av nanana123

nanana123
tis, 2019-11-05 - 14:46

Jag har varit tillsammans med min pojkvän i snart 5 år, jag är 26 och han är strax över 40, just nu har vi ett distansförhållande då jag pluggar på annan ort. Vi bor båda två utomlands, jag bor själv medans han bor tillsammans med sin 7 åriga dotter från ett tidigare förhållande. Han har druckit mycket sedan första dagen vi blev ihop men det har eskalerat rejält sedan jag valde att börja studera på universitet och därmed flytta ifrån honom. Han har tidigare alltid varit ärlig mot mig och berättat om han varit onykter och hur mycket han har druckit (tror jag åtminstone). Nu har lögnerna startat, han ljuger om allt! Hur mycket han druckit, om han druckit, om han varit ute och festat, vilka han har varit ute och festat med..ja, ni hör ju. Jag känner mig så fruktansvärt sviken, ensam och ledsen. Alla mina tankar går till detta och framförallt till dottern, som måste leva med detta varje dag. Jag känner att detta går ut över mina studier då det är svårt att fokusera. Jag älskar honom men jag vet inte vad jag ska ta mig till. För tre veckor sedan lovade han mig att inte dricka och va nykter i över två veckor, började träna och allting flöt på bra. Denna helgen förändrades allt. Jag känner att jag inte kan lita på honom längre. Ska tilläggas att jag har en begränsad umgängeskrets på min studieort då de flesta av mina vänner bor kvar där jag och pojkvännen tidigare bodde tillsammans så jag känner mig ofta ganska ensam. Snälla hjälp mig jag vet inte vad jag ska ta mig till och gråter mig ofta till sömns.

Nordäng67
tis, 2019-11-05 - 19:43

tänker mer som att han inte behöver "rapportera" till dig huruvida han dricker, hur mycket han dricker mm så kanske det känns lättare för dig. För faktum är att det är hans problem. Det är han som skall lägga energi på att vara besviken på att han misslyckats med att vara nykter, inte du. Att fjärrstyra en annan människa på distans är ett omöjligt projekt. Omöjliga projekt brukar vara bäst att lägga ner. För sin egen skull. När det gäller hans dotter. Först av allt är det otroligt fint att du bryr dig. Men kanske kan du försöka tänka (känna) skillnaden mellan empati och ansvar. Du bryr dig men han har ändå ansvaret. Du har ansvar för din relation till henne och han för sin. Dessutom så har han huvudansvaret i egenskap av vårdnadshavare. Svårt det där då ett barn är så utsatt. Har hon sin biologiska mamma på nära håll? Har du någon kontakt med henne?

gros19
tis, 2019-11-05 - 22:27

Att han har allvarliga alkoholproblem tycker jag framgår tydligt och när man inser det spelar det kanske inte så stor roll hur mycket han dricker. I vilket fall som kan din kontroll inte hjälpa honom att bli nykter. Det beslutet måste han själv komma fram till. Det är sorgligt och mycket smärtsamt när någon man bryr sig om gör sådana destruktiva val. Är nog ofrånkomligt att du är ledsen. Du är också maktlös, vilket är en plågsam känsla, men det är befriande när man väl inser det. Jag kan ha fel men upplever det som att du ännu inte är helt införstådd med att din pojkvän har allvarliga missbruksproblem och det är ju något man helst vill blunda för.
Vad det gäller hans dotter så är det riktiga att göra en orosanmälan till socialförvaltningen, som sedan får ta ansvar för att hans dotter slipper leva i ett hem där det förekommer missbruk. Detta kan i bästa fall resultera i att han beslutar sig för att ta emot hjälp för sina problem. Att anmäla gör man ju inte gärna och har du möjlighet att i första hand prata med dotterns mamma kan du ju göra det.