Serena

Vi bor inte längre ihop eftersom han bara fortsatte droga och dricka.
Det är skönt att inte behöva ha den där oron hela tiden i hemmet, problemet är att han inte fattar eller känner någonting alls!??!
Han bryr sig inte ens om barnen.
Han ringer och vill träffa mig eller skickar kärleksförklaringar med mail, och han tror verkligen att jag ör hans fru fortfarande (vägrar acceptera inse fatta att skilsmässan är klar) men han frågar inte om barnen eller engagerar sig i deras liv. Det är som om dom inte ens fanns.
Jag kan inte förlåta eller glömma och jag lider av att se hur barnen blir bortglömda och ignorerade. Jag blir arg och ledsen.
Det är som om man inte får prata om det heller, pappor som försvinner är inte pk alls. Ingen vill veta att det finns sådana för nu är alla pappor jämlika... och jag blir avundsjuk på dem som har en normal far till sina barn.

Är det bara jag eller är det fler som känner igen detta?

Sara Elsa

Ja, det är så det känns. Som om han söker efter mig och inte sin son. Mina stora barn är mer kompetenta och gör mer för deras lille halvbror än han. Det är verkligen sorgligt. ❤️

Personer med missbruksproblem har relationen med sin drog, med objekt och definitivt inte med sina barn. Det är så fruktansvärt sorgligt och jag blir så arg. Har själv en utvecklinsstörd dotter, som dock inte är mer utvecklingsstörd än att hon köper en present till pappa när han fyller år. Paketet vill hon ju lämna men får till svar att han firar inte sin födelsedag. Vad hon gör med paketet bryr han sig inte om. Han vill supa i fred så enkelt är det. Det finns inte ord för det. Glöm inte att du är bra som bryr dig och gör inte som jag gör ibland, anklagar mig för att jag skaffat en så dålig far till mitt barn.❤