av Lalaland

Lalaland
sön, 2019-07-07 - 11:47

Hej! Jag skulle vilka höra med er som har erfarenhet i det här med smygsupande.
Situationen jag lever i är följande: Bor tillsammans med en man sedan sex år. Jag har två barn som jag har egen vårdnad om 4 och 7 år gamla. I början reflekterade jag inte så mycket över hans alkoholkonsumtion så värst, förutom att den var i stort sett regelbunden varje kväll samt att han blev lynnig och trotsig samt ganska korkad i sina resonemang. Jag själv dricker mycket sparsamt och avböjde de flesta inviter att dricka tillsammans med honom. Dels tänker jag på barnen och dels blir jag lätt fysiskt dålig av alkohol. Han fortsatte att dricka kväll efter kväll och till slut blev det så mycket gafflande att det fick mig att be honom att flytta ut eller ge fan i att dricka. Han valde då, efter att förklarat mig löjlig och överdriven att hålla sig nykter. Väl och ve. Det höll i kanske tre månader och sen började han, utan samrådan med mig före att plocka fram öl igen. Det dröjde inte länge förrän han brusade upp och jag sa åter att nu är det nolltolerans som gäller om han vill vara en del av mitt och barnens liv för de ska absolut inte behöva lyssna på hans idiotsnack. Det var för ett år sedan drygt. Jag har senaste halvåret hittat konjakflaskor på hans kontor och vad jag förstår så sitter han och häller upp på små reseflaskor som han gömmer lite här och där. Innan han går och lägger sig huttar han på toaletten och gömmer de tomma småflaskorna och tar med sig på morgonen. Härom dagen såg jag honom stå vid firmabilen o hälla i sig två. Hans andedräkt avslöjar honom och vid det här laget känner jag väl igen lukten. Han är aldrig plakat full, men jag har genom åren tappat förtroendet för honom och intresset med faktiskt. Några som inte har tappat intresset för honom är ju barnen som ser honom som sin pappa (det är han dock inte) och det är väl här skon klämmer annars hade jag sparkat ut honom för länge sedan.
Vad tycker ni? Ska jag göra ett försök till för barnens önskan att ha honom häromkring eller bara göra processen kort och hiva ut honom? Jag oroar mig för att han dricker och kör bil och att barnen är med och dylika Det oroar mig också att jag slösar bort tid på en människa som inte verkar uppskatta det han har.
Hur medberoende är jag? Hur beroende är han?
Jag vet ungefär vad han kommer att bemöta mig med för argument vid konfrontation. Först o främst behöver han det för att kunna somna, sen är det så liten mängd, samt att jag är rent löjlig, det stuket.
Eftersom jag inte har kvar några känslor annat än vänskapliga känns det som jag bara går och drar på det hela.
Är det någon som har något råd att ge mig här? Jag hade verkligen uppskattat det då jag inte har några direkta erfarenheter av alkoholmissbruk.

Lalaland
sön, 2019-07-07 - 11:47

Hej! Jag skulle vilka höra med er som har erfarenhet i det här med smygsupande.
Situationen jag lever i är följande: Bor tillsammans med en man sedan sex år. Jag har två barn som jag har egen vårdnad om 4 och 7 år gamla. I början reflekterade jag inte så mycket över hans alkoholkonsumtion så värst, förutom att den var i stort sett regelbunden varje kväll samt att han blev lynnig och trotsig samt ganska korkad i sina resonemang. Jag själv dricker mycket sparsamt och avböjde de flesta inviter att dricka tillsammans med honom. Dels tänker jag på barnen och dels blir jag lätt fysiskt dålig av alkohol. Han fortsatte att dricka kväll efter kväll och till slut blev det så mycket gafflande att det fick mig att be honom att flytta ut eller ge fan i att dricka. Han valde då, efter att förklarat mig löjlig och överdriven att hålla sig nykter. Väl och ve. Det höll i kanske tre månader och sen började han, utan samrådan med mig före att plocka fram öl igen. Det dröjde inte länge förrän han brusade upp och jag sa åter att nu är det nolltolerans som gäller om han vill vara en del av mitt och barnens liv för de ska absolut inte behöva lyssna på hans idiotsnack. Det var för ett år sedan drygt. Jag har senaste halvåret hittat konjakflaskor på hans kontor och vad jag förstår så sitter han och häller upp på små reseflaskor som han gömmer lite här och där. Innan han går och lägger sig huttar han på toaletten och gömmer de tomma småflaskorna och tar med sig på morgonen. Härom dagen såg jag honom stå vid firmabilen o hälla i sig två. Hans andedräkt avslöjar honom och vid det här laget känner jag väl igen lukten. Han är aldrig plakat full, men jag har genom åren tappat förtroendet för honom och intresset med faktiskt. Några som inte har tappat intresset för honom är ju barnen som ser honom som sin pappa (det är han dock inte) och det är väl här skon klämmer annars hade jag sparkat ut honom för länge sedan.
Vad tycker ni? Ska jag göra ett försök till för barnens önskan att ha honom häromkring eller bara göra processen kort och hiva ut honom? Jag oroar mig för att han dricker och kör bil och att barnen är med och dylika Det oroar mig också att jag slösar bort tid på en människa som inte verkar uppskatta det han har.
Hur medberoende är jag? Hur beroende är han?
Jag vet ungefär vad han kommer att bemöta mig med för argument vid konfrontation. Först o främst behöver han det för att kunna somna, sen är det så liten mängd, samt att jag är rent löjlig, det stuket.
Eftersom jag inte har kvar några känslor annat än vänskapliga känns det som jag bara går och drar på det hela.
Är det någon som har något råd att ge mig här? Jag hade verkligen uppskattat det då jag inte har några direkta erfarenheter av alkoholmissbruk.

