Svårt att börja med allt. Jag har bott med min man sedan 16 år . Vi har en asian bakgrund där man giftar bort dotter i dåtid . Min mamma har alltid varit noggrann att jag skulle ha bra familj (bra man med gott utbildning m.m) . Själv hon alltid haft bra kontroll över sina 6 barn att de ska ej hamna i alkohol eller droger. Hon visste dock inte att när hon gifte mig bort att min svärfar och hans familj haft tunga alkohol problem. I början jag var väldig emot i mina tankerna då vi bodde tillsammans och jag trodde min man drack inte (och även min man säger så men nu tror jag att han har dolt eftersom han brukade röka samtidigt med alkohol) .. hursomhelst .. alla dessa år han brukade vara med sina kompisar på helgerna nästan varje helg eller varannan helg. Jag som hemmafru brukade inte säga emot att träffa kompisar då jag tänkte att han har jobbat vardagen . Sedan jag har börjat jobba ungefär 3-4 år ändrade inte den mönster men samtidig noterade jag han brukar minnas inte vad han har sagt på fredag eller på helg . En av min kompis regerade på sin man alcoholförbrukning och frågade mig . Jag försvarade honom. Men jag kände skam men på något sätt jag glömde. Jag var fokuserad då på ett blir bättre ekonomisk. Vi köpte hus o livet kändes bra tills min svärfar besökte oss 2 år tillbaka och det visade tydligt tecken på att han dricker också . Det var kanske första och sista gången jag fick utbrott. Men eftersom jag had små barn och ingen stöd på min sidan så kände jag så ensam. Dessefter våra relation blivit sämre . Senaste år han druckit ihjäl nästan varje helg. Jag bad hjälp av hans syskon men de som kunde hjälpa mig bara ge mig tecken till jag överdriver. Jag tappade intresse hos min man . Det kändes som vi är helt olika människa i samma hus med olika intresse. Nästa hela år jag ändå försökt men kunde ej komma närmare. Så snart jag få den alkohol lukt dyker upp ilska . Varje helg nästan han borta / dansar på pub/ och nästa helg dricker . Även om våra ekonomiska situation var ej dåligt men det påverkade mig psykisk för jag tänkte att jag har en tonåring som kan ej stanna hemma om pappa ej stannar hemma. Det visade även på hans betyg Och pappa kan ej sluta dricka framför sin son för han tycker att det är helt okej. ( det har blivit bara konflikt inombords .. man kan säga kulturella / de normerna som jag växte upp) .. en gång planerad jag familjresa med mina kompisar familj .de själv drickar alkohol men de blev förvånad på honom då han beter sig väldig berusad . Även om jag dansade med honom kände som en fasad där jag kände ingen glädje . Han har lovat att han ska sluta dricka efter nyår och det gjorde han men under jul till nyår han druckit ihjäl sig utan hänsyn till att barnen finns eller ej . Min hjärta krossade när jag såg min lilla dotter lägga is för honom så hjälpa sin pappa bara ( hur vet hon att han gör cocktail) .. jag regerade inte för han har lovat att han ska sluta på nyår . Nu han är nykter sedan 10-12 dagar men jag är helt skadad i min själ . Det känns som att nån har lurat i många år .. varit bra på dölja och nu kommer helt vit och ingen som helst skam. Jag kan ej ser mina känslor tillbaka . Jag tycker fortfarande att han tycker inte att det är fel att dricka . Han kan sluta dricka för att man går upp i vikt men inte att det påverkar barn.
Har något varit i samma situation. Har läste det kallas kanske second hand alkoholist ..