Jaha. Äh. Klump i magen bara av att skriva här. Men har läst här inne i ett par månader o känner att nu är det dax. Så vi har varit tillsammans i ca 13 år. Varav förlovade i 10 och gifta i 4 månader. Jippo. Smart beslut. Min man har alltid haft en hög tolerans för alkohol. Han blev på fester den glada skämtsamma onyktra personen. Jag tyckte mest det var pinsamt. Men han var ju glad. För 3,5 år sedan åkte vi på semester till hans föräldrar och då smusslade han med Jack Daniels. Det var väldigt billigt där och han gömde en flaska på vårt rum. Ville inte att föräldrarna skulle se. Sedan köptes det med hem. Sedan dess har det ökat. Dricker varje helg och röda dagar. Då är det kanske 1-2 riktigt starka öl och 3-5 Jack and Coke. Vissa gånger när han varit full har han sagt saker som" skulle inte vara med dig om det inte vore för barnen" osv. Och andra småotrevliga saker. Men efter sommaren tyckte jag att vi 'hittat' varandra och vi gifte oss. Mest för barnens trygghet. Det var sept 19. Sedan har det gått utför. Han blir argare och argare när han dricker. Om jag ser att det är en av DE gångerna väljer jag oftast att gå o lägga mig för att inte hamna i bråk. Eller stanna kvar i barnets rum en stund tills han har slocknat i soffan.
Jag har hotat förut med att jag inte orkar och kommer flytta med barnen. Då skrattar han ibland o undrar hur jag ska ha råd. Andra stunder kan han gråta och erkänna att han tycker inte om när han blir så arg. Så från i julas har han inte druckit så mkt. O väntat tills barnen somnat osv. Men 2dagar innan nyår så kommer jag hem vid 18 från jobbet. Äldsta barnet har en kompis som ska sova över här och på bordet står en öppen öl. Jag blev irriterad. Jag vill inte att han ska dricka framför andras barn. Tänk om det är en av de gångerna som den går rakt upp i huvudet? Slutade med bråk och han sa att jag kan lika gärna packa mina väskor o gå. Han ska inte känna sig som främmande i sitt eget hus. När sa jag men jag ska inte behöva vara rädd att du ska bli elak.
Dagen efter hade vi ett bra samtal på kvällen och sedan har det varit lugnt. Druckit men inte arg. Jag hade kvällen innan ställt mig i kö till en lägenhet för jag kände att jag orkar inte längre. Nu är det ganska lugnt men jag har beslutat mig för att gå till lägenheten och titta då jag blev erbjuden den. Men frågar mig själv om jag gör fel. Ska jag ge honom en sista chans? Hur kommer barnen få det hos mig? Kommer jag ha råd att ha mat på bordet? (Ingen fast anst). Jag känner mest irritation just nu han blir arg för att han tex inte får sex så ofta men jag säger att jag behöver lite närhet först. Då blir han sur.
Käns lite löjligt det här och som att det är mest svammel men jag behövde få ner det på papper. Kanske behöver jag bara 'get iver it' o låta honom dricka och bara bli arg om han gör något dumt? Och inte i förskott. Jag hatar lukten av alkohol nu och ljudens från burken o skåpet. Jag kanske är helt galen.
Läste igår att om en person gjort gastric bypass är chansen större för att utveckla beroende till tex alkohol. Är det någon som vet något om det?
Svammel men skönt att skriva av sig lite.