska vara lyckliga och hur ledsen han är över att såra mina känslor. Han har uttryckt saknad av alkohol och att han vill dricka men har inte gjort det. Och jag litar fullt ut på det han säger, men tror inte det kommer vara en lätt resa. Men jag vet inte hur jag ska hantera allt utifrån? Är det någon som har gått genom något liknande som har några hjälpmedel för att kunna hantera känslan av hat från andra för att man inte gör som de tycker. Har även alkoholberoende i min familj från både mamma och pappas sida och det gick inte bra för dom. Förlåt om det blev en förvirrade text..

Förstår att det är jobbig situation för dig. Men ingen, mer än du kan ju ta ställning om du ska lämna din man. Att man inte lämnar direkt kan ju ha med medberoendet att göra också. Man orkar inte ta ställning. Sedan är ju kärleken till mannen som står i vägen.
Vet ju inte vad din man gjort, men lägg ansvaret på honom. Det var ju inte du som gjorde något. Det är så lätt att ta på sig skulden. Men man sitter ju inte ihop med sin man. Man är ju två olika personer.
Är nu släktingar och vänner sura på dig, så säg till dom att han bär ansvaret. Vad du sen tar för beslut, det är ju bara du som kan bestämma. Man har ju oftast ett liv som man gått igenom ihop. Kan ju inte bara slänga bort detta. Man vill ju försöka få det bra.