av Annamars

Annamars
lör, 2020-05-23 - 14:02

Jag känner att jag vet svaren egentligen och jag vet vad som måste göras men så kommer ändå de små tvivlen. Kanske kanske det finns en chans att han ändrar dig.
Vi var på en resa i februari. När vi åkte hade min sambo ryggskott och det var in i det sista oklart om vi kunde åka. På resan besökte han apotek och han började beter sig konstigt. Han brukar kunna dricka en hel del men aldrig att de märks speciellt nämnvärt. Men på resan blev han full, flummig. Han och sonen åkte jet ski och de åkte rakt in i en båt. Sambon sa att det var för sonen inte släppte gasen. Vi fick besöka sjukhus då det var oklart om sonen behövde sy. Det behövde han inte visade det sig men ändå.
På planer hem satt han med barnen. Jag brukar alltid sitta med barnen men denna gång skulle jag köra hem så jag tänkte jag kunde få det lite lugnt. Efter en stund kom min son o så att pappa är arg och tycker jag ska hoppa av planet. Han blev nekad mer alkohol av flygvärdinnorna och blev arg. Jag fick han ialf att byta plats så jg kunde sitta med barnen. Han typ däck resten av resan.

På morgon när vi kommit hem ringde jag hans föräldrar o syster och vi tillsammans ställde han mot väggen. Han blev ju kränkt och arg.
Jag ställde ultimatum att han skulle visa att det inte finns något problem så han skulle vara nykter 2 månader. Han mena att det inte var alkoholen som var problemet på resan utan att han tog tabletter för ryggen. Han sa dock att man inte skulle ta dom med alkohol ändå gjorde han det.

Efter en månad kom han hem och erkände han druckit ett glas bubbel hos en kompis. Han sa förlåt o att det inte skulle upprepas. Samma vecka hitta jag en öppnad vinflaska under hans säng. Jag konfronterade honom och han erkände han druckit den gör de var mycket på jobbet. Jag sa att vi gör tillsammans, inte döljer och ljuger. Bättre han berättar om han blir sugen. Ja sa han och så börja han dricka sin "vanliga" rutin på helgerna.
Jag fick en känsla o kollade i bastun. Där låg två flaskor vin (tomma) undangömda. Först neka han sen sa han han druckit en av dom för han ville inte visa hur mycket han drack för mig.
Han sa först han handlat kontant på systemet.
Igen fick jag en känsla och hittade mer gömt i bastun och bemöttes med att han vet inte hur dem hamnat där.
Ny känsla och jag hittade en flaska undangömd i en relaxstol. Först bemöttes jag med jag vet inget om den. Sen kom det att han druckit den innan resan.
Jag bad han packa en väska och åka iväg då vi inte behöver detta jag o barnen.

Han har adhd och lämnat prover denna tid sen vi kom hem och proverna är bra. Men om man gömmer, ljuger osv så är det ju ändå ett problem.

Jag antar att jag måste lämna. Detta kommer hända igen. Men jag vill ju inte att han ska ha barnen när det föreligger problem.
Någon som varit i liknande sits och har några råd? Tacksam för svar mvh Anna

Självomhändertagande
tis, 2020-05-26 - 14:42

eftersom jag inte har barn, men jag har levt med en alkoholist. Jag läser din fina och kloka kommentar i en annan tråd: "Sök hjälp, någon att prata med så du får stöd. Tänk alltid på dig själv i första hand. Var rädd om dig!"
Då tänker jag att du kanske redan har sökt hjälp, om inte gör det.
Det är märkligt. Jag sitter och arbetar med skrivandet. Får ett samtal från mitt ex och jag har börjat svara sedan corona spreds. Han verkade insiktsfull och hade inte druckit på 4 veckor. Nu lät han full. Jag avbröt samtalet och sa att jag ska skriva vidare. Jag väljer själv. Idag valde jag att svara. Jag har slutat att fråga om hans livsstil, men jag hör.
Han blev arg när jag inte ville höra på honom i "bara 10 min till" efter att vi pratat i nästan 20 min, då har han mage att säga att "jag har hört på bara dig" viket inte är sant, men jag har lärt mig att bara släppa taget när det gäller honom. Han är kvar i sitt ekorrhjul och ibland behöver jag höra det och förstå att det går att gå vidare. Jag har gått vidare. Jag lever ett medberoende fritt liv idag och jag ser honom som en människa jag har älskat och som har gett mig många fina samtal under 12 år, men jag har lärt mig att avbryta när jag vill.

Du skriver "Jag känner att jag vet svaren egentligen och jag vet vad som måste göras men så kommer ändå de små tvivlen. Kanske kanske det finns en chans att han ändrar dig."

Ja, kanske det finns en chans. Tills dess kan du välja hur du vill ha det!

Lycka till!

Annamars
ons, 2020-05-27 - 21:47

Tack för ditt svar.
Jo jag har sökt hjälp och min sambo också. Han följde med mig. Vi ska båda få gå på enskilda samtal.

Jag sa till min sambo alla korten på bordet annars så vill jag inte mer.
Han skall lämna prover varje vecka och arbeta med sitt beteende på samtal. Det är en början så får tiden sedan utvisa.
Jag hoppas att får familj kan bli hel igen.
/A