Dendomskrattaråt

Mannen i mitt liv, den underbarasre sexigaste, mest insiktsfulla mannen- han som ser mig o får mig känna att något är värt nåt..är alkoholist. Och när han dricker, är jag inte vatten värd. Förhållandet är slut- o jag mår så förbannat uselt av att inte ha honom. Hela han är som en drog i sig. Att han är periodare kan jag nu 2 år senare notera och vid samma tid förra året kastade han ut mig. Han gjorde det idag igen. Jag har nånstans att bo. Men att den som älskar en ( o jag är ingen romantiker egentligen men hag tror faktiskt att han på ett plan älskar mig) kallar en fula saker o får en att tro att allt är ens fel " tjatar- låter som en repig skiva- du fattar ingenting- enough said- det är över för alltid den här gången nu"...och jag sitter här o allt jag saknar är trots den skiten- honom. Jag är så innihelvete medberoende..denna gången gjorde jag inte som förra- då jag själv söp ner mig o försökte ta livet av mig- jag ringde hans ex, hans mamma (!) , min mamma, hans vänner o mina vänner..så att " alla" vet. Jag vill inte skämmas mer. Och han behöver ett nätverk..jag behövde skriva av mig

Förkrossad

Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag är också så fruktansvärt kär i en alkolist, världens finaste man. Men som gör mig så illa, skämmer ut mig och sårar mig gång på gång.

eller hatälskar du drama och berg-och dalbana? Hoppas du inte tar illa upp över frågan. Efter att ha jobbat mycket med mig själv så har jag kommit fram till att jag sökte drama men påstod att jag hatade det. Hade ett förhållande med en alkoholist och hur många gånger grät jag inte och skrek "jag behöver trygghet och stabilitet". Men frågan är om jag hade klarat av att ha det lugnt och stabilt. Hade nog blivit ännu mer osäker. Och det beteendet tror jag beror på att man inte är trygg i sig själv och inte känner sig själv. Nu har jag jobbat mycket på att vara trygg i mitt eget liv, göra mig själv trygg. Så hade jag träffat någon som mitt ex idag så är jag ganska säker på att jag inte hade blivit ihop med honom. Fick tidiga tecken men lyssnade inte på mig själv. Hade du stabil barndom och uppväxt? Det hade inte jag. Vänd fokus till dig själv och lyssna på dig själv. Du skriver att han är mannen som får dig att känna att du är värd något. Fundera över varför det behövs en annan människa för att du skall känna att du har ett värde. Kram

Dendomskrattaråt

Det är så fruktansvärt knäckande för självkänslan den där bergochdalbanan av att vara underbar och sen helt värdelös inom loppet av en kväll..

Dendomskrattaråt

Det är en jättebra fråga. Han hjälpte och lyfte mig och bekräftade, älskade och sa exakt de saker jag längtat efter i hela mitt liv på att få höra. Ingen annan har gjort det och därför är jag beroende av att få höra det och känna det igen.