Hej har varit medlem ett tag. Men inte skrivit. Är tillsammans med en man sen 11år. Han har alltid under våra år tillsammans druckit mer än vad jag tycker är sunt. Har alltid tyckt att det varit jobbigt med hans drickande men har inte sagt det till honom dom första åren, utan bara accepterat det. Han blir alltid väldigt aggressiva när han dricker. Dom första åren blev han aldrig arg på mig. Men det var alltid någon eller något han var arg på. Han går sällan ut, utan sitter hemma och dricker, pratat i telefonen och spelar hög musik. Varför han inte blev arg på mig i början var nog därför jag inte sa något om hans drickande. Men tillslut så började säga att jag tyckte att det var lite jobbigt att han drack så mycket som han gjorde och att jag tyckte han var obehagligt när han drack. Eftersom han alltid blev så arg. När jag började säga till så vände hand sin ilska på mig och det är väl där vi är idag. Han säger att det är pga mig han dricker för jag har blivit så annorlunda, stänger ute honom och ger inte den kärlek som jag gav förut. Det här säger han när han har druckit. Han gör slut med mig varje gång han dricker. Tvingar mig att packa och lämna tillbaka hans nycklar, för det är hans hus vi bor i. Kan förtydliga att vi bor flera mil från min familj och vänner. Flytta till honom för ca 6 år sedan. Iaf så gör han såhär varje gång. Och jag förlåter honom varje gång. För han ångrade sig alltid dagen efter och säger att det inte ska hända igen. Jag drabbades av cancer för ungefär 2 år sedan och vi hade en väldigt tuff tid. Men dom fick bord den och nu går jag på kontroll för att vara säker så att de inte kommer tillbaka. Han drack väldigt mycket under min cancer behandling och någonstans tänkte jag att nu borde han väl ändå tänka om eftersom han alltid sa att han var rädd att förlora mig pga cancern. Men det har bara blivit värre. Han dricker inte när han jobbar. Men direkt han blir ledig ska han festa till det och dricker ca 10 star öl varje gång. Han går skift gång och har ledigt 1 vecka då och då. Hans lediga veckor känns det som jag går på nålar, vet aldrig vilken skick han är i när jag kommer hem från jobbet. Har alltid en stor klump i magen dom veckor eller helger han är ledig. Känner mig inte trygg alls med honom. Och som alla verkar skriva så känns det ibland som att jag överdriver. Att det inte är så hemsk som jag tycker för han dricker ju bara öl och som han själv säger. Han går ju aldrig ut. Det finns så mycket mer att berätta men det var en liten del av hur jag har det. Vet inte längre vad jag ska göra. Är det jag som överdriver?

sessi

Min blir väldigt elak när han dricker alkohol. Kallar mig för fula saker. Det classiska är att jag aldrig borstar tänderna eller duschar...
Fick sådana sms vid 2 eller 3 tiden i morse. Det är jätte jobbigt....

Förlorad själ

Alla har rätt till att må bra. Och du tycks inte må bra när han dricker. Du ber han sluta dricka men det vill han inte lyssa på. Med det så visar han ingen respekt eller kärlek till dig. Han ber dig packa dina väskor och känner att han har makt för det är hans hus. Det är på en så låg nivå det bara kan bli. Jag är påväg att bryta med min problem person. Han har gjort mkt som sårat mig genom år. Nu räcker det. Samma för dig sätt ner foten och visa att du inte tänker bli trampad på. Kämpa vidare och tänk på dig själv i första hand. Styrke kram ?

Det verkar vara klassiskt att de ska vara elaka och säga taskiga saker. Det är likadant hos oss och blev som du säger en vändning när jag började protestera och säga vad jag tycker om hans drickande.
Det är väldigt egoistiskt beteende han har mot dig. Både under din cancer behandling där han skulle funnits vid din sida som stöd istället.
Men även att han visar makt i huset är inte okej.
Ta hand om och var snäll emot dig själv för det är du värd?

Hemsk att man måste uppleva all det elaka orden från den människa som man älskar och sägs älska en. Vad är det för slags kärlek?Jag tänker många gånger, varför vill man ens dricka om man bara blir elak? Sen dagen efter när ångesten kommer då mår han så dåligt och ska aldrig göra om det. Ska bättre sig. Lovar att bara jag ger stöd ska han klara det den här gången. Han har sagt så i 11år. Vad ska få mig att tro på det här denna gång? Känns som att man tappar bort sig själv för varje gång man förlåter så förlorar man sig själv bit för bit. Styrke kramar till er alla som går igenom allt det här. Kommer det bli bättre? Om inte kan man inte få styrkan tillslut att lämna

Li-Lo

Vad fint att du hittat hit och sätter ord på hur det faktiskt är för dig. Det låter som att du inte längre ser på hans drickande och beteende som enskilda händelser utan som ett mönster, en smärtsam insikt. När jag läste ditt meddelande stannade jag upp vid "Han blir alltid väldigt aggressiva när han dricker." Jag vet ju inte hur det är för dig samtidigt vill jag gärna ge dig ett råd. Det är att kontakta kvinnofridslinjen, kanske har du redan gjort det? Aggressivitet har en tendens att eskalera och du nämner att det redan har förändrats under tid till det sämre.

Du har fått fina svar här och jag hoppas att vårt forum kan vara ett stöd för dig nu. Du är modig som berättar det är ett steg mot förändring.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Kvinnofridslinjen: 020-50 50 50
kvinnofridslinjen.se