av Prinsessan på ärtan

Prinsessan på ärtan
tors, 2020-01-16 - 11:28

Försöker starta en ny tråd, men får bara att oväntat fel har inträffat ? hur som haver vill jag bara ge mina styrkekramar och massor med tack till Inuet ❤️ önskade att de fanns fler nyktra alkoholister som skulle kunna ge samma respons som hen gjorde/försökte göra med hens erfarenhet och hens sanning. Fick svar på några av mina funderingar om hur varför gör min sambo så mot mig. Hur tänker han.
Det jag hittat här på forumet är väldigt insiktsfullt i det liv jag lever. Men känner att saknaden till förståelse fortfarande finns. Det poppar upp nya frågor och många man burit på och Nej det går inte än att ta upp den med min sambo som är en periodare. Inte än iallafall. vi är , eller jag hoppas att vi är i förändringsfasen.
Han skrev in sig i måndags på en behandlingsklinik så det har bara gått 4dagar på en 4veckor behandling där med möjlighet till förlängning. Vilket vi båda hoppas på att det finns möjlighet till.
Har sökt ljudböcker som handlar om alkolism, medberoende och vad allt det innebär med beteende från båda sidor för att få ett förstående från min sambos sida i beteende och hur man tänker när lögner svek och smusslande dyker upp.
Som han själv säger så händer det bara? Ibland märker han av beteende förändringen och ibland så är han inte alls med åh sen så sitter han i skiten?
Lyssnar just nu på boken "Djävulsdansen" som handlar om medberoende. åh hjälp vad mycket jag känner igen mig i den?! Mitt beteende mitt sätt att hantera situationen. Men som alla säger här så enda utvägen är att lämna beroendepersonen även i boken, så långt jag hunnit i den i alla fall ?
Men är det verkligen så? Om min sambo nu försöker med att vara där åh försöker ta tag i sitt beroende och jag här hemma samtidigt försöker lära mig hantera det här med medberoende, och om vi i fantasin säger att allt går bra några månader men kanske 5år och sen ett återfall? Hur ska man ställa sig till det? Är det absolut finito då? Eller?
Nu är det inget vi siktar på,vi siktar ju på resten av livet men med allt som jag gått igenom så känner jag oron redan nu, hur/vad ska jag göra då?! Och som tidigare gånger när han försökt så då har han ju gjort sin bit? Försökt med antabus, (3månader) sen 3månader till nykter men föll sen igen. Provat med aa möten, funkade inte heller bor i en liten stad. Så efter 3 möten så om de var 6regelbunda av 10st som var där så kunde han se 3st av dem som kom ut från Systembolaget eller satt i parken.inte tillsammans utan 3olika personer från tidigare möten. Men på mötena så satt de åh visade den nyktra sidan. Så han tappade motivationen.
Det var inte så han pekade ut personerna men bara berättade.
Hur som helst saknar jag fler som Inuet som kan berätta ärligt från sitt perspektiv hur det var hur hen tänkte/tänker när det gäller jakten på alkohol och hur hen ser på sin sambo som ifrågasätter får sömnsvårigheter m.m och barnen som ställer frågorna m.m nån som kan svara på mina medberoende tankar om förkrossade förhoppningar.
Kramar till er alla som kämpar där ute oavsett beroende eller anhörig❤️

Clara
fre, 2020-01-17 - 09:50

Det finns nån mer här, minns inte längre nu, som haft ett eget beroende och ibland relaterar till det. Problemet med personen som kallade sig Inuet, som jag minns det, var att hen, som så många nynyktra, var helt säker på att det fanns EN sanning, och den satt hen på. "Jag har skådat ljuset", liksom. Mitt ex var också så varje gång han upplevde att han slutat supa för gott, helt nyfrälst liksom. Ganska obehagligt. Det finns såklart lika många svar på frågan om varför och hur som det finns alkoholister.

Jag minns när Djävulsdansen kom ut, att Ulf Lundell var så arg över hur hans dotter (Sanna) utmålade sin barndom. Så jobbigt hade det inte alls varit, menade han (som ju var den som söp sönder den). Jag vet TVÅ personer som höll med Ulf Lundell: Den ena var Marcus Birro, själv nykter alkoholist (men inte särskilt frisk, skulle jag säga. Hans offerkofta är ju fortfarande enorm). Den andra var min då fortfarande äkta man. Han trodde inte heller på att det var sådär jobbigt att vara barn till en alkis, det var omöjligt hävdade han. Han trodde inte att våra barn påverkades särskilt mycket heller, av hans eget supande. Men det gjorde de, kan jag säga, och de påverkas fortfarande, snart fem år efter att jag lämnade honom. Jag också.

Det är ju det som är grejen med missbruk, och medberoende. Det påverkar hela livet, även de nyktra perioderna. Man är på helspänn jämt, och det tror jag inte att en alkoholist förstår. Min man hävdar fortfarande att det var min oförmåga att "slappna av" och "fokusera framåt" som fick honom att fortsätta trilla dit. Tack för den, liksom. Jävligt svårt att slappna av när man inte vet om idag är dagen han tycker att det känns som en bra idé att försöka hämta barnen i skolan synbart berusad. Om jag försökte ta upp det fick jag höra att jag fick skylla mig själv som valde att fokusera på det negativa.

Och att din man gjort sin bit för att han tagit antabus - antabus tar ju inte bort suget. Mitt ex kunde supa utmärkt på antabus, han blev lite röd på halsen bara. Det är ju jättelätt för honom att sitta och skylla ifrån sig, att det inte är hans fel, att er stad är för liten för att AA skulle funka.

Jag tycker att du ska fokusera mer på vad DU behöver, inte på hur din man tänker.

I all välmening
Clara

Prinsessan på ärtan
fre, 2020-01-17 - 10:44

Tack för att du delade med en del av ditt liv❤️

Det jag reagerade på i "Djävulsdansen' var att de nämner att de pratat med många barn som säger att: den som var den beroendepersoner var ju inte så jobbig, hen var ju bara full. ??? Det som skulle ha varit jobbigt för ett barn i den uppväxtmiljön skulle varit den medberoende som hela tiden var orolig, helspänn, frånvarande i sina tankar, stressad m.m och (de sa de aldrig iboken utan mitt eget antagande) nykter?!

Därav min andra tråd.. "medberoende=personlighet=fel?"

Allt du säger låter logiskt, det där med aa här i stan hmm Jo det är ju bara min sambos egen vilja som kan göra att han lyckas. Men som jag förstår det så en del i att lyckas är också att hen har ett visst skyddsnät/trygghet att luta sig mot när man vissa dagar känner sig svag? Och som jag förstod min sambo då så la han väldigt stor trygghet på att kunna vända sig till andra i samma situation och få nån typ av styrka där när han väl hade bestämt sig den gången att nu får det vara nog.
Och med "kryp" i kroppen sen se andra från gruppen skita i allt de suttit och bedyrat på mötena blev väl antar jag för mycket för den nyktra sambon att stå emot när alkoholist djävulen pockade på hans axel åh intalade honom att "ja men nån öl kan du ju ta? "

gros19
fre, 2020-01-17 - 19:39

Stör mig väldigt mycket på människor som tror det finns en sanning. Tyvärr har tolvstegsmodellen ibland utgett sig för att vara enda vägen till nykter och drogfrihet. Inte alla säger så, brukar själv ibland samtala med en äldre man, tolvstegsterapeut med ett eget beroende. Han säger du kan bli nykter med vilken behandling som helst och du kan även bli nykter utan att genomgå någon form av behandling. Allt handlar om motivation. Samtidigt säger han också att tolvstegsmodellen är en bra metod. Ett fint förhållningssätt som inger förtroende. Kineserna säger "sanningen slår ut som en Lotusblomma med ett oräknerligt antal kronblad.

VaknaVacker
lör, 2020-01-18 - 22:08

Kan förklara hur det varit för mig. Jag har försökt sluta dricka många gånger under de senaste 7 åren. Längsta perioden har varit 3 månader. Det sista halvåret har det blivit värre så för tre veckor sedan bestämde jag mig. Nu får det vara slut med drickandet. Skaffade konto här då.
Du undrar varför man beter sig som man gör. Alkoholen är ett gift som möblerar om i hjärnan. Den vill bara ha alkohol för att få endorfinkickar. Man blir som en robot utan konsekvenstänk. Man tänker inte på sin familj och från början förstår man ju inte att man är alkoholist. Hjärnan blir kidnappad. Man blir så egoistisk det är bara ens sug efter alkohol som styr. En sjukdom utvecklar man. Både ens familj och man själv lider under detta.
Många säger att man måste nå botten för att bli så motiverad att man klarar att sluta. Men hoppas det inte är så, för då kommer jag inte klara detta.
Kan bara säga för min egen del att jag vill inte orsaka min familj stress och oro mer. Måste ta hand om mig själv för att fortsätta leva för dem och mig själv helt enkelt.
Hoppas nu att behandlingen går bra för din partner, att det blir en vändpunkt!

Sisyfos
sön, 2020-01-19 - 08:32

Lyssna på alkispodden så kanske du kan komma närmare sanningen. Där beskrivs ofta mötena i väldigt positiva ordalag, men det beror ju säkert på vilka som är där. Igår lyssnade jag på ett avsnitt där de som pratade beskrev att det var jätteviktigt för dem att fokusera på andras behov också. Att det var farligt när de mer och mer gick in i sig själva och började se orättvisor etc. Kanske kan man lära sig se tecknen på ett återfall. Och det går inte att i förväg säga att du ska lämna vid ett återfall. Beror på hur, när, hur personen agerar etc etc.

Prinsessan på ärtan
mån, 2020-01-20 - 05:08

Så bra förklarat! Det är något han aldrig sagt med egna ord men antytt, jag däremot kan ibland se när det händer men med tiden insett att DÅ just då så ska jag bara vara tyst? för om jag nämner minsta lilla så exploderar det åh så försvinner mannen jag älskar helt och hållet i alkoholistens tänk. Och där och då med min tystnad så väcks min medberoende person och startar mina kugghjul i hjärnan! Oro, stress söka burkar, lukta, iaktta, tassa på tå för rädslan att nämner jag eller gör jag något som kan tolkas som "fel" hos honom så då har han en anledning till att ta till med det han "behöver"?!

Det senaste året så har vi endå kunnat samspelat, till en viss gräns. Tror jag? ? Han har ramlat dit i perioder 5ggr senaste året och "vi" har kunnat bromsa fallet oräkneliga gånger. Och det med att jag har försökt försiktigt påpeka att nu verkar det inte så bra, kanske prova lägga dig igen försök att bara vara bakis och ta igen dig. Jag ser till så barnen inte stör, väcker dig när det är dags för middag så kan du lägga dig igen efter det.

Vet det är inget direkt liv det heller men i kampen mot alkoholist djävulen så hade jag förhoppningen kvar om att det här fixar vi.

Är oerhört tacksam för de svar jag får från andra medlemmar här på forumet! ❤️ Det hjälper mig i massor med mina tankar och funderingar i "vart står JAG nu? Vem är jag i det hela? Vem är HAN som dricker och prioriterar det andra istället för det han säger betyder allt för honom?"

Tusen tack! ❤️?