av Arcis

Arcis
sön, 2019-10-06 - 01:14

Hej!
Vet inte hur jag ska börja min tråd. Min pappa har varit alkholist sen jag var 12 år. Jag är nu över 30 år.
Jag ser hur det påverkar min mamma väldigt negativt med ständig oro över om min pappa har druckit eller ej.
Jag har tagit upp det med honom då han ej varit nykter att detta inte kan fortsätta. Jag själv känner av den där oron jag hade som barn när jag pratar eller umgås med honom. Det är konstigt. Det gör det hela jobbigt att ta upp det med honom. Dels för att jag inte orkar eller att han kanske blir väldigt upprörd.

Han har ett år kvar till sin pension och han lägger mycket pengar till spriten. Ofta är han påverkad eller helt borta när vi ses.

Han är ju ändå min pappa så jag vill ju se att han kommer klara det här. Men jag tror inte han ens har riktigt en sjukdomsinsikt eller vilja till att sluta dricka.
Han har alltid varit ganska intensiv i perioder. Tar gärna över samtal och lägger sin bild pch åsikter över alla andra. Han kan också vara ganska elak mot speciellt min mamma. Mycket bråk och konflikter över småsaker.

Då när jag var liten var han väldligt våldsam av sig men idag är han inte fysisk iallfall. Jag är i den punktem då jag inte riktigt kan se ett ljus i tunneln längre och är främst orolig att min mamma ska leva tillsammans med honom som pensionär.
Jag vet att det är upp till henne såklart men jag och hon har pratat en del om det här att det måste ta ett slut.

Han sa till mig att han skulle ta tag i att prata med någon och sluta dricka. Men det är ju inte bara att sluta och dricka heller. Jag kan liksom inte lita på vad han säger innan han gör något åt det.

Jag vet faktiskt inte vad jag kan göra. Jag är beredd att låta honom välja spriten och säga upp kontaktet med honom. Jag vill också att ävriga i min familj ska må bra och ha ett liv utan det här. Jag tänker främst på min mamma då.

Vad gör man egentligen? Pappas alkholism har funnits med i hela livet och jag orkar inte mer.

Jag skulle vilja att han blir nykter och ordnar upp sitt liv men det måste ju komma från honom.

Han kommer inte klara sig själv, det vet jag. Men jag känner mig maktlös speciellt då det påverkar andra. Vill han välja spriten och allt det där så ser jag honom hellre som död för mig än att han även tar över min mammas liv och förstör det också.

Är lite extra orolig då mina föräldrar snart är pensionärer och är rädd att det också kommer påverka dom negativt ekonomiskt.

Det känns som det är kört för honom egentligen.... Vad ska jag eller vi göra? Vad gör man i en sån här situation?
Har även två syskon, ska alla prata med honom?

Mvh Arcis
( PS: ursäkta om mitt inlägg är lite rörigt, finns egentligen hur myckett som helst att skriva om när det gäller det hör)

Gladis
mån, 2019-10-07 - 00:32

...Men du skriver själv att det varit så med din far sedan du var liten och att du nu fått nog. Grattis. Det är att du tar ansvar för dig, ditt mående och ditt liv. Tyvärr kan du inte göra så mkt mer med din mor annat än att finnas där för henne, prata. Om det går. Hon är kanske så extremt medberoende att hon måste göra sin egen resa in det här. Du gör din resa.
Din mamma är vuxen likaså din pappa. Dom måste ta sitt ansvar. Du kan bara ansvara för ditt dvs dina gränser, mående, liv.
Din pappas drickande har plågat dig som barn med låt det inte plåga dig mera, vad du accepterar är nu upp till dig. Sätt en gräns. Och du kommer överleva och leva. Även om det känns tungt att tex ställa ultimatum eller att bara sakta backa undan. Ibget är mer rätt eller fel. Gå på anhörigstöd, grupper. Medberoende grupper. Prata med andra som är i samma situation. Så kan du tillfriskna från ditt medberoende.