InteMera
sön, 2019-07-07 - 13:22

Du har hittar till världens bästa forum för hjälp till självhjälp när det gäller medberoende och alkoholism! Läs runt i trådarna så kommer du få många aha-upplevelser. Man tror man är ensam med det man upplever men det visar sig att väldigt många av oss här på anhörigsidan i grunden sliter med samma frågor och funderingar.

Är jag onödigt misstänksam?
Har jag fel?
Är jag överkänslig?
Kanske han slutat nu när han lovat?
Borde jag flytta alt. Kasta ut honom?

Känns det bekant?

I din situation skulle jag nog tycka det var bättre ni går skilda vägar, om du tänker dig in i hur ert förhållande skulle se ut om han helt slutade dricka. Idag. Skulle ni då hitta tillbaka till det du önskade från början eller har din tillit och kärlek gnagts bort av drickandet under så lång tid så skadan inte kan repareras?

Din magkänsla har nog rätt, han dricker mer än du ser och förnekelsen intygar bara ytterligare han har beroendeproblem. Förnekelse är en tydlig röd flagg att hans drickande inte är sunt.

Vill du att dina barn ska växa upp med den typen av fylle beteende han uppvisar? Det kommer sannolikt förbli likadant eller förvärras. Barnen är ännu små och saknaden skulle nog försvinna om han inte är deras riktiga pappa heller. Du och barnen ska gå först i era liv, inte alkoholen och alla lögner och misstänksamhet och all den energi det kommer suga ur dig som du borde lagt på dina barn och dig själv. Hur vill du att ditt liv ser ut om ett år, fem år? Tänk bästa och sämsta möjliga. Vad kan du göra för att komma vidare i dina tankar?

Fortsätt skriv här och läs runt, det finns massor med kloka trådar och insikter att ta del av och att se sina tankar i skrift får också ofta ögonen att öppnas för vad man håller på med.

Ta hand om dig!

Skrållan
sön, 2019-07-07 - 13:43

Jag tror att börjar man ha sådana frågor som du har, så är det ju något som inte stämmer. Gå på din magkänsla. Jag skulle råda dig, lägg inte mer tid på honom. Han verkar inte vilja förändra sig, och han inser inte vad han håller på med.
Ursäkter kommer dom alltid med. Jag har ont, jag måste dricka. Jag kan inte sova, jag måste dricka. Undan för undan skyller dom på något. Jag brukar tänka, hur skulle jag själv lösa det om jag t.ex. inte kunde sova. Jo jag kan söka hos läkare, och kanske få någon medicin. Inte ta till alkohol.
Tänk på dina barn. Om det fortsätter så här flera år till, känns det bra för dina barn?
Hoppas du hittar den lösning som passar dig, och fortsätt skriv här, så du kan få tröst och råd.

Lalaland
sön, 2019-07-07 - 15:56

Ja det är nog på tiden att jag eliminerar den här mannen ur mitt liv. Jag tror att jag får ta hjälp av mina vänner och er ett tag framöver för det kommer att kännas tungt. Jag är nog arg på mig själv för att jag låtit det dra ut på tiden när mina känslor för honom redan dött. Jag ser fram emot att han åker till jobbet och fasar för att han kommer hem. Förljugenheten står mig upp i halsen. Att han dessutom behandlar mig som idiot som inte märker något retar mig ännu mera. Jag är någon man kan lura i hans ögon. Riktigt nedslående.
Tack för support. Det värmer och jag blir tårögd.

Lalaland
sön, 2019-07-07 - 16:00

Ja smord i käften när det kommer till undanflykter är han i alla lägen. Jag försöker mobilisera energi för detta nödvändiga uppbrott. Mest behöver jag nog för att ta hand om barnen och deras känslor. Jag bävar verkligen.
Men ni tycker alltså att jag inte överreagerar? Det känns ju betryggande bara det.
Tack för synpunkter. Ni kan kanske förstå hur det känns att gå här med oro i magen och ilska över hans beteende.

Lalaland
sön, 2019-07-07 - 16:00

Ja smord i käften när det kommer till undanflykter är han i alla lägen. Jag försöker mobilisera energi för detta nödvändiga uppbrott. Mest behöver jag nog för att ta hand om barnen och deras känslor. Jag bävar verkligen.
Men ni tycker alltså att jag inte överreagerar? Det känns ju betryggande bara det.
Tack för synpunkter. Ni kan kanske förstå hur det känns att gå här med oro i magen och ilska över hans beteende.

Adde
sön, 2019-07-07 - 16:20

överreagerar inte ! Hiva ut honom innan barnen tar mer skada av hans drickande !