av Trollis

Börjar känna mig förbannad!
Förbannad på Alkohol, förbannad på att min sambo tar All plats i vårat förhållande...förbannad på att jag lever i skuggan av det äckliga drickandet å allt som medföljer...
Såååå jävla less på skiten..alltid anpassa mig efter honom..
Vill bara skrika rakt ut, blir så ARG på egoisten å hans vidriga supande.
NÄ nu jävlar får det vara nog

Trollis
ons, 2015-12-02 - 14:04

Tog en frisk långpromenad å nu känns det lite bättre. Borde fortsätta mitt rensande egentligen men har ingen lust just nu.
Har börjat gå igenom skåp å lådor på övervåningen, sorterar å kastar. Ska så småningom hitta styrkan att lämna det här sambolivet som dränerar mig. En dag i taget...bygger sakta upp mig själv.
Måste förändra mitt tänkande och beteende, är så djupt medberoende man kan bli. Är medveten om det nu..kan bara fixa mig själv...min sambo får ta sitt eget ansvar..han varken kan eller vill sluta dricka och jag orkar inte leva med dessa konsekvenser längre.

Leverjag
ons, 2015-12-02 - 14:31

Hej Trollis!

Bra med ilska ibland som ger kraft. :-) Du ser hur ditt liv nu styrs av alkoholisten och jag hoppas verkligen du får distans på alla sätt så att så att du kan leva ditt liv och ge dig själv utrymmet. Jag har äntligen insett på riktigt hur viktigt det är att ta hand om sig själv, ge sig energi, omvårdnad, kärlek och tid för att vara i sitt jag. Först då kan vi vara en bra medmänniska, partner och förälder.

Hoppas du hittar ditt jag och gör det som leder dig till ett bättre liv!

Trollis
ons, 2015-12-02 - 14:53

Ja det behövs lite jävlar anamma tror jag. Hela processen att bygga upp sig själv tar så lång tid, går fortare att brytas ner.
Går på samtal varje vecka, det hjälper enormt. Var där igår å kom till nya insikter, är nog därför jag känner mig Arg å less på alltihopa. A är ett gift å löser upp allt i dess närhet...
Tack för din respons och ditt stöd ? känns bra
Jag önskar dig ett bra liv oxå

Trollis
tors, 2015-12-03 - 10:02

Tack Jonan ?
Vet inte vilken situation du befinner dig i men vill önska dig lycka till. Man blir gladare å starkare av att både läsa å skriva i detta forum?
Styrkekram på dig ?

Trollis
tis, 2015-12-08 - 11:38

Idag har mina sambo bestämt att han ska åka till Finland till släktingar över jul. Hans pappa och han. Jag vill inte följa med, bad honom att stanna hemma med mig men han vägrar. Jag klarar inte av hans pappa, det enda de gör är att supa ikapp.
Min sambo prioriterar honom i år igen. Tredje julen han väljer bort mig....känner mig inte värd ett ruttet lingon ens, längst ner på prioteringslistan. Orkar inte mer nu. Spelar ingen roll vad jag säger, tycker, känner...ingenting gör någon skillnad. Hela hans släkt dricker i stort sett hela tiden å jag vill inte vara med där.
Nästan varje helg är min sambos farsa med honom i garaget å bara dricker, varje midsommar, påsk, jul..all ledighet kretsar runt alkohol å äckliga farsan.
Står inte ut längre. Hela tillvaron är outhärdlig. Nästa vecka blir det sista leverprovet för sambon, efter det kommer han dricka hejdlöst å dra sig undan mig. Nu när han måste vara nykter är jag livsviktig för honom, han suger ur mig all energi. Det sjuka är att jag har tillåtet allt, ingår i medberoende. Var iväg igår på mitt första al anon möte, kändes riktigt bra, träffade underbara fina människor där. Får hämta styrkan därifrån.

Trollis
tis, 2015-12-08 - 13:24

Har ingen aning om vad/hur jag ska göra. Sitter å dricker kaffe, kedjeröker medans paniken å maktlösheten byggs upp mer å mer. Känslan att inte finnas till att inte räknas, att inte betyda nånting kommer starkare å starkare. Funderar starkt på att lämna honom nu men får samtidigt panik över det.
Hur mycket tål man innan man hamnar på psyket? Är nog snart där känns det som

Besviken
tis, 2015-12-08 - 13:39

Hej Trollis vi kämpar igenom samma du och jag. Vill skänka dig Många Långa Kramar..☺❤❤

Trollis
tis, 2015-12-08 - 14:32

Tack besviken!
Verkligen inte lätt det här?
Bamsekramar till dig oxå❤️❤️❤️

Jessie
ons, 2015-12-09 - 06:00

Och tankar som tar knäcken på en!!
Kan du försöka vända på det och ta din chans över att tänka igenom nu när han är iväg?
Vem firar du jul med?
Kram

Trollis
ons, 2015-12-09 - 07:20

Jessie!
Bad honom igår att vi kunde hitta på nåt annat som passar oss båda, sa att jag ville vara med honom under jul. Men han blev bara arg på mig å sa att han gör som han vill. Blir jul nr 3 han lämnar mig. Tyvärr har jag ingen sammanhållning med min egen släkt så jag blir helt ensam hemma. Mina barn är här kvällen innan jul, då brukar vi ha riktigt mysigt. På julafton, efter lunch åker de iväg med deras pappa å firar en riktig jul med hans släktingar.
Sa till sambon igår att jag orkar inte ha det så här längre men han bryr sig inte. Det har varit alldeles för mycket fylla, lögner å svek.
Jag har möjlighet att få bo hos mina barns pappa, han bor kvar i huset vi hade. Men det känns inte rätt mot sambon att flytta dit. Andra lägenheter finns inte här nu.
En tanke jag hade var att flytta medans sambon är borta, men jag vet inte..känns fel att göra så.
Men det vore skönt
Kram kram

Trollis
tors, 2015-12-10 - 10:19

Vet snart inte vad jag ska ta mig till. Går inte att nå fram till min sambo.
Igår satt jag i köket å tårarna bara sprutade, han kommer dit å skriker åt mig: jaha, är du ett jävla offer nu helt plötsligt, fan ta å skärp dig, jävla idiot.
Finns ingen utväg nånstans
Blir sååå ledsen att han väljer bort mig igen. Pallar inte att följa me till Finland, tål inte hans far.
De dricker bara å är riktigt vidriga, kvinnoförnedrande mm.
Vet inte vart jag ska ta vägen!!!

Trollis
tors, 2015-12-10 - 13:05

Tack Stina!
Tack för ditt svar. Att få en aktiv alkoholist att förstå är helt omöjligt, även i nyktert tillstånd. Vad vi måste komma ihåg är att Aldrig är oss det är fel på. Man blir så lätt manipulerad, hjärntvättad å nedvärderad, till slut början man tro att felet är ens eget...usch så vidrigt detta är.
Be inte om ursäkt att du skriver mycket ❤️ det behöver vi nog alla anhöriga göra. Vi får stötta varandra här så gott det går.
Ska till min terapeut idag så jag får nån rätsida över saker å ting.
Stor kram till dig, medsyster ?

Li-Lo
tors, 2015-12-10 - 14:51

Det är bra att du finner stöd här på forumet och dina inlägg är ett stöd för andra. Det låter som att du verkligen försöker finna en ingång till din partner samtidigt som du börjar formulera alternativ, så som att exempelvis avsluta relationen. Jag vill säga att du är en kämpe och att du är klok som gör saker för att må bra själv, dvs. du har kraft att tala med en terapeut för reda ut vart du står nu och hur du vill leva ditt liv framöver. Vad du än väljer att göra den närmsta tiden så fortsätt gärna skriv här.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Trollis
fre, 2015-12-11 - 08:03

Tack Li-Lo!
Man är väldigt kluven som medberoende, känslorna är rena kaoset. Har bestämt mig många gånger för att packa å dra iväg men jag är ju fortfarande kvar.
Ibland tänker jag: nästa gång då drar jag...men när den gången kommer blir det ändå inte så.
Å min sambo vet ju det, han känner sig trygg med att det bara är tomma hot...å karusellen fortsätter.
Kändes skönt att träffa terapeuten igår, ser saker ur ett annat perspektiv, som jag inte klarar själv.
Förstår ändå inte varför jag är kvar...har ju försökt med Allt å lite till. Det liv jag har att vänta mig med honom är bara ett långt lidande utan slut. Att bryta upp blir inte lätt, men då har man iallafall en chans att själv tillfriskna å förhoppningsvis få ett inre lugn.

Trollis
sön, 2015-12-13 - 09:24

Sista nyktra helgen för min sambo...provtagning i veckan å sen är det kört.
Vaknade med en enorm ångest idag, om en vecka åker han iväg med sin fyllefarsa. Hade förhoppningar om en mysig helg, i fredags somnade han innan halv nio på kvällen. Tittade på film ensam...igen.
Lördagen började bra, åt frukost, var i väg å handlade..men när vi kom hem skulle han fixa sin musik i mobilen. Det höll han på med från kl två till halv elva på kvällen sen somnade han direkt, film ensam...igen. Jag finns inte ens när han är nykter...bara när han vill iväg nånstans...jag måste ju köra.
Känns så tungt idag ?
Vill inte att han åker bort över jul, samtidigt som jag vill det...andas lite. Avskyr att må så här, inte veta vad man vill eller känner, ingenting fungerar normalt.

Trollis
tis, 2015-12-15 - 06:41

Har bestämt mig nu...jag ger upp, packar å drar, har 1 vecka på mig när han är bortrest.
Känns som en stor lättnad att jag har kommit fram till denna punkt efter flera års psykisk misshandel, lögner å annan skit.
Igår följde min son med när jag skulle hämta sambon från tåget..innan tåget kom så sa jag till sonen att vi skulle tanka bilen innan vi åkte hem, sa oxå att min sambo skulle bli arg för att jag inte tankade innan...
Mycket riktigt, sambon kommer å jag säger att vi ska tanka...han får ett utbrott å börja skrika åt mig då. Vet inte vad som flög i mig men jag började tokskratta..han blev ännu argare men jag fortsatte skratta å skratta..till slut blev han tyst, vi tankade å åkte hem.
Han går verkligen på vita knogar nu..nedräkning. I morgon gör han sista provet, han kommer med all säkerhet efter jobbet ha ärende i garaget. ( många flak starköl där)
Å sen är det husfriden ett minne blott.
Har verkligen vänt ut å in på allt den sista tiden, insett att jag kommer Aldrig må bra tillsammans med honom. Är det värt att offra sig själv???
Nä verkligen inte!!!!
Hela förhållandet är smutsigt från början, känns falskt å vidrigt bara.
Fick frågan av en vän igår om jag älskade honom..blev lite ställd själv när jag tvekade å tänkte efter. Vad finns det kvar att älska?
Förnedringen, lögnerna, fylleslagen, sveken, aldrig bli prioriterad, ja listan kan bli hur lång som helst. Jag kan inte rädda honom, få honom att inse, han måste vilja det själv. Kan inte längre tycka synd om honom pga barndomen mm, det tar ju All min energi.
Har accepterat å tillåtet alltför mycket på bekostnad av mig själv, helt galet när man tänker efter.
HAR FÅTT NOG NU

etanoldrift
tis, 2015-12-15 - 09:39

Hej kära Trollis!
Jag tror jag förstår berg& dalbanan inom dig.. Man är alrdrig så ensam som när man är ensam i en "tvåsamhet" (som Susanne Alvengren sjöng för många år sen)
Jag kan inte lova guld och gröna skogar vid ett uppbrott, men på något sätt får man styrka av att ha bestämt sig.
Och det låter som om du har bestämt dig..
Ja, på sätt och vis flyr vi alla från våra alkoholister, från deras "tentakler" som suger ut all den energi som finns.. Ibland tror jag att dom är arga för att det inte finns energi nog åt dom, ens från två människor..
Ja, de är egoister och väldigt självcentrerade. Allt kretsar bara kring dom själva och deras "mående".. Dom har tusen sätt att starta ett drama för att få energi när dom dricker.. Och dom är såååå listiga i att skylla allt som händer på omgivningen. (jag tror inte det finns nån alkis som kan se att det handlar om deras eget beteende..)
Bra att du ställer frågan, om det finns känslor kvar.. Inse, att även om känslor dyker upp, så behöver det inte vara nog för att stanna kvar i ett destruktivt förhållande. Själv konstaterade jag att även om min alkoholist helt plötsligt skulle ha fått upp ögonen, så skulle jag ha flyttat.. Det fanns inte längre energi kvar åt två människor!
Ja, jag älskar den där lilla mikroskopiska biten av den nyktra människan! Men det betyder inte att jag kan eller vill bo ihop med honom.. Hans inre alkoholist tar alldeles för stor plats och är alldeles för destruktiv! Den man jag gifte mig med, finns någonstans därinne, men det är så oerhört sällan han får glimta fram, så det är helt enkelt inte värt priset. Det skulle sluta med att vi gick under bägge två.. Och tvivlar jag nån gång, så påminner jag mig själv om att det inte var den aktive alkoholisten jag gifte mig med.
Styrkekramar till dig idag! Må du ha någonstans att ta vägen!

Trollis
tis, 2015-12-15 - 10:37

Tack för din respons ?
Jag har ett tillfälligt boende hos min x man ? han bor kvar i huset vi köpte för längesen.
Har tänkt mycket på hur min sambo reagerar på det, men det är Inte mitt problem. Han får tro/tycka vad han vill om det.
Mitt x är ett stort stöd å en fin nära vän då känns bra att börja där...slippa ensamheten tills det värsta lagt sig. Sen ska jag leta vidare efter eget boende.
Du har helt rätt ang energi, känner mig fullkomligt dränerad av min sambo vare sig han är nykter eller inte. Precis Allt kretsar runt honom. Igår hade han en dålig dag på jobbet å det är tydligen helt ok att ta ut det över mig!!!! Han ber aldrig om ursäkt för någonting, alltid bortförklaring om omständigheter han inte kan rå för. Trots att det är Alltid han själv som skapar dessa omständigheter..men men, som du säger, deras värld är nåt helt annat än verkligheten.
Usch å fy hur de fungerar... Hjärntvättade av alkoholen ☹